Man kan inte kalla ner gudar hur som helst

Följande berättelse kommer från en bok från Song-dynastin (960 e Kr -1279 e Kr).

Wang Tianqing var en taoist-mästare i Jianchang (dagens Nancheng) i Jiangxiprovinsen. Hans lärjunge Zheng, som kallades för taoisten Zheng, följde Wang Tianqing under flera år och fick bland annat lära sig hur man kallar på “Åsk-guden” för att skapa regn eller eliminera demoner. Varje gång uppfyllde Åsk-guden hans önskan.

Under kejsare Gaozongs tid (omkring 1131 e Kr) under Song-dynastin, begav sig taoisten Zheng till Linchuan. Flera gäster som kom för att besöka honom bad om att få träffa ”Åsk-guden”. Även om taoisten Zheng vägrade i början, blev han så småningom övertalad och gick motvilligt med på deras önskan.

Taoisten Zheng genomförde sin vanliga ritual: han skanderade besvärjelser, ritade några symboler och höll sedan upp ett svärd samtidigt som han talade med hög stämma. Efter en stund, följd av en kall vind och regnstänk, kom en gudom som hade en hög hatt på huvudet och en himmelsk yxa i handen. Guden sade: “Jag är Åsk-guden, jag kommer för att Mästare Zheng har kallat på mig. Vad önskar ni av mig?”

Taoisten Zheng svarade: “Flera av mina vänner ville träffa dig så jag kallade på dig. Jag vill inte be dig om något särskilt.” Åsk-guden blev mycket förargad. Han sade: “Varje gång du kallar på mig måste jag först be den Himmelske kejsaren om tillåtelse för att komma ner. Därefter rapporterar jag vad som hänt till den Himmelske kejsaren. Idag har du kallat på mig bara för att underhålla dina vänner. Hur skulle jag kunna rapportera något sådant till den Himmelske kejsaren? Min himmelska yxa tillåter inte att jag kommer till jorden utan anledning. Mästare Zheng, du borde få smaka på yxan.” Därefter slog Åsk-guden taoisten Zheng i huvudet med yxan. Gästerna blev så förskräckta att de svimmade allihop. När de vaknade till efter en stund upptäckte de att taoisten Zheng var död.

När jag skrev den här artikeln kom jag att tänka på en diskussion mellan två av mina vänner, Chen, en troende och Liu, en ateist. De är goda vänner men tycker om att debattera med varandra. En dag sade Liu till Chen: “Du säger att gudar finns, kalla då på en så att jag kan få se en gud med egna ögon!” Chen svarade: “Jag kan inte kalla på gudar. Jag kan inte ens kalla hit provinsens guvernör, fast du vet ju ändå att vi har en guvernör. Du har varken träffat guvernören eller presidenten, men de existerar ändå. Gudar är mycket högre stående än guvernörer, världsliga ledare, presidenter eller andra mänskliga varelser. Hur skulle vi människor kunna kalla hit gudar bara för att vi känner för det?”