Reflektioner kring livet: Att följa det naturliga bland världsliga ting

Forntida människor brukade säga: "Liv och död bestäms av ödet; status och rikedomar är påbjudna av himlen." Att följa det naturliga, bland världsliga angelägenheter, är därför det bästa draget. Våra problem kommer ofta från vår oro över att förlora något världsligt, stora och små vinningar och förluster. För att söka och sträva efter något kan vi tappa kontrollen och humöret och förlora den frid och lugn som vi ursprungligen borde leva i. För att hantera olika saker, kan man ofta använda ett sunt förnuft och ett lugnt hjärta och självklart... genom att följa det naturliga.

Det finns en fabel: En hundvalp snurrade runt sig själv och jagade ivrigt efter sin egen svans. Efter en stund blev han utmattad och landade slutligen på marken och flämtade. En äldre hund som gick förbi frågade valpen om vad som hade hänt och valpen svarade, "En vän berättade för mig att om jag kunde fånga min egen svans så skulle jag bli lycklig för alltid. Så jag har försökt jaga min svans och blev riktigt utmattad." Den äldre hunden suckade, "Sådana saker har jag också hört om när jag var ung, och jag gjorde mig också utmattad precis som du. Aldrig kom det någon lycka till mig, trots att jag jagat efter den. Men när jag slutade jaga efter den avsiktligt och bara följde det naturliga i allting, så kom lyckan och följde efter mig dag och natt!"

Det sägs att Yu Youren, en välkänd kalligraf, en gång besökte en grundskola där en liten elev kom fram och kände på hans långa skägg och frågade: "Gamle farfar Yu, brukar du ha ditt skägg under eller ovanför täcket när du sover om nätterna?" Yu Youren blev synnerligen förbryllad av barnets fråga och visste inte hur han skulle svara. När han gick till sängs den kvällen, fann han det obekvämt hur han än lade sitt skägg och led av problemet hela natten. Senare förstod han plötsligt, att det var bäst att bara följa det naturliga och inte bekymra sig över var skägget hamnade, vilket betyder att det ibland hamnade innanför och ibland utanför täcket.

Det fanns en annan kalligraf som en dag bjöds in till ett tempel för att skriva en rulle. Med sig hade han en elev som hjälpte honom att slipa tusch, men samtidigt tog sig eleven friheten att ge honom många raka kommentarer blandat med kritik. "Det där var fult skrivet", fick han höra emellanåt. Eleven visade missnöje efter varje rad han skrev och tyckte att han inte lyckats demonstrera sin verkliga kvalité. "Den här raden blev ännu värre!" Kalligrafen försökte tålmodigt fortsätta sitt skrivande, men lyckades inte få en enda komplimang efter 84 rader! Så gick eleven iväg för att tvätta händerna. Genast tänkte kalligrafen: "Äntligen slipper jag hans skarpa ögon." Obesvärat skrev han sin sista rad. När eleven kom tillbaka och såg den sista raden utbrast han, "Ah! Mästerligt!"

Lycka och glädje är faktiskt en del av vårt liv, men många vet bara inte hur man njuter av det. Många söker det ena och det andra, berömmelse, vinning, status, materiell bekvämlighet mm. Utmattade av allt sökande, men ändå kan inte lyckan finnas. De har inte tänkt på att dessa saker inte kan fås av avsiktlig strävan och att det högsta stadiet faktiskt är att sluta sträva och följa det naturliga. Däri medföljer lycka och glädje.