Berättelser från forntidens Kina: Två konstnärer

En gång i tiden fanns det en konstnär som hade två likvärdiga och talangfulla studenter. Han lärde dem allt han kunde och till slut blev de ganska kända. Personerna var mästare Zhang och mästare Ding.

När läraren gick bort ville mästare Zhang och mästare Ding utforska sina konstnärliga färdigheter. Innan deras vägas skildes åt sade mästare Zhang, "Vår lärare brukade säga att vi var lika talangfulla. Varför inte ses om fem år och föra tillbaka våra allra bästa verk? Då kan vi besluta vems arbete är bäst."

Mästare Ding log och sade, "Det låter bra."

När de hade tagit farväl, reste mästare Zhang runt i världen, såg de bästa sceneri och lärde sig från olika kulturer. Han skapade målningar en efter en. Han blev allt mer populär och så även priset för hans målningar. Mästare Zhang njöt av sina prestationer. Och tänkte, "Det har inte gått fem år än, men jag har utvecklats så snabbt. Jag tror att det är nära på ett mirakel att jag har förbättrats så. I motsats har ingen nämnt mästare Dings namn. Jag vinner säkert lätt över honom."

När fem år hade passerat, var mästare Zhang ganska självsäker och förde med sig sina bästa målningar till platsen där de skulle träffas. Mästare Ding välkomnade honom tomhänt, men med ett brett leende.

Han blev inte alls glad. "Vi kom överens att vi skulle ta med våra bästa målningar och du kommer tomhänt. Hur kan vi göra en jämförelse?"

Mästare Ding såg på sin gråhåriga studiekompis och sade, "Kära vän, det är inte så att jag ville komma tomhänt, men det är helt enkelt så att jag inte hade någon målning att ta med mig."

Mäster Zhang funderade, "Det är säkert bara en ursäkt för att han är rädd att förlora tävlingen." Mästare Zhang frågade, "Varför?"

Mästare Ding svarade, "Även om jag inte kan komma med mina målningar så kan jag visa dem för dig."

När mästare Ding hade sagt det gick de runt i staden. Mästare Zhang blev förvånad att mästare Dings målningar hängde i alla slags byggnader i staden. Varje målning var bättre än den föregående. Den lilla staden var både trevlig och stilla, och fyllt av en artistisk atmosfär. Ursprungligen var stadsborna inte välutbildade, men nu var de mer eleganta i båda sina seder och bruk. De uppförde sig såsom de var avbildade i målningarna.

Varje invånare talade respektfullt med mästare Ding. Mästare Zhang blev en aning svartsjuk och frågade, "Hyrde de dig för att måla alla dessa målningar? Du måste vara stenrik vid det här laget!"

Mäster Ding log och sade, "När jag var på väg att lämna staden, tänkte jag efter hur mycket arbete vår lärare hade lagt ner för att lära upp oss. Så jag bestämde mig för att ge något tillbaka till folket i den här staden. När jag var klar med mitt första verk, var de mycket artiga och berörda av mitt verk. Så de erbjöd mig att fortsätta måla.

I början var de oroliga att jag skulle ta högt betalt, men jag sade att jag skulle göra det helt gratis, mot att de erbjöd mig mat för dagen.

Mästare Zhang förstummades av att mästare Ding hade målat allt gratis, "Hur kan du vara så dum? Du kunde ha tjänat mycket pengar!"

Mästare Ding fick tårar i ögonen och sade, "De hjälpte egentligen mig, då jag inte hade så stora skickligheter. När de såg mina verk, visste de inte hur de skulle ge mig komplimanger, och var istället ärligare och vänligare. Med en sådan uppmuntran, blev mina målningar bättre och bättre. Så hur kunde jag ta ut en penny för mitt arbete?"

Mästare Zhang blev förlägen när han hörde detta. I hans sinne var värdet av ett verk bestämt av dess pris. Ju högre pris desto värdefullare konstverk.

Mäster Zhang sade, "Du har vunnit femårs tävling. Dina målningar är ovärderliga och kan inte köpas med pengar, medan mina kan. Dina målningar kan förändra människors sinnen medan mina bara hänger som dekorationer hemma hos rika personer. Så jag anser att jag bör förlora. Du har också låtit mig förstå värdet av en sann konst. Låt mig får lära av dig! Låt oss arbeta tillsammans och skapa fler skönheter för världen!"

De grät och kramade om varandra. Mästare Ding var inte längre ensam i sitt skapande, nu när han hade mästare Zhang vid sin sida. Därefter försvann en känd konstnär från världen och istället sammanfördes två glada konstnärers vars önskan var att bringa fler skönheter till jordens alla hörn.