Att höja sig i konflikter

Jag har en tendens att påpeka vad andra gör för fel men resultatet blir sällan det önskade. Som exempel begär jag ofta av min fru, som också är en utövare, att hon ska uppföra sig som en utövare. Under en lång period har jag haft svårt att få henne att ändra den minsta rörelse när hon gör övningarna. Jag har också försökt få en annan utövare att ändra lite på några saker som jag inte tycker om. Trots att jag har försökt på flera olika sätt har han inte ändrat på sig alls och spänningen mellan oss har ökat i stället.

När det är som värst försöker jag säga åt mig själv att bara fokusera på de tre sakerna och strunta i att säga till andra för att inte riskera konflikter. Det borde räcka med att jag bara nämner saken försiktigt. Om sedan någon vill bry sig eller inte är deras eget problem. Men å andra sidan känner jag också att vi som Dafa-utövare borde bekräfta Fa. Om man struntar i problemen blir det väl som hos vilken annan grupp som helst som försvarar fasthållanden för att det ska vara lugnt i gruppen. Hur kan man då förbättras som en enhet? Dessutom, om alla utövare skulle hålla tyst när de upptäcker problem, till vilken nytta skulle denna typ av erfarenhetsberättelse då vara?

Jag hade funderat över dessa frågor under en lång tid när jag en dag kom i kontakt med en av Aesops sagor: “Nordanvinden och Solen”. Nordanvinden använde sin kraft och blåste med all sin styrka, men ju hårdare vinden var desto tätare svepte Resenären kappan omkring sig. Men när Solen strålade varmt, tog Resenären snart av sig kappan. Från den här berättelsen lärde jag mig att man inte kan tvinga någon att ändra på sig. Bara om man är varm och vänlig kan man få andra att verkligen acceptera det man säger.

Jag förstod att jag hade varit som Nordanvinden. När jag påpekade andras fel och brister var jag ofta överlägsen och påstridig. Jag var ungefär som Nordanvinden som försökte tvinga Resenären att ta av sig kappan. Många utövare påpekar andra fel och brister på ett vänligt och enkelt sätt utan att det uppstår någon spänning alls. Utövarna som gjort fel, inte bara accepterar vad de säger, utan tackar också för hjälpen. Det påminner om Solen som strålar varmt så att Resenären tar av sig kappan.

Det var en bra berättelse. Så länge vi fortfarande kultiverar i den här världen är det ofrånkomligt att vi råkar ut för problem och har fasthållanden. Alla har olika fasthållanden och att påminna varandra om dem är att hjälpa varandra att förbättras tillsammans. Vi bör inte tala till utövare på ett överlägset sätt och vi är ju knappast helt felfria själva.

En dag när jag förberedde en aktivitet där vi skulle förklara fakta om kkp:s organstölder från levande Falun Gong-utövare, gjorde jag ett flygblad och frågade sedan efter synpunkter. Utövaren som jag nämnde förut tyckte inte att det var bra. Själv tyckte jag att det var bra och att eventuella brister i så fall var bagatellartade. Jag trodde att han bara gav igen för att jag hade påpekat hans fel tidigare. Lite senare gjorde han ett eget flygblad som var mycket tydligt och bra. Vid en jämförelse var mitt mycket längre och otydligare. Den här händelsen hjälpte mig att förstå att jag inte alltid behöver ha rätt och att det är bättre att lyssna ödmjukt på andra.

Dessutom har jag upptäckt hur konflikter mellan vissa utövare har lett till en negativ attityd till Dafa-arbete, vilket vi alla har förlorat på. Till och med vanliga människor förstår att man bör svälja förtreten ibland för allas bästa. Varför skulle då inte utövare kunna göra det? I annat fall sätter man ju sina egna känslor före Dafa.