Ta genom kultivering bort mänskliga känslor som hindrar bekräftandet av Fa

Jag har på senare tid sett hur en del känslor dykt upp när man hanterar andra utövare. Det här är ingen normal relation mellan kultiverare men även om det är vanligt gör vi inte tillräckligt för att korrigera det. Det är med oss hela tiden utan att vi ser det. Även om det kraftigt har stört Fa-upprätandet och skapat stora förluster för Fa så kan vi inte tydligt förstå det. För närvarande har den här störningen blivit speciellt stark.

Det mest utmärkande fenomenet är ett konstant begär efter en godkännande relation med andra utövare. Olyckligtvis behandlar utövare inte varandra med ärlighet medan deras relation verkar harmonisk på ytan. När man ser en individs eller en grupps problem är man, av rädsla av att förolämpa andra, hellre tyst än att man påpekar problemet. Att favorisera de med liknande synsätt eller de som är lätta att umgås med kan jämföras med att bry sig om människor på samma sätt som man gör i det vardagliga livet. Att ha sådana långvariga felaktiga relationer gör till och med att vissa utövare känner sig ganska duktiga. De tror att det är såhär det ska vara och finner det svårt att lyssna på och acceptera olikartade åsikter. De glömmer att de är utövare och kan inte se de problem som skapas av en sådan mentalitet.

Mästaren sade i : “Fa-föreläsning vid Fa-konferensen i den amerikanska huvudstaden, 2006)

”Det finns många religiösa grupper idag som säger: ”Åh, titta så bra saker och ting är här hos oss. Alla bryr sig mycket om och är mycket kärleksfulla mot varandra.” Vad är det emellertid de älskar? (Applåder) De älskar fasthållanden, älskar lycka i den dödliga världen, och älskar att upprätthålla denna mänskliga behaglighet bland människor. Är det kultivering? Det är det inte! Absolut inte. Det är bara en sköld som används för att skydda mänskliga fasthållanden.”

En väl fungerande relation utövare emellan borde vara bortom vanliga människors relationer. Vi borde ta ansvar, behandla varandra ärligt, koordinera väl och harmonisera varje aspekt i bekräftandet av Dafa och räddandet av kännande varelser, vilket är den verkliga meningen med vår vistelse här. Vi kultiverar oss själva. Vår mänskliga sida kan visa sig när vi inte är flitiga men vi kan inte stanna i det här tillståndet under en längre tid. Vi borde låta oss varnas av det här onormala tillståndet och korrigera det. Att vara tyst när man ser andra utövares problem och behålla en ytlig harmoni är att vara ansvarslös. En del utövare är tysta eller säger inte vad de verkligen tycker i diskussioner. De säger alltid att det är “bra” eller “ok” och delar sällan med sig av sina åsikter. Detta kommer oundvikligen att påverka resultatet. Många utövare har sina egna åsikter men för att undvika att såra andras känslor eller skada harmonin har de gradvis utvecklat en vana av att tala bakom andras ryggar. Detta har skapat en separering i andra dimensioner vilket förvärrar konflikterna och komplicerar problemen. Många olösta och dolda problem kommer att hindra Fa-upprätandeprocessen.

När vi gräver djupare i ämnet kan vi se att detta är en del av kommunistpartiets kultur som påverkat oss. Folk har länge levt i ett samhälle utan någon yttrandefrihet och under politiska rörelser har deras egna ord ofta använts emot dem. På grund av detta tänker många två gånger innan de gör något allmänt uttalande, använder omvägar för att förklara någonting eller är tysta. Det här är samma sak som partiet gör. Den onda partianden har skapat en partikultur för att störa Fa-upprätandet. Dafa-utövare ska följa vad Läraren har sagt genom att bryta loss de giftiga element som partikulturen har format för att sedan forma en normal relation mellan utövare.

Relationer som baseras på mänskliga känslor är grundade i själviskhet. I dessa relationer håller människor fast vid sina mänskliga saker och försvarar dem. De misslyckas då med att betrakta medutövares saker som sina egna och håller på så sätt sig själva utanför kroppen av utövare. De har glömt att de också är medlemmar av kroppen, att andras saker är deras saker och att utövare ska se på allting från Fa’s standard. När de känner sig blyga över att peka ut andra utövares problem verkar det på ytan som om de är rädda för att andra utövare inte kan acceptera det och att de skulle såra andra utövare, men faktiskt är de rädda för att själva bli sårade.

Detta fenomen har pågått länge men blivit ignorerat. Vi har inte förstått faran i det och har inte betraktat det som något stort problem. Men det kan göra stor skada. Baserat på de fall av förföljelse som inträffar runtom i landet, om det så är platser för att tillverka material som skadats eller utövare som blivit olagligt arresterade så såg andra utövare, innan det skedde, en del problem hos de utövare som var inblandade. Tid och tillfällen gavs för att rätta till det och om utövare tagit ansvar för varandra, varit fria från mänskliga känslor, tittat inåt när problem uppstod, öppet delat våra åsikter, vänligt pekat ut utövarnas problem och hjälpt till att korrigera dem, så hade många förluster kunnat undvikas. Dafa-utövare är en kropp och om en utövare har ett problem är det även vårt problem och kan resultera i en kedjereaktion. Varför har vi inte kunnat korrigera våra tillkortakommanden baserat på Fa och löst problemen på ett smidigt sätt? Varför lär vi alltid av våra läxor och hittar våra tillkortakommanden efteråt? Är inte det här mänskliga känslor, det fundamentala fasthållandet av “själv” och “jag” som hindrar oss från att tala rakt och behandla varandra med ärlighet? Är det här ett litet problem?

Naturligtvis har en del utövare tidigare mer eller mindre pekat ut andra utövares problem, eller gett förslag till koordinatorn, men vi har inte varit kapabla att lösa det grundläggande problemet. Detta har säkerligen någonting att göra med upplysningsförmågan hos de inblandade men det handlar också om kultivering. När medutövare inte accepterar kritik borde vi inte bara bli tysta. Är inte det här en chans att kultivera? Vi borde undersöka vårt eget sinnestillstånd. Klagar vi på eller anklagar vi andra? Tar vi ansvar för andra utövare och är vi barmhärtiga? Behandlar vi verkligen andra utövares problem som våra egna och gör vårt bästa? Om vi verkligen har gjort så i enlighet med Fa kommer han säkerligen att acceptera kritiken och bli berörd av vår barmhärtighet. Om vi kan behandla processen av att hjälpa medutövare som en process för att förbättra oss själva så kan vi snabbt finna våra egna problem, rena oss själva, eliminera alla mänskliga föreställningar, inräknat mänskliga känslor och att rädda anseendet vilka hindrar oss från att hjälpa andra utövare, och hantera saken och dela vår förståelse med vänliga tankar och barmhärtighet. Resultatet kommer då säkerligen att bli annorlunda.

På senare tid har jag umgåtts med en utövare som har väldigt stort inflytande bland de lokala utövarna. Under vårt utbyte såg jag hur hon saknade en känsla av en kropp vilket omedvetet hindrade henne. När andra utövare, som exempel, bjöd in henne att delta i Dafa-projekt så hittade hon ursäkter för att inte komma och när det var erfarenhetsutbyten så deltog hon över huvudtaget inte. Jag hade pekat ut det här för henne flera gånger och hon erkände det men ändrade sig inte. Vad var problemet? Jag tittade inåt och fann att jag bedömde henne med mina föreställningar, hjälpte henne att se inåt, men såg inte inåt själv. Förutom det var jag rädd att såra hennes känslor. När jag talade med henne gick jag som katten runt het gröt vilket naturligtvis inte hade någon bra effekt.

Jag funderade på varför jag hade förändrats från att tala rakt på sak, till att säga snälla saker till henne utan att kunna peka på roten till hennes problem. Under dessa premisser sade jag aldrig vad jag verkligen menade. Varför var det så svårt att säga vad jag verkligen ville säga? Anledningen var mänskliga känslor, behovet av att skydda mänskliga saker, mänsklig vänskap och rädslan för att skapa en pinsam och disharmonisk atmosfär. Det är inte svårt att ta bort men när man inte förstår skadan det åsamkar vår kultivering som en kropp, så är det skadligt. När jag tog bort sentimentaliteten och förstod Fa-principerna delade jag återigen med mig av min förståelse och saker började förändras. När jag sade vad jag ville säga försvann hindret och hon kunde inte längre skydda sig. Hon sade att det kändes riktigt bra och fann att någonting som bekymrat henne sedan länge hade försvunnit. Det var inte så att jag hade förmågan att hjälpa medutövaren, det var Fa som löste hennes problem. Vad vi kan göra är att ta bort våra mänskliga fasthållanden i processen av att assimileras till Fa. När vi behandlar våra medutövare med sanna tankar och barmhärtighet kommer våra ord att vara baserade på Fa och Dafa’s kraft kommer att visa sig.

Medutövare, låt oss släppa de mänskliga känslor som finns mellan oss, vandra våra vägar upprätt, upprätthålla vårt sätt att göra saker på, hjälpa och bry oss om varandra, värdesätta varandra, forma en oförstörbar kropp och flitigt gå framåt.