Jag led av flera sjukdomar tidigare. Jag har åkt till mängder av läkare och provat ett flertal mediciner. När jag började att utöva Falun Dafa tillfrisknade jag och gagnades av utövningen både mentalt och fysiskt.
På nyårsdagen år 2000 tog jag tåget till Peking för att vädja å Falun Gongs vägnar till myndigheterna. Den 1 februari anhölls jag olagligt av Huilongguans polisstation i Peking tillsammans med omkring femtio medutövare. Polisen behandlade oss illa. De slog oss och tillät oss inte ens att gå på toaletten.
Vissa av oss började att recitera Lunyu. Polisen blev ursinnig och släpade iväg med oss en och en. De tog av oss våra kappor och tröjor och tvingade oss att hålla i en stor isklump. Det var mitt i kalla vintern och det blåste kraftigt. De tvingade oss att stå utomhus och sade att vi inte få gå in förrän hela isklumpen hade smält.
Polisen insåg tillslut att ingen av oss skulle ge efter och de tillät oss att gå in.
Senare sändes vi till Changpings interneringscenter. Levnadsförhållandena där är inte mänskliga. Ohyggligheterna fanns överallt och jag minns fortfarande dessa dagar som om de var igår.
Den 13 mars klockan 03 fördes jag tillbaka till min hemstad och spärrades in på Diaobinshans interneringscenter i staden Tieling, Liaoningprovinsen. Klockan 08 kom Yan Wu från den allmänna säkerhetsbyrån. Han började att banna mig så fort han såg mig och förde iväg mig till en tvåvåningsbyggnad utanför den södra grinden till interneringscentret. När vi kom in i rummet på den andra våningen slog han mig och berordrade mig att stå på knä. Jag sade, "Det är inte bra om du gör så här mot mig".
Polismannen Li Wei använde sina skosuor för att slå mig i ansiktet. När han blev trött, tog han en paus. Yan Wu fortsatte att slå mig i ansiktet istället. Mina tänder blev lösa och blodet strömmade från munnen. Hela mitt ansikte svällde upp och blev vanställt. Yan Wu tvingade mig att ta av mig byxorna och använde en skovel för att slå min bak. Efter ett tag blev handtaget till skoveln löst och lossnade när han slog mig. Då använde han handtaget för att slå mig på smalbenen och knäna. Han sparkade mig dessutom och slog mig. Mina skinkor blev blåslagna och jag fick sår på hela kroppen. Det var så smärtsamt att jag vred mig på marken. Flera månader därefter skickades jag olagligt till domstol, skinkorna gjorde fortfarande väldigt ont. Smärtan gjorde att jag varken kunde sitta, stå eller ligga ner. Smärtan har släppt gradvis.
Polisen torterade mig hela morgonen. Jag samarbetade inte med dem och sade inget de ville veta. Samtidigt reciterade jag Lärarens strofer "världens stora Arhat, andar, spöken mycket rädda" (Mäktig dygd från diksamlingen Hong Yin) hela tiden. När jag hade Fa i hjärtat minskade smärtan och det gjorde det möjligt för mig att bryta igenom.
Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/8/8/76489.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2006/7/22/133664.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...