Att kultivera och klargöra sanningen som statist

Jag brukar arbeta extra som statist för film, tv-serier och reklamfilm, och under flera av dem tillfällena har jag fått chansen att klargöra sanningen om Falun Gong och förföljelsen som sker i Kina. Samtidigt är det också ett ypperligt tillfälle för mig att kultivera och upptäcka många sidor hos mig själv, många dåliga sidor hos mig som jag tidigare inte reflekterat så mycket över.

Det finns en speciell webbsida för statister där man kan lägga in sin profil och där annonserar olika film- och produktionsbolag när de söker statister. På webbsidan kan man söka olika statistroller som finns tillgängliga, och ibland händer det att film- eller produktionsbolagen själva hör av sig till statister som de tycker skulle passa för en roll. På detta sätt har många av dem hört av sig till mig.

En gång hörde ett produktionsbolag av sig till mig och ville att jag skulle medverka i en reklamfilm som handlade om ATG. Jag tackade ja och ställde upp. Vi filmade under en hel dag och nästa dag ringde regissören och ville att vi skulle filma enbart mig under pågående V-75 i Solvalla. Jag sa att jag inte kunde just den dagen eftersom jag hade planerat att lära ut övningarna till några nybörjare som var intresserade av Falun Gong. Regissören ville så gärna att jag skulle ställa upp och till slut lyckades han dock övertala mig. Jag ringde till en medutövare som turligt nog kunde ta hand om träningen den dagen istället för mig.

Regissören hämtade upp mig i centrala delen av staden och vi åkte sedan till Solvalla. Under bilturen frågade han lite om Falun Gong och jag berättade då lite om metoden och även om förföljelsen och orsaken varför kommunistpartiet i Kina förföljer den. Han förstod och tyckte att det var bra att jag stod upp för de mänskliga rättigheterna och att vi utövare ville få slut på förföljelsen som sker i Kina. Men det kändes dock inte bra att medverka på en reklamfilm som handlar om att satsa pengar på spel. Jag hade ångest i flera dagar efteråt; det kändes moraliskt fel att ställa upp på en sådan film eftersom många kanske börjar satsa massor med pengar på grund av filmen som jag medverkade i. Efter detta fick jag mig en tankeställare att jag borde tänka efter noggrannare vad konsekvenserna kan bli av det jag gör.

Under inspelningarna är det alltid så att det blir mycket väntande för statisterna och skådespelarna. Jag har märkt att många har svårt att slappna av och blir rastlösa efter ett tag, och det kan hända även mig själv ibland. Nu senaste skulle jag vara statist i en publik tillsammans med omkring hundra andra statister där vi skulle titta på en show. En tjej som satt bredvid mig började bli rastlös efter tag. Hon frågade sedan: ”Hur kan du vara så lugn?” Jag sa därefter att jag mediterar och övar qigong – qigongövningar som heter Falun Gong. Hon hade inte ens hört talas om Falun Gong. Hon visade ett visst intresse av utövningen och jag berättade då att vi tränar i en park på söndagar i centrala Stockholm. Jag sa att hon gärna fick komma om hon ville och hon sa att hon kanske skulle komma någon dag.

En gång var jag med under en filminspelning vid ett gammalt slott i Vaxholm. Vi fick skjuts dit av filmteamet i en stor buss. Det var i slutet av våren och solen sken. Jag hade inte tränat övningarna på ett tag och jag började göra dem ute på gräset vid några träd. Innan kände jag en smula rädsla för att folk skulle se mig och tycka att jag var konstig. Men jag försökte inte bry mig så mycket om det, utan gjorde övningarna ändå. Efter ett tag hörde jag en kvinnlig röst längre bort som sa till en annan statist: ”Han gör taichi”. Då sa jag: ”Nej, det här är Falun Gong.” Jag fortsatte att göra övningarna och avslutade sedan och gick bort till dem. Kvinnan började därefter ställa lite frågor om Falun Gong. Hon övade själv yoga och det var säkerligen därför hon blev nyfiken. Jag berättade lite kortfattat om övningarna och principerna i Falun Gong. Hon undrade också varför den här qigongmetoden förföljs i Kina då de som utövar den verkar vara så fridfulla. Jag berättade då att det handlar om kommunistpartiet i Kina som inte tål oliktänkande och på grund av att den dåvarande presidenten, Jiang Zemin, inte kunde tåla det faktum att det var 70-100 miljoner som utövade Falun Gong i Kina, vilket han tyckte utgjorde ett hot mot sin maktposition.

Under bilfärden till filminspelningen den dagen satt den här kvinnan bredvid mig. Efter ett tag sade hon till mig: ”Det känns så tryggt att sitta bredvid dig.” Själv har jag inte tänkt så mycket på att jag är trygg eller känner mig lugn, förutom ibland då jag kan känna mig ganska lugn och trygg. Men andra har ju lättare att se sådana saker utifrån. Och jag vet ju själv om att det beror på utövandet av Falun Gong. Innan jag utövade kunde jag lätt bli rastlös. När jag till exempel väntade på bussen eller tåget, gick jag omkring med rastlöshet och irritation i sinnet. Men numera kan jag lättare slappna och sätta mig i lugn och ro och vänta in bussen eller tåget.

Nu senast när jag agerade statist var det mycket väntande innan vi statister fick hoppa in och agera framför kameran. I ett stort rum satt jag tillsammans med omkring femtontal andra statister. Många började blir rastlösa och till slut frågade en person om det var någon som hade en kortlek. Sedan undrade en person om det inte fanns något annat man kunde hitta på. Jag sade då spontant: ”Jag kan visa övningarna i Falun Gong om ni vill.” Två personer sade att de gärna ville att jag skulle göra det. Så jag visade alla fyra stående övningarna. Två personer härmade mig samtidigt som jag gjorde övningarna. Båda sade att de kände en sorts varm energi. Efter att jag avslutat övningarna berättade jag lite om Falun Gong och övningarna och en person undrade varför den förföljs i Kina. Och då berättade jag orsaken till förföljelsen och hon förstod genast då att det var fel på kommunistpartiet i Kina som inte tål andlighet och oliktänkande.

Ofta under de långa väntetiderna vid inspelningarna brukar jag läsa Zhuan Falun, huvudboken i Falun Gong. Ibland blir en del nyfikna och undrar vad det är för något jag läser. Jag brukar då berätta för dem att det är huvudboken i Falun Gong och att den handlar om kultivering och att förbättra sig själv i enlighet med Sanning, Godhet och Tålamod. Sedan brukar jag berätta lite om förföljelsen.

Man träffar många människor under inspelningarna och man knyter därmed nya kontakter. Man får också många bra tips från andra statister. Många statister är väldigt öppna och trevliga och ibland får man en bra kontakt med vissa av dem. Flera av statisterna träffar man även på vid andra inspelningar.

Det som har varit bra med att vara statist är jag får jobba mycket med min rädsla – min rädsla att visa upp mig inför andra och känna mig uttittad av andra, men också min rädsla att berätta om Falun Gong och förföljelsen för andra. Innan jag började kultivera var jag ganska blyg och hade svårt med att ha rollen där uppmärksamheten riktades kring mig. Men tack vare kultiveringen i Falun Gong har jag lyckats jobba bort blygheten alltmer och har ganska lätt numera att ta kontakt med människor.

Det har hänt att jag inte berättat om Falun Gong vid flera av inspelningarna. Det är många personer som man träffar men ändå ger jag dem inte chansen att få veta sanningen om Falun Gong och förföljelsen i Kina. Det handlar säkerligen mycket om mina föreställningar och mina rädslor. Eftersom många är så upptagna under inspelningarna så tänker jag att det inte passar in att berätta om Falun Gong och förföljelsen. Men egentligen är det nog bara mina föreställningar och fasthållanden som gör att jag inte klargör sanningen till dem. Jag borde ta med en petition nästa gång och låta hela filmteamet skriva under så att alla får reda på vad som händer i Kina, speciellt med tanke på att det finns koncentrationsläger i Kina där levande Falun Gong-utövare utsätts för organstöld.