En lycklig människa är en person med få begär

Många oroas över att inte kunna tillfredsställa sina begär i livet. Trots att de gärna vill slippa oron kan de inte hitta den verkliga källan till den. Om man frågar varför de är arga eller olyckliga kan de räkna upp en rad orsaker som exempelvis: chefen är elak, vännerna är opålitliga, barnen kom inte in på rätt skola, föräldrarna ville inte ge dem tillräckligt med pengar och så vidare. Dessa människor har en sak gemensam: de bryr sig enbart om sina personliga vinster och förluster och skyller sina problem på andra. De ser aldrig inåt på allvar för att kunna upptäcka sina egna fel och brister.

De flesta är mycket svaga och har svårt att stå emot olika frestelser. Efterhand som begäret efter materiella saker blir större och större, blir deras sinnen lätt grumliga. Det finns inga gränser för människors begär. Om man inte kan se igenom livets sanna natur kommer man alltid att styras av begär och oron kommer att följa en under resten av livet. Så snart ett begär är tillfredsställt kommer ett nytt fram. Bara kultiverare som strävar efter att återvända till sitt ursprung, kan verkligen ge upp jakten på status och egen vinning och bli kvitt all oro i denna mänskliga värld.

Enligt legenden plågades kejsaren Suzong svårt av oro. Så han dyrkade Huizhong, en Zenmästare från Nanyang, som sin Mästare och hoppades att han skulle hjälpa honom att bli av med all oro och alla problem. En dag frågade kejsare Suzong Zenmästaren: “Hur gör jag för att erhålla Buddhas Dharma?” Huizhong svarade: “Buddhas Dharma finns i ditt eget sinne. Ingen kan få den från någon annan! Ser Ers Majestät det rosenröda molnet ovanför palatset? Kan den kejserliga vakten ta ner det och sätta det i salen?” Kejsare Suzong svarade tyst: ”Naturligtvis inte!”

Huizhong suckade och fortsatte: “Människor vill alltid ha saker från Buddha. Några ber om ära och en hög ställning, andra söker god hälsa och evigt liv, en del vill slippa vanära och hoppas på frid i sinnet. Hur många vill kultivera för att bli en Buddha?” Kejsare Suzong frågade igen: “Hur blir man en Buddha förkroppsligad?” Huizhong svarade: “Det är begäret som gör att Ers Majestät har sådana tankar! Om man inte kultiverar inåt och i stället ägnar sig åt meningslösa fantasier kommer man bara att sluta som ett skelett efter några decennier. Är det inte meningslöst?”

“Åh! Hur slipper man undan oro och sorg?” frågade kejsaren och tog ett steg bakåt. Huizhong svarade genast: “Den som saknar oro kan se sig själv klart. En person som vill kultivera till Buddha tänker aldrig på hur man skaffar sig själv en Buddhas kropp, utan han ser ständigt inåt. Bara de som oroar sig hittar på olika sätt för att försöka stilla sin oro. Kultivering är en process under vilken man rensar sinnet. Ingen kan göra det för någon annan. När man ger upp sina personliga begär och jakten på saker och ting, då äger man hela världen!”

Inte ens en person med så mycket makt som kejsaren själv, som ägde den yttersta världsliga makten, kunde tillfredsställa sina många begär. Vanliga människor som inte har så stor makt kan till och med ha ännu fler begär om de inte vet hur de ska släppa dem. Så länge man inte kan tillfredsställa sina begär kommer man att drabbas av oro. Man blir aldrig fri på det viset. Personer med färre begär kommer att leva lyckligare. När man förstår det här enkla resonemanget kommer man att kunna släppa all oro och leva ett bekymmerslöst liv.