”Mamma, jag saknar dig!”

Här nedan är ett brev från Boru till sin mamma som hålls inspärrad på ett tvångsarbetsläger:

Mamma, hur har du det?

Det var så längesedan vi sågs. Jag saknar dig. Jag skriver det här brevet men är inte säker på om du tillåts läsa det. Jag hoppas att någon snäll vakt kan läsa det för dig.

Mormor och jag lämnade lille Tianhang hemma och sökte efter en advokat som kunde hjälpa oss att hitta dig. Emellertid fick vi inte träffa dig. Den 3 maj när vi hörde från en bekant att du befann dig i ett rättsligt center skyndade vi dit med advokaten. Yuan Shuqian erkände inte ens att du var där. Vi fick inte veta något förrän den 16 maj när du redan var i ett tvångsarbetsläger, jag ville skriva det här brevet eftersom jag inte har någon möjlighet att träffa dig.

Mamma, vi var en så lycklig familj, morfar, mormor och moster brukade bo hos oss och vi hade roligt tillsammans. Men sedan juli 1999, under mina barnaår och tonårstid, råkade vi ut för den ena katastrofen efter den andra. Vår familj splittrades.

På morgonen den 20 juli 1999 trängde sig 20 civilklädda poliser in i vårt hem. Du och pappa arresterades. Vårt hem blev upp- och nedvänt. Alla gick och jag blev ensam kvar, rädd och ledsen. Det var inte någon som tog hand om mig på ungefär 50 dagar. Jag var bara tio år då. Jag fick vandra omkring. Ett av mina ben blev infekterat.

Till sist kom du tillbaka, men vårt liv blev aldrig detsamma. Polisen ringde hem för att trakassera oss och de arresterade dig till och med på en helg. Du fick inte lämna Shijiazhuang. Att åka till morfar och mormor blev till och med omöjligt. I slutet av juni 2000 började era chefer komma och trakassera oss. Ni miste era arbeten och vi hade ingen inkomst mer.

På kvällen den 19 juli 2000, kom den politiske ledaren från Östra vägens polisstation till vårt hem och arresterade dig, och släppte dig sedan efter nio dagar. I september 2000 arresterades pappa för att han läste Falun Gong-böcker på ett tåg. Han flyttades runt på flera polisstationer och spärrades in i fyra eller fem dagar. Senare kom ett gäng poliser för att genomsöka vårt hem. Under helgdagarna kring den 1 oktober 2000 kom poliser från den Östra vägens polisstation och från Vice styrkan, samt personal från bostadskommittén för att försöka arrestera oss och genomsöka vårt hem igen. De lyckades inte som följd av dina protester. Emellertid vågade vi inte stanna kvar hemma heller och levde i exil så länge som helgdagarna pågick.

Den 5 december 2000 kom ett dussin civilklädda poliser och arresterade pappa i hemmet. De genomsökte även vår bostad, mormor blev så rädd att hon skakade. Efter det kunde hon inte röra sig utan måste gå till sängs. Från det tillfället rusade hennes hjärta varenda gång någon knackade på dörren. På den tiden insåg du att du måste hålla sig undan men du hade ingen annanstans att ta vägen än till Peking med en vädjan för rättvisa för Falun Gong. Pekingpolisen slog dig svartblå på underkroppen. Till en början kräktes du blod och senare fick du blod i avföringen i över 20 dagar. Hela din kropp var svullen. Dina ögon var som springor och du kunde varken använda skor eller gå.

Under tiden på polisstationen i Peking förbjöd polisen dig att använda toaletten. Chongwendistriktets interneringscenter i Peking matade dig med läkemedel och du led en hel del. I det här tillståndet sändes du till Luanchengs häkte som följd av dina symtom för en dag och därefter återvände du till Shijiazhuang. Polisen släppte dig till sist. När du hade återhämtat dig åkte du för att söka rättvisa för pappa. Kommunistpartiets agenter använde alla sätt för att hindra denna vädjan, gjorde sig ursäkter för att fånga dig, hotade dig per telefon och de hotade till och med att arrestera mig. Vanligtvis tog du med mig när du levde i exil eftersom vi inte kunde vara kvar hemma. Dessutom var du tvungen att arbeta för att vi skulle klara vårt uppehälle. Det måste ha varit svårt för dig!

Medan pappa var på ett tvångsarbetsläger berövade vakterna honom sömnen under lång tid. Han blev så utmattad att han ofrivilligt föll i sömn. En av ledarna instruerade en kriminell att bränna pappas fingernaglar med en cigarettändare. En annan gång blev pappa handängslad till ett metallstängsel så att bägge fötterna inte nuddade marken. De hade honom upphängd så i tre dagar. En fånge övervakade honom hela tiden. Närhelst fötterna nuddade väggen blev han slagen på vristen. Jag fick höra att så länge som de kriminella fångarna var hårda och grymma mot Falun Gong-utövare så skulle de få förkortade strafftider. Fången som övervakade pappa var hela tiden på sin vakt och följde till och med pappa in på toaletten.

Eftersom pappa var under press och mycket orolig hela tiden så blev han traumatiserad och gradvis svag. När han släpptes i början av året så fördes han till sjukhus med magproblem. Det fanns även symtom på lungcancer. Lägret hade upprepat nekat till att han skulle få bli villkorligt frigiven av medicinska skäl. När det verkligen var fara för pappas liv så släppte de honom.

Till sist kom den dag då pappa var hemma igen. Samma dag, när pappa såg sig själv i spegeln – en man med vitt hår – sänkte han sitt huvud. I dagar satt han sedan för sig själv. Han blev magrare. Hostan blev värre. Humöret var inte heller bra. Han gick omvägar för att slippa trafikpolisen. Han blev rädd när han hörde någon knacka på dörren och han var mentalt nära en kollaps. Hälsan försämrades varje dag och han avled den 9 oktober 2003. Jag hade inte längre någon pappa.

Min moster återfick hälsan genom att utöva Falun Gong. Hon sändes till det första interneringscentret i Shijiazhuang i juni 2001 och där inledde hon en 20 dagar lång hungerstrejk. Hon blev ytterst svag och nära att dö flera gånger. Hon hade inget annat val än att dela sitt liv på flykt med morbror.

Hon hade lidit så mycket och var tvungen att lämna deras nyfödde son Tianhang hos oss. En dag i slutet av 2004 sände en vänlig person hem moster till oss då hon var medvetslös. Ett par dagar senare var hon död på intensivvårdsavdelningen, hon dog av hjärnhinneinflammation. Tinhang hade mist sin mamma.

När morbror Xiaofeng hade tagit farväl av moster var han tvungen att lämna sin ettårige son. Innan Dafa var morbror hetlevrad och känd för att slåss. Falun Gong-utövningen gjorde honom lugn och vänlig mot andra. Han studerade flitigt och arbetade hårt och blev en bättre person. Men på grund av att han utövade Falun Gong så var han tvungen att lämna sitt hem. Ingen känner idag till var han befinner sig.

Morfar var tidigare frisk men efter att svärsonen och den yngsta dottern hade dött och han själv tog hand om lille Tianhang, så grät han ofta. Polisen kom också för att trakassera oss. Morfar dog deprimerad, arg och rädd.

På ett och ett halvt år hade vår familj mist tre medlemmar. Du var den som gav oss stöd. Din starka och positiva inställning till livet höll vår familj vid liv och vi hämtade kraft hos varandra. Tianhang och jag tävlade aldrig med andra barn med vad vi hade. Så länge som du tog hand om oss kände vi oss lyckliga, men nu kan vi inte längre vara med dig.

Mamma, nu finns bara 70-åriga mormor, Tianhang och jag hemma. Vi har inte någon inkomst. Advokaten föreslog att vi skulle ansöka om en låginkomstförsäkring. Men inte ens det kan stödja oss. Dessutom hörde vi från bostadskommittén att en ansökan om låginkomstförsäkring innebär vissa villkor. Vi vill inte vara kontrollerade av någon. Vi måste vara starka! Jag ska ta över bördan för att stödja familjen. När jag nu slutat skolan efter sommarlovet så kommer jag att börja jobba. Jag vill stödja min mormor och skicka lillebror till skolan. Mamma, oroa dig inte för oss!

Mamma, tidigare var jag rädd. Efter alla år av svårigheter har jag börjat recitera inspirerande dikter. Jag är inte längre deprimerad eller rädd! Mamma, att vara där du är måste vara plågsamt, särskilt smärtan av att vara skild från sina kära. Oroa dig inte över oss. Att recitera dikter kommer att hjälpa dig genom svårigheten.

Mamma, jag saknar dig så! Flera gånger har jag drömt att du är tillbaka! Jag tror att den dagen kommer snart!

Jag älskar dig, din son Boru

11 juni, 2009

Engelsk version: http://clearwisdom.net/html/articles/2009/8/2/109696.html