Min kultiveringserfarenhet, att sjunga och tala

Hej. Jag heter Wim De Gent och jag skulle vilja berätta några saker från mina kultiveringserfarenheter.

Ni har säkert alla hört att den Europeiska kören, "Coming for you" framträdde på NTDTV’s nyårs gala i New York. Det var en ganska överväldigande erfarenhet. Störningarna och pressen från de gamla krafterna var enorma. Trots det, gjorde vi ett respektabelt framträdande.

De vackra sångerna och det starka energifältet som kören genererar, kan verkligen röra publiken till tårar. Den bär kraften att skingra varje negativ tanke som människor kan tänkas ha mot Dafa, eftersom musik kan säga så mycket mer än ord. Den kan skaka människors inre grund, och väcka upp deras förstående sidor, tillåta dem att vakna upp och minnas, om så bara för ett ögonblick, deras sanna natur, deras ursprungliga, Zhen-Shan-Ren. Kören är en kraftfull sanningsklargörande organism, som, om den används optimalt, kan framkalla fundamentala förändringar i publikens uppfattning om Dafa. Mästaren har uttryckt sin önskan att den Europeiska kören bör bli större. Låt ingen mänsklig känsla som blyghet hålla dig borta från att sjunga.

Min första körtränings helg bestod av hårt arbete. Vi började med att studera Fa, sedan började vår dirigent hjälpa oss med att värma upp våra röster. Tålmodigt ledde han oss genom de grundläggande stegen för hur vi skulle sjunga. Han sa, om du vill sjunga höga toner, bör dina rötter gå djupt ner i jorden.Om du vill sjunga låga toner, bör du tänka högt upp i himlen. Till slut berättade någon för mig hur jag skulle styra min röst, vilken förut hade gått upp när den skulle ner och tvärtom när jag försökte sjunga. Ibland kunde jag sjunga med och ibland inte. Vår dirigent var mycket tålmodig och slog aldrig ner på oss då vi gjorde misstag, inte heller hatade han oss för att vi inte var talangfulla eller hade stora förmågor. Vi var mycket glada över att ha en dirigent till sånglärare. Vi hade också självklart Mästaren som såg efter oss. När vi fortsatte att lära oss sångerna, tittade jag på noterna, oförmögen att läsa dem. Jag tänkte för mig själv, det här kan inte vara så svårt, jag är en kultiverare, det finns gudar som hjälper oss… Jag fokuserade på noterna på pappret och frågade: “vad är er hemlighet?” Plötsligt var det som ett ljus flög in i mitt huvud och på ett ögonblick förstod jag hur jag skulle läsa melodin från raderna. Fråga mig inte vad varje enskild not heter, eller några speciella detaljer, men som ett litet mirakel, visste jag plötsligt hur jag skulle läsa melodin från noterna. Det var som Mästaren sagt:: “Du kommer att veta hur du ska använda det, när du inte vet hur du ska använda det.”

Helgen var bra, men arbetsam. På söndag eftermiddag var min röst trött och stämbanden gjorde ont. Fysiskt kunde jag inte sjunga mer. Tillfredsställd av erfarenheten, beslöt jag ändå att lämna över sjungandet till de mer talangfulla sångarna bland oss. Vissa av dem sjöng mycket bra, och jag tänkte: “de klarar sig bra utan mig. Jag är bara sådär när allt kommer omkring.” Ändå var jag glad över att jag kommit över min rädsla för att sjunga, och att jag lärt mig några grunder. Lite senare fick jag ett e-mail om att kören saknade 10 basar. Kanske behövde kören mig ändå. Vi åkte till en tre dagar lång körträning i Tyskland och en månad senare var jag i New York och framträdde tre kvällar i Radio City Hall, det mest berömda konserthuset i New York, för en publik på nästan 15.000 människor.

Trycket var stort från de gamla krafterna i New York. Vi hade tre framträdanden, en på fredagskvällen, en på lördagseftermiddagen och en på lördagskvällen. Vid tiden för vårt sista framträdande, var trycket detsamma. Jag funderade på hur vi skulle få kören i rätt sinnesstämning för att maximalt uppnå ett bra resultat? Jag hade inte en aning, men Mästaren skulle snart ge mig svaret.

När jag kom hem till Europa var det första jag fick upp för att läsa, Lärarens undervisning av Fa på den internationella Fa konferensen i Washington DC den 21 juli, 2001 (den 4:e föreläsningen ur pocketboken "Guiding the Voyage"). Där läste jag något som fullständigt överväldigade mig.

Jag citerar:

"Det är inte en enkel sak att klargöra sanningen, det är inte enbart en fråga om att exponera ondskan. Vårt klargörande av sanningen är att rädda alla varel­ser, samtidigt finns det faktorer såsom personlig höjning i er kultivering och eliminering av fasthållanden, och så vidare, och faktorer som att Dafa-lärjungar tar ansvar för Fa mitt i kultiveringen, samtidigt finns det frågor som hur din egen värld ska berikas i ditt sista skede mot fulländning, m m. Om du kommer att bli en stor fulländad upplyst i framtiden, i ditt rum, inom området för din egen värld, så ska det inte vara utan varelser. Då behöver du, i din kultiveringsprocess, manifestera din barmhärtighet i frågan om att rädda alla varelser och berika din värld. I Fa’s upprätande, när jag bryter sönder gamla krafter som stör Fa’s upprätande, arrangerar jag era saker samtidigt. Ytligt sett är allt mycket ondsint och rörigt, faktiskt är det i mycket god ordning. De gamla krafterna hade arrangerat det mycket ordnat, och jag har också gjort det mycket ordnat. Oavsett ur vilket perspektiv man än talar, så finns det ett slutgiltigt sätt att lösa dessa problem. I denna period, att vi alla utnyttjar denna chans väl och genuint manifesterar en kultiverares enastående och storartade mäktiga dygd, det är också en chans som är svår att få. I och med att de gamla onda krafterna inte kan låta bli att ge oss chansen att eliminera dem, då skall den utnyttjas väl. Det har aldrig hänt tidigare, kan räknas som något som är svårt att få."

Jag blev överväldigad när jag läste det här. Detta är vad kören behöver höra för att bli i det perfekta sinnestillståndet före ett framträdande. Det var ingen slump att jag läste det här just nu. Jag förstod vad jag måste göra och jag tog på mig ansvaret för att presentera detta för kören inför vårt nästa framträdande i Paris. Men tyvärr, jag gjorde det aldrig. Hur kom det sig att jag aldrig gjorde det? En noggrann analys avslöjade mina kryphål och fasthållanden, och pekade på en omfattande, nästan omärkbar störning.

Veckorna före galan i Paris var tysta. Allting gick smidigt och utan ansträngning. Vad klimatet hade förändrats! Förut, kunde man ibland nästan känna de gamla krafternas störningar som ett påtagligt tryck, eller en filt som täckte atmosfären. Idag, är saker annorlunda. När jag gör upprätta tankar (FZN), kan jag nästan inte känna någon mer ondska i världen. Allting var så trevligt, en gång, under FZN, upptäckte jag mig själv tänka: "Nåja, kanske skulle jag inte göra FZN för hårt, annars blir det inget kvar att slåss mot.” Vad var det jag tänkte? Så många veckor efter New York, började jag även tvivla på betydelsen av att läsa citatet för kören, trots att jag fortfarande bar en tryckt kopia av det med mig.

Dagen för resan kom. Fem av oss skulle köra bil till Paris. Vi skulle åka på kvällen. Jag tog ledigt hela dagen från arbetet, eftersom jag behövde klippa mig och köpa make-up till framträdandet. Efter att jag tvättat mina kläder, skrev jag e-mails vid middagstid, brände CD skivor med Dafa musik till en medutövare - inga brådskande saker som jag lika gärna kunde ha gjort efter Paris. Under tiden jag gjorde CD-skivorna, kom jag över musik som jag brukade lyssna på innan jag var en Dafa-lärjunge, och, fastän jag visste att jag inte borde lyssna på det, gjorde jag det i alla fall, utifrån något slags nostalgiskt fasthållande. Hur som helst, efter att jag hade sänt e-mail, bränt CDs’ och lyssnat på den där musiken, började det redan att bli väldigt sent. Hög tid att gå till frisören! Så jag tog min väska, tog på mig skorna, gick ut och stängde dörren, den slog igen med en smäll! Å nej! Jag lämnade kvar nycklarna inuti huset! Jag behövde fortfarande packa väskorna för att åka till Paris, mobiltelefonen fanns i huset och klockan var redan mycket! Jag bor på fjärde våningen så jag kunde inte klättra genom fönstret heller. Vilken katastrof! Jag var tvungen att ta tåget klockan 17.00 till Bryssel där bilen skulle plocka upp mig, och den var redan 15.00! Varför hade jag slösat bort all min tid? De gamla krafterna hade naturligtvis väntat på ett tillfälle. Och, jag gav dem det. Ok, sade jag; fortsätt bara att vara lugn. Ingen panik - allting är ok.

Jag gick till baren tvärs över gatan och frågade den hjälpsamma bartendern om jag fick låna hans telefon för att ringa mina föräldrar, de var de enda som hade en extra nyckel. Jag förklarade situationen för dem, men olyckligtvis, hade de ingen nyckel. Jag visste inte vad jag skulle göra. Då föreslog min far, som är 68 år gammal, att han kunde ringa min hyresvärd, och köra 60 km från där de bodde, för att hämta en extra nyckel, och sedan åka tillbaka för att ge den till mig där jag bor. Föreställ er hur mycket de hjälpte mig! Hoppas Mästaren välsignar dem! Min mor bestämde sig för att följa med, och medan de var på väg, gick jag till frisören. Tack vare mina hjälpsamma föräldrar, kunde jag komma tillbaka in i min lägenhet, packa mina väskor och ta tåget i tid. Tack vare deras osjälviska agerande, kunde jag sjunga på galan i Paris!

På kvällen före framträdandet var jag mycket trött, för natten innan hade hotellgästerna i rummet ovanför fört en massa oväsen, och jag hade vaknat tidigt för att göra övningarna på morgonen. Avsaknaden av en god natts sömn fick mig verkligen att vara matt hela dagen. Jag glömde bort att jag hade givits ett speciellt uppdrag. I omklädningsrummet, tog jag till och med ut pappret med paragrafen som Mästaren pekat ut för mig, och placerade det på bordet. Jag var för bedövad för att bry mig om det mera. De gamla krafterna hade lyckats med sitt anfall. Trycket från de gamla krafterna tilltog i styrka. Alla kände det så vi började att oupphörligt studera Fa. Medan vi läste, kände jag ibland hur mina ögon föll ihop av trötthet. Trycket var enormt. En enda tanke som inte var upprätt skulle omedelbart förstärkas bortom proportion av de gamla krafterna, och på det viset försökte de skada oss mentalt i den mest lägsta och destruktiva formen. Vi var alla tvungna att vara extremt noggranna med oss själva, och noga vakta vårt xinxing. Till och med att säga några få ord till andra utövare var extremt svårt.

Vi kom upp på scenen, och sjöng. Vi rörde människors hjärtan, och sjöng mycket bra, vi fick en stor applåd. Vad mer, vi kunde känna att folket verkligen var rörda.

När jag kom tillbaka hem tittade jag på pappret, och tänkte “varför bar jag det här med mig hela vägen till Frankrike egentligen?” När jag läste det, började jag gråta: då förstod jag vilket stort misstag jag hade gjort. Dessa ord hade varit som att frysa en kaka: de hade tagit körens själ till en annan nivå, vilket varit Mästarens värdefulla arrangemang. Dessa ord var nyckeln till att släppa all dygd fri, kraft och gong för att inte bara röra människors hjärtan, utan för att fullständigt utplåna all och varje ond varelse som manipulerade dessa värdefulla människor i publiken, och eliminera varje negativ tanke dessa personer skulle kunna ha emot Falun Dafas godhet.

När jag ser tillbaka, om jag hade använt tiden för att riktigt förbereda mig själv inför resan till Paris, i stället för att snabba mig att göra både det ena och det andra, då hade jag inte misslyckats med mitt uppdrag. En god kan bekämpa 100 onda. Det är inte min avsikt att skylla ifrån mig skulden på någon annan. Jag pekar ut dessa brister eftersom jag hoppas att ingen av er någonsin ska svika vår Mästare så som jag har gjort.

I New York hade jag ett samtal med en fransk utövare. Han verkade mycket målmedveten med sitt syfte att vara en Fa-upprätande Dafa-lärjunge. Han kände sig ganska ledsen över graden av störningar som de hade haft under sina sanningsklargörande aktiviteter. Jag tycker inte att de ska ge upp, inte heller ska de bli modfällda. De bör klargöra sanningen till varje fransman, över hela Frankrike. Mästaren har gett oss några få extra år för Fa-upprätande, - Jag tror att vi fortfarande kan uppnå mycket!

Det här påminner mig om en Hongfa aktivitet vi hade förra året i staden Gent, som ligger i Belgien. Många utövare var där, vi hade en anti-tortyr utställning till höger och demonstrationer av övningarna till vänster. På samma gång, 500 meter bort, fanns ett special-arrangemang som firade stadens handelsrelationer med Kinas Hebei-provins. En av utövarna hade känslan av att det här var en speciell dag, som något redan arrangerat och planerat för länge sedan. En annan utövare såg med sitt himmelska öga öppet, att all ondska från området och från de omgivande byarna samarbetade och samlade krafter för att sabotera vår aktivitet. Han såg också många västerlänska helgon som kom ner från himmelen för att hjälpa Dafa-lärjungarna. Det var en solig dag, plötsligt tornade mörka åskmoln upp sig bakom oss. Folket på gatan ropade, "det börjar regna, det börjar regna". Utövarna satt lugnt kvar, och sände FZN (upprätta tankar ). När vi var klara med FZN, sken solen igen. Det här hände igen; och vi gjorde FZN, och när vi öppnade ögonen, hade en stor folkmassa samlats för att lyssna på en utövare som klargjorde sanningen, som om hon höll ett tal inför en publik. Utövaren med det himmelska ögat öppet sa att ondskan hade lidit stora förluster, och var i ett chocktillstånd, desorienterad och skingrad av slaget vi gav dem. Saker gick bra en stund, och plötsligt, kunde man inte se en människa på gatan. När ondskan förstod att de inte kunde besegra oss öga för öga, blockerade de människor från att komma till oss: hela gatan var plötsligt tom.

Vi hade även bjudit dit lokal-TV. När vi senare såg deras nyhetssändningar, såg vi att de gjort en dokumentär om den stats-sponsrade handelsrelationen med Kina. Omedelbart efter det exponerade de ondskan med bilder från vår anti-tortyr utställning och med en intervju med en av utövarna. Detta var en annan storförlust för ondskan och ett utmärkt sanningsklargörande. Den här TV-kanalen hade rapporterat om våra aktiviteter förut, så de kände oss, och de var väl informerade.

Jag läste en gång att en känd man inte gillade franska eftersom han hävdade att de “tappar bort sig i språket”. De pratar och pratar, sa han, och när de har bestämt sig för något, fortsätter de bara att prata. Jag hoppas inte att det aldrig någonsin skall vara så för våra utövare. Jag hoppas verkligen att jag och många medutövare istället kan fortsätta att göra fler stora genombrott.

Må Fa för alltid finnas i våra hjärtan! Tätt följa Mästaren!