Ma Bingjuans beskrivning av tortyren i Heilongjiangprovinsens kvinnofängelse

Ma Bingjuan kommer från staden Harbin i Heilongjiangprovinsen. Hon är en av de drabbade och ett ögonvittne till den tortyr som pågått i Heilongjiangprovinsens kvinnofängelse. Här nedan är hennes berättelse.

Jag fördes till Heilongjiangprovinsens kvinnofängelse den 27 september 2003. Varje morgon tvingades vi att springa mellan klockan 0830-1130 med bara en rast för ett toalettbesök. Det kallades "militärövning". Det var bara utövare, inte vanliga fångar, som utsattes för militärövningen. Vakterna instruerade de värsta fångarna att övervaka oss och se till att vi höll farten när vi sprang. Om vi slutade att springa så slog de oss. Efter två dagars springande fick jag så ont i benen att jag knappt kunde gå. Den tredje dagen vägrade jag att springa eftersom jag var oskyldig och jag ropade "Falun Dafa är bra!" Wang Xiaoli, ställföreträdande chef för träningscentret i fängelset, släpade mig ut ledet, knuffade in mig i ett hörn och tvingade mig att stå på huk vänd med ansiktet mot väggen. Han piskade mig sedan ilsket med en kirurgslang. Jag sade till honom att misshandeln var olaglig men hon fortsatte att slå mig och sade, "jag kommer att slå dig." Vid 10-tiden frågade vakten Tao Dandan, "varför sprang du inte?" sedan sparkade hon mig med sina läderstövlar. Jag bröt näsbenet. Vakterna låste in mig i en liten cell.

De små cellerna har tjocka metalldörrar och inget solljus kommer in i dem. Jag handfängslades bakom ryggen och sattes fast i en metallring i golvet. Det var jättekallt på natten i cellen och jag fick ingen filt. Jag fick två mål mat om dagen: majsmjölsgröt och några inlagda grönsaker. Jag var handfängslad bakom ryggen dag och natt och jag kunde inte sova. Jag var öm i hela kroppen och frös. Hela kroppen var stel. På den här tiden var det utövare i nästan alla små celler. En del var bundna till metallstolar och det var omöjligt för dem att röra på sig. Oktober är en kall månad i norra Kina. De utövare som spärrats in i augusti hade bara de sommarkläder som de hade på sig när de fängslades. Trots att vi huttrade i kylan gav inte vakterna oss några extra kläder; vakterna själva bar emellertid täckjackor, byxor och varma skor. Vi var förbjudna att tala med varandra och fick bara gå på toaletten på utsatta tider. Eftersom vi inte fick gå på toaletten nattetid så kunde jag ibland inte hålla mig till min utsatta tid på morgonen utan gjorde på mig. Att tvätta kläder, håret och att bada var också förbjudet i de små cellerna. Det fanns inga tandborstar bara en handduk. Jag var inlåst i en liten cell i en månad och tappade 15 kg i kroppsvikt.

Vakterna använde de andra fångarna till att övervaka oss. Dessa fångar tillät oss inte att tala med varandra och följde efter oss till och med när vi gick på toaletten. Om det var en utövare på toaletten fick den andre utövaren inte gå in utan var tvungen att vänta utanför. För att få utövarna att ge upp utövningen så använde vakterna de vidrigaste fångarna till att försöka "omvandla" utövare.

Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2009/5/15/107384.html
Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2009/4/20/199307.html