Det finns ett klassiskt skämt om en far och son som red på en åsna. När de var ute och red sade en förbipasserande: ”Hur kan ni vara så grymma? Ser ni inte hur trött den stackars åsnan är?” Fadern steg då av åsnan och lät sonen rida. Strax blev de kritiserade av en annan förbipasserande som sade: ”Vilken hemsk son! Han rider själv på åsnan och låter sin stackars far gå.” Sonen steg då av åsnan och lät fadern rida. Strax blev de återigen kritiserade: ”Se vilken självisk far! Han rider själv på åsnan och låter barnet gå.” Då steg fadern av och de båda vandrade bredvid åsnan tänkande: ”Nu är vi säkra”. Efter en stund blev de dock utskrattade av en annan: ”Titta på de två dårarna! En åsna är ledig men ändå så rider ingen av dem på den!”
Vad är rätt och vad är fel? Många skakar sina huvuden och tänker: ”Det finns två sidor av allting så var är vitsen med att argumentera?”
Om en kultiverare skulle passera de två skulle det inte vara någon konflikt. Då en kultiverare kultiverar barmhärtighet och fyller sitt hjärta med medkänsla och vänlighet är hans världssyn annorlunda. Oavsett situation försöker en kultiverare se på situationen med medkänsla. När han såg både fadern och sonen skulle han säga: ”Se vilken flitig åsna! Den tjänar sin mästare väl!” När han ser hur fadern vandrar bredvid säger han: ”Vilken kärleksfull far som låter sin son rida medan han själv går.” När han ser fadern rida och sonen gå bredvid säger han: ”Vilket omtänksamt barn. Han har lärt sig att visa respekt mot äldre och redan så ung kan han bära svårigheter och tänka på andra.” När han ser både fadern och sonen gå skulle han säga: ”Se så godhjärtade de är! De går hellre än att vara en börda för åsnan.”
Beroende på om man kan se saken från den goda sidan eller om man ser förbi sin medkänsla blir slutsatsen helt olika. En kultiverare håller alltid fast vid sin barmhärtighet och kan därför alltid se händelsens goda sida. Dennes världsbild är på så vis helt annorlunda.
En barmhärtig person dömer med ett barmhärtigt hjärta. Allt är i dennes ögon en levande dikt, en vacker utsikt och en grönskande vår. En elak person dömer med ett elakt hjärta, denna är väldigt petig och kritiserar allt även om det är vackert.
En vis man vet att han inte vet någonting men en dåre tror att han vet allt. En barmhärtig person anser att han har mycket att förbättra medan en elak tror att han redan är tillräckligt god. Jag önskar att vi alla verkligen kan döma rätt från fel, upprätt från ondskefullt och visdom från dårskap.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.