Cheng Gong, även känd som Shaozi, levde under östra Han-dynastin (25 e Kr – 220 e Kr). Han kom från Gumuområdet i Langya (nuvarande Zhucheng i Shandongprovinsen). Hans far dog när han var ung. Han växte upp i fattigdom, men studerade flitigt. Hans flit belönades slutligen när han sedan blev lärare i sin hemstad.
När det blev krig ledde Shaozi eleverna på flykt i centrala Han-regionen. Han och hans fru flyttade senare till berget Mengyin, där de bosatte sig. När skördetiden närmade sig kom en annan person och hävdade att Shaozis grödor tillhörde honom. Shaozi bråkade aldrig med honom. Han lämnade bara grödorna åt honom och flyttade.
Många har svårt att förstå den här typen av handlande. Shaozi gav bort sina egna saker till andra utan att gräla eller bli arg. Det var inte feghet, utan resultatet av hans tålamod och stora hjärta. Bara en person med moralisk integritet och vishet uppför sig på ett sådant vis. Information om händelsen spreds i det kejserliga hovet och i samhället. I historieböckerna skrevs det att Shaozi var känd för sin dygd. Han erbjöds högre positioner i samhället vid flera tillfällen, men avböjde.
Under Yongping-perioden (57 e Kr – 58 e Kr) kallades Shaozi till kejsaren i huvudstaden. Kejsare Ming tilldelade honom titeln doktor och kort därefter fick han en befordran i Zhuozhonglangjiang. Han fick flera uppdrag där han diskuterade statsaffärer, öppet och uppriktigt. Hovmännen både beundrade och fruktade hans moraliska mod. Han var även väl känd i Xiongnu (Mongoliet). På grund av hans vidsträckta rykte skickade norra Shanyu (en titel som användes av regenterna i Xiongnu) en ambassadör särskilt för att träffa Shaozi.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...