Samarbete och harmoni

Min pappa, mamma och jag själv är alla utövare. Det är viktigt att vi samarbetar bra eftersom vi ansvarar för att ta fram informationsmaterial och ge teknisk datorsupport till andra utövare. Efter att ha sett Mästarens ”Fa-föreläsning till australiensiska utövare” skämdes jag när jag insåg att Mästaren fortfarande oroar sig för oss.

1. Att tvista eller komma överens

Min pappa kan vara ganska envis. Han hittar ofta på ursäkter för att avvisa andras förslag. Jag själv är påstridig. Detta resulterar i att vi grälar med varandra ibland. Ingen av oss tittar inåt i de situationerna. Vi håller fast vid våra egna föreställningar och tänker: ”Varför kan hon/han inte se inåt?”

Vi har försökt att tala med varandra. Pappa erkände att han hade ett fasthållande men jag kunde inte förstå varför han inte kunde släppa det. Ingen av oss blev nöjd.

Ju mer orolig jag kände mig, desto oftare kom pappas fasthållande upp till ytan. Till sist ville ingen av oss tala om det. Vi hade helt enkelt skapat ännu ett fasthållande, rädsla för att konfrontera varandra. Jag ville att min make skulle ta upp saken med pappa, men han tyckte att det var min sak. Varför? Ingen av oss hade modet att inse möjligheten att pappa skulle nämna våra fasthållanden. Vi var båda rädda för att ta kritik, ett fasthållande som vi inte hade tagit itu med. Senare förstod vi att det var fel. Vi skapade en situation där ingen av oss talade med den andre, vilket gjorde att fasthållandet kunde gro, medan vi borde ha belyst det och försökt eliminera det istället.

Jag upplystes efter att ha sett Mästarens “Fa-föreläsning till australiensiska utövare”. Varför skulle jag fokusera på pappas brister? Varför skulle jag ge honom skulden? Varför skulle han acceptera min ståndpunkt? Han hade ju rätt till en annan åsikt, oavsett om jag hade rätt eller inte. Varför tittade jag inte inåt i stället?

När jag ser andras brister bör jag tänka på att först se inåt för att undersöka om jag själv har samma problem. Om andra har något emot mina förslag och idéer så borde jag också se inåt för att undersöka om jag har varit ovänlig eller sagt något på ett okänsligt sätt. Jag måste tänka efter innan jag säger något och ta mer hänsyn till andra. Jag borde vara i harmoni med Fa i stället för att hålla fast vid mitt synsätt och kräva att andra har samma åsikt som jag själv.

2. Samarbeta, inte splittra

Jag och min make arbetar och har inte så mycket fritid. Min make tar ofta hand om uppgifter som kräver teknisk kunskap och jag arbetar med andra projekt, men det finns förstås överlapp. Han klagar ofta över att jag är lat och säger saker som: ”Det är ditt ansvar. Jag tänker inte göra det.” Jag svarar inte när jag hör det och känner mig stött. Situationen blir bara värre. En del uppgifter lades åt sedan och glömdes bort bara för att var och en väntade på att den andre skulle ta itu med dem. När min pappa undersökte hur det gick med uppgifterna så skyllde vi på varandra. Vid ett tillfälle glömde vi att ladda ner Mästarens nya föreläsning tills pappa påminde oss, bara för att vi trodde att den andre skulle ta hand om det.

Ibland klagade jag och min make på vår koordinator. Vi tyckte att andra skulle tilldelas de enkla uppgifter som vi ibland fick ansvara för. Pappa använder inte dator och tycker ibland att vi tar för mycket tid på oss, uträttar för lite och att vi inte är effektiva. Ibland uppstod konflikter mellan oss och koordinatorn. Vi blev sena med våra projekt för att vi trodde att vi ansvarade för kvaliteten. Senare gick vår skrivare sönder och kunde inte lagas så vi fick köpa en ny. Men vi tittade aldrig inåt när vi stötte på problem.

Jag började få problem på arbetet. Vid flera tillfällen anklagade min chef mig för misstag som andra hade begått. Då kom jag att tänka på Mästarens ord:

”Närhelst det är en störning under utövande, av ett eller annat slag, måste du själv leta efter orsaken och ta reda på vad du ännu inte har släppt.”

Jag visste att jag måste titta inåt. Jag var förbryllad under några dagar. Slutligen insåg jag vår brist på samarbete. Vi delade upp uppgifterna så att vi skulle kunna samarbeta bättre. När vi alltid satte vårt eget projekt och ansvar främst så prioriterade vi ofta mindre viktiga uppgifter framför de mest angelägna. Man kan visserligen framföra synpunkter med vänlig ton, men om ingen låter sig påverkas av dem bör man ändå se till att samarbeta och inte envist hålla fast vid sina egna känslor. Om vi samarbetar och täcker upp för varandra så blir Dafa-projekten framgångsrika och vi blir en fulländad och oförstörbar kropp.

Jag skriver detta för att påminna alla om att vi inte bara ska se inåt efter att problem uppstår. Vi ska inte alltid behöva falla för att inse våra misstag och vi ska inte ge Mästaren anledning att oroa sig för oss. Våra lärdomar bör göra oss klarsynta. Vi måste komma ihåg att vi är en perfekt och oförstörbar kropp när vi samarbetar och verkar i harmoni.