Min kultiveringsväg

När jag ser tillbaka på min barndom så upplevde jag att jag växte upp i kommunismens skugga, visserligen förstod jag inte det då. Men sammanfattningsvis kan jag uttrycka det så idag.

Min far som kom till Sverige som flykting från Polen under andra världskriget, hade redan som 16-åring varit partisan i motståndsrörelsen. Han hade en tragisk uppväxt
p g a den söndring hans familj fick uppleva då ryssarna ockuperade hans by. Hans far och flera av hans syskon dog och förföljdes. Några bröder skickades till s.k arbetsläger i Sibirien, de överlevde lägren men tog livet av sig efteråt.

Som liten flicka kände jag mig ofta omgiven av varelser i andra dimensioner. Varje kväll knäppte jag mina händer och bad innerligt till Gud och Jesus och trodde alltid att de lyssnade på mig.

Min familj var inte religiös men under min uppväxt utvecklade jag en särskild slags religiositet. Jag förstod redan tidigt att om jag inte skötte mig väl och gjorde goda saker så skulle det förr eller senare påverka mig negativt. Jag kände mig aldrig riktigt ”hemma” i min familj och längtade ofta efter att min ”riktiga” familj skulle komma och hämta mig hem till mitt riktiga hem. Det kändes ofta tungt att utstå min fars oberäkneliga och våldsamma humör som gick ut över både mig och min mor. Han var ofta våldsam när han hade druckit alkohol och jag kände aldrig någon naturlig tillgivenhet mot honom eftersom jag var rädd för honom. Jag förstod givetvis långt senare hur dåligt han måste ha mått efter sina fruktansvärda krigsminnen.

Jag fantiserade ofta att jag bodde i ett annat rike, inte ett annat land utan ett rike som jag kallade vid olika vackra namn. Allt var så vackert där och alla människor hade vackra kläder på sig och alla var snälla.
När jag väntade mitt första barn upplevde jag flera övernaturliga händelser. Jag studerade bibeln flitigt efter svar på alla mina frågor kring tillvarons djupare mening. Men trots mina ”djupa” sidor så utvecklade jag mer och mer en otålig, självisk och mycket ytlig sida. Den sidan ledde mig bort i en virvel av mörka händelser som avlöste varandra under flera år. I samband med en händelsekedja av svåra prövningar, bland annat min mors insjuknande i Altzeimers sjukdom, en svår skilsmässa, förlusten av kontakten med min dotter och svidande nederlag på min f.d arbetsplats, så började jag må mycket dåligt. Jag drog mig undan omgivningen och blev deprimerad.

När jag mådde som sämst och var i djupaste förtvivlan, hände en rad övernaturliga händelser. Jag kände också att jag ville ge upp mitt gamla liv och beteendemönster och bad av hela mitt hjärta till Gud att hjälpa mig att bli en bättre människa. En natt hade jag en dröm som gjorde mig fundersam. Jag såg i drömmen hur Jesus vinkade bort mig och visade att jag skulle gå vidare. Några nätter senare hade jag en annan dröm, jag stod bakom en mörk man, såg bara hans rygg. Han stod framför ett bord. På väggen bakom hängde tavlor. Rummet kändes heligt och det var ett speciellt ljussken där. Det kändes som om mannen ville visa mig något. Den här drömmen hade jag 1997, och på ett plan som jag inte förstod då så började mitt själsliga tillfrisknande.

Flera år senare när jag var i New York, påsken -04 och såg Mästaren komma in i konferenshallen så kände jag igen honom som den mörke mannen i drömmen.

Så sommaren -02, när min man, son och jag var i Mora och sålde våra produkter, kom en flicka fram till min man och började prata med honom medan hon köpte vår hjortronsylt. Min man ropade på mig och sa; Det här är något för dig! Ja, så började det, den trevliga och hjälpsamma flickan visade mig övningarna på plats direkt. Under den varma juli solen och barfota på gräsmattan bredvid vår marknadsplats fick jag för första gången känna på Dafas enorma kraft och mitt hjärta jublade.
Alla mina fysiska krämpor försvann, nack- och ryggvärken, eksemen, knäproblemen e.tc.

Under min kultiveringsväg har Mästaren hela tiden funnits vid min sida och jag har alltid haft tillit till honom. Första gången jag fick erfara Mästarens stora förmåga och barmhärtighet på ett mycket handfast sätt var en natt i september -02, jag och min man var på väg hem från en marknad i Norrtälje. Det regnade och sikten var ganska dålig, plötsligt uppenbarade sig tre älgar, en stor och två mindre, vi var precis på väg att köra rakt in i dom, när vi bara körde igenom som om de bara var av luft. Det var min man som körde och varken han eller jag hann bli rädda. Jag förklarade för min man att det var Mästaren som räddade oss. Min man som inte är utövare har hjälpt och stöttat mig mycket i mitt sannings-klargörande arbete. Tillsammans har vi åkt runt på mässor och marknader året runt för att sälja våra produkter och jag har haft förmånen att träffa tusentals människor som lyssnat på mig och berörts av att höra om den grymma förföljelsen som KKP utsatt de kinesiska utövarna för.

I mitt yrke som sjuksköterska har jag arbetat på en canceravdelning. I möten med svårt sjuka och döende patienter har jag fått bevittna den smärtsamma och hjärtslitande processen i vilken människor måste släppa sina fasthållanden till allt som människor håller kärt och ser som viktigt i detta liv. Den processen har också hjälpt mig att se mina egna rädslor och fasthållanden. Men jag har också fått bevittna den frid som kommer över patienter när jag klargjort sanningen och berättat om vad Falun Gong är. Dafas kraft är verkligen oerhörd och kan förändra människan på djupet.

Eftersom jag bor lite avsides och har långt till närmsta utövare så har min kultiveringsväg känts ganska ensam emellanåt men jag har ändå delat erfarenheter och upplevelser med min syster som också började utöva samtidigt med mig. Att ha växt upp tillsammans och erfarit den många gånger bistra miljön i hemmet har gjort att vi förstår varandra väl men samtidigt kan den försvåra för oss att se varandras fasthållanden när vi kanske blir för närsynta och fast i sentimentaliteter. Jag är ändå tacksam att jag slapp att växa upp alldeles ensam, hon har varit en god lillasyster.

Vår pappa har under åren som gått förändrats i sin personlighet. Idag är han mycket snäll och mycket omtänksam. Han vill oss alltid väl. Hans hjärta har mjuknat och han säger aldrig ett ont ord längre. Han hade till en början svårt att ta till sig att båda hans döttrar kultiverade och övade Falun Gong. Han var rädd att på något sätt förlora oss. Men i takt med att min syster och jag kultiverade oss bättre och bättre och släppte våra egna rädslor försvann alla hans tvivel. Idag förstår han att Falun Gong är något bra, att Falun Gong ”räddat” både mig och min syster.

Jag har snubblat och fallit många gånger under vägen, ofta har problem blivit onödigt långvariga och svåra att lösa p g a oförmågan att stilla sitt sinne och titta inåt. Att vilja lösa problem och få ett ”lättare” liv har många gånger varit ett hinder. Som mästaren säger ”Du klamrar dig fast vid din strävan. Har du kommit hit bara för en sådan sak? Min Fashen i ett annat rum vet allt som du tänker.” (Ur Zhuan Falun, kap 2).

Mina fasthållanden har blottlagts under åren och jag har fortfarande fasthållanden till bekvämlighet och själviskhet. Mina egoistiska tendenser möter jag dagligen och jag vet att de varit djupt rotade i mig och att lager efter lager måste nötas bort.

Jag känner en djup tacksamhet för att Mästaren räddat mig, alltid funnits vid min sida och jag ska och jag ska fortsätta att göra de tre sakerna väl som Mästaren bett oss att göra.

Avslutningsvis, dessa Mästarens ord har stärkt mig och gett mig modet att vandra Fa:s väg rakt och upprätt:

En vilja som inte rubbas

Bortom tid och rum Fa upprätandet hastar.
Trots enorma svårigheter är viljan orubblig.
Otyglade är de ondskefulla, men kursen hålls.
Att rensa bort ondskan som att vifta bort damm.
Lärjungarna går Dafas väg väg rakt fram
Lyser upp mänskligheten, går bortom Trefaldiga världen
Fas lärjungar är flitiga, viljan rubbas ej
De oräkneliga åren med svårigheter var just för denna tid.