Erfarenhetsutbyte om att titta inåt

Varje medutövare är som en spegel. Vi tittar oss själva i spegeln varje dag för att se om vi behöver förbättra oss själva. Vi tittar oss inte i spegeln för att se om själva spegeln har några brister. Det är därför processen av att titta sig i spegeln är en process av att komma till insikt.

När vi i vår dagliga kultivering tittar på våra speglingar i medutövare glömmer vi dock ofta orsaken till att vi tittar oss i spegeln. Vi letar efter andras tillkortakommanden istället för att försöka se våra egna. Kanske har varje spegel sina egna brister men de fundamentala bristerna i varje spegel kommer inte att tas bort av dem som tittar i spegeln utan av medutövares kultivering. Allt är förenat med att titta inåt.

Mästaren har sagt till oss: ” Kultivering handlar om att titta inom sig själv. Vare sig ni har rätt eller fel ska ni undersöka er själva. (Fa-föreläsning i Los Angeles, 2006) Om vi kan se inåt framför spegeln varje dag så kan vi höja oss snabbare. Våra utbyten får inte bli ytliga utan bör ha kraften hos den form av Dafa-kultivering som Mästaren lämnat till oss – Fa-studier, övningar, utbyte och Fa-konferenser. Då kommer vi att kunna uppnå de krav Mästaren ställer på oss: ” Jag vill inte att den miljö Dafa-lärjungar har ska bli sådan att människor pekar finger åt varandra. Jag vill att miljön ska vara sådan att alla kan acceptera kritik och samtidigt se inom sig själva..” (Fa-föreläsning i Los Angeles, 2006)

Vi kan endast finna våra fasthållanden om vi söker inåt. Mästaren har lärt oss: ”För att säga dig sanningen: människors hela kultiveringsprocess är en process som gör att människors fasthållanden ständigt släpps.” (Zhuan Falun, föreläsning ett) Att söka inåt är en del av vår förbättringsprocess. Endast när vi kan söka inom oss själva kan vi finna våra fasthållanden, höja oss själva och nå fulländning.

När vi under kultiveringen hanterar specifika saker tenderar vi dock att fokusera på det vi gör och skapa motsättningar eller till och med konflikter. På ytan har vi studerat Fa och utbytt erfarenheter men ibland när vi tittar tillbaka verkar det som om vi inte har gjort några framsteg. Detta är faktiskt för att vi misslyckats med att hela tiden titta inåt.

En gång blev vår gruppträning inställd på grund av en Dafa-aktivitet. Jag påminde träningsplatsens koordinator att informera en annan utövare om detta och skickade till och med ett textmeddelande för att påminna honom. Senare glömde han ändå att informera utövaren. På ytan verkade det inte som om jag hade gjort något fel men när jag tittar närmare på frågan verkar den ändå ha någon koppling till mig.

Efter att ha sökt inåt fann jag att jag hade många mänskliga fasthållanden när jag hanterade den här frågan. Innan jag skickade textmeddelandet tänkte jag först ringa koordinatorn men en föreställning dök upp: ”Förstorar jag upp den här saken för mycket? Försöker jag få mig själv att verka bra? Litar inte jag på min medutövare?

Jag hanterade inte frågan från en Dafa-lärljunges perspektiv och gjorde inte saker med ett rent hjärta. Från den här synvinkeln spelar det ingen roll om koordinatorn glömde att ringa eller inte.

Om vi inte söker inom oss själva när vi hanterar saker och ting kan vi lätt tro att det är den andres fel. Vi missar då en chans att finna våra egna brister och höja oss själva och i sådana fall är frågan meningslös ur en kultiverares synvinkel.

Precis som Mästaren sade i ” Fa-föreläsning vid Fa-konferensen i den amerikanska huvudstaden”: ”Om ni närhelst något händer omedelbart sätter igång med vem som har rätt, vems problem det är, och hur ni har gjort ifrån er, så medan det då på ytan ser ut som om ni har löst konflikten eller spänningen så är det egentligen inte alls så. På ytan ser det mycket förnuftigt ut, men i verkligheten är det inte alls förnuftigt. Ni har inte tagit ett steg tillbaka och fullständigt kastat av er fasthållandet, och sedan tänkt över frågan. Först efter att en person lugnt och fridfullt drar sig tillbaka ur en konflikt och sedan tittar på det kan han verklighen lösa det.” (Fa-föreläsning vid Fa-konferensen i den amerikanska huvudstaden)

”Om du stöter på problem så tycker jag att ni som kultiverare först bör undersöka er själva: ’Är det här för att jag själv inte gjort bra ifrån mig i något hänseende?’ Om inte varje kultiverare kan göra det här kommer ni inte att kunna göra framsteg.” (Fa-föreläsning vid Fa-konferensen i Schweiz)

Att söka inåt gör att vi på ett bättre sätt kan rädda kännande varelse med kraften hos ”en kropp”

Dafa-lärljungar är en kropp, så när vi koordinerar saker väl kommer kraften i att bekräfta Fa att vara enorm. När vi ser att medutövare behöver förbättra sig borde vi hjälpa dem. På det här sättet kan vi bättre rädda kännande varelser.

Nyligen ringde jag en polistjänsteman som förföljde Dafa-utövare i Kina för att förklara sanningen. Omedelbart när han svarade började han förbanna mig. I hans ord kunde jag höra att en annan Dafa-lärljunge hade ringt honom. Resultatet hade inte varit bra och polistjänstemannen trodde att jag var den utövaren. Han svor åt mig och lade på.

Jag tänkte ge upp men efter att ha funderat på saken kom jag fram till att polistjänstemannen var arg på grund av att vi inte lyckades förklara sanningen för honom och inte lyckades rädda honom. Om jag gav upp nu vet jag inte vilket resultat vårt samtal skulle ha haft och det kan till och med bli negativt. Varför ringer vi? Det är inte bara för att ringa utan för att rädda kännande varelser.

Efter att ha tittat inåt fann jag fasthållanden av överlägsenhet och att slutföra en uppgift. Jag värdesatte inte kännande varelser tillräckligt mycket och höll fast vid min bekvämlighet: ”Jag kan bara inte tro att deras samveten är oåterkalleligen förlorade” (Att hjälpa världen, 2006) Så jag sände upprätta tankar för att eliminera all ondska bakom polistjänstemannen. Ringde honom igen och fick återigen en utskällning. Men jag kände att ondskan bakom honom blev svagare och svagare. Jag tänkte på polistjänstemannens framtid med rena och upprätta tankar.

Den tredje gången jag ringde honom förbannade han mig inte. Han frågade: ”Tycker du att du är tålmodig?” Jag svarade: ”Vad tycker du?” Han sade: ”Jag tror det. Jag tror att du är uppriktig och det är därför jag tar upp frågan.” När jag ringde honom den sjätte gången lyssnade han lugnt på mig i en minut. Mitt rena hjärta löste upp ondskan bakom honom och Fa’s kraft visade sig. Hans samvete kom tillbaka och till slut avslutade vi vårt telefonsamtal på ett fredligt sätt. Att söka inåt hjälpte mig att forma en kropp med utövaren som tidigare hade ringt. Alla telefonsamtal spelade sin roll och jag var förmögen att klart identifiera en Dafa-lärljunges uppdrag samtidigt som jag höjde mitt xinxing. Det här är verkligen att: ”Slå två flugor med en smäll”.

Under kultiveringen dyker det ständigt upp tillfällen att söka inåt. Om vi gör det kan vi finna våra egna tillkortakommanden, ha en djupare förståelse av Mästarens barmhärtiga och outtröttliga räddning. Vi kommer bättre att förstå kultiveringens vikt, varje medutövare och den väg vi har vandrat. Vi kommer att bli mer toleranta, barmhärtiga och upprätta.

Att kultivera oss själva väl, uppfylla våra historiska löften, flitigt gå framåt under den här tiden som är: ”ovärderligt” ("precious beyond measure", Fa-föreläsning i Chicago) och rädda kännande varelser. Inget av det ovan nämnda kan göras utan att oavbrutet söker inom oss själva.

Tillåt mig avsluta min erfarenhet med att citera Mästarens ord till Ukrainas Fa-konferens: ”Var flitiga, Dafa-lärjungar! Fastän det i er kultivering är smärtsamt att göra sig av med era mänskliga fasthållanden så är den här vägen helig.”