Upplysningsnivåer – med syfte och utan syfte

Jag hörde en historia häromdagen. En utövare kom hem efter en shoppingtur och såg att han hade fått mindre än vad han betalt för. När han berättade det för andra utövare fick han tre olika svar på hur man skulle hantera det. Det första svaret var att gå tillbaks till säljaren och be att få det han betalt för. Det andra svaret var att inte gå tillbaks, då dygden redan överförts till utövaren som lidit förlusten. Det tredje svaret var att utövaren måste gå tillbaks och förklara situationen vänligt till försäljaren och också berätta om principerna om att göra goda saker resulterar i goda belöningar och att göra dåliga handlingar resulterar i vedergällning, att utövaren bör vara vis och ta detta tillfälle i akt och verkligen rädda försäljaren.

De tre svaren reflekterar tre olika nivåer av upplysning. Det första svaret visar på personliga fasthållanden bland vanliga människor vilka är själviska. Det andra svaret reflekterar viss försåelse av Dafa-principer som att inte gräla över vinst och förlust. Upplysningsnivån hos det andra svaret är något högre än det första svaret, men det innehåller fortfarande själviskhet. Det är en korrekt förståelse från kuliveringsmetoder från förr. Emellertid är det tredje svaret mycket högre och innehåller ingen själviskhet alls. Det är att verkligen vara ansvarig gentemot Dafa och andra kännande varelser. Det är verkligen en enastående nivå och uppträdande.

Efter att ha hört denna historia kom jag att tänka på någonting från Mästarens bok Zhuan Faluns tredje föreläsning. Mästaren nämner att hans hjärna blivit sammankopplad med några upplysta från ett mycket högt rike. Han kände att dessa varelsers sinnen var lugna som ”stilla vatten” som är fullständigt stilla och orörligt. Men Mästaren har gjort något med syfte vilket är att rädda kännande varelser och var obekväm i närvaron av en sådan stillhet och tomhet. När jag läste detta tidigare förstod jag inte helt innebörden. Jag tänkte att de stora upplysta var så fantastiska och rena att de inte hade fasthållande till någonting. Nu har jag förstått att deras lugn bara är en reflektion av ett visst rike. Icke-fasthållande och tomhet är verkligen fantastiskt och är vad utövare bör uppnå. Det skulle kunna varar ett rike som reflekteras av Sanningen. Detta rike har uppnått en nivå av icke-fasthållande. Jag förstår nu att det högsta riket inte bara kräver tomhet utan också något målmedvetet snarare än det utan syfte eller tomma. Till exempel när man stöter på ett tillfälle där någon står inför ett livshotande situation måste en utövare modigt stå upp och handla osjälviskt. Min förståelse är att hålla kvar vid fasthållandet ingenting och tomhet i en sådan farlig situation, är ett slags lamhet och kallhet som ignorerar de kännande varelserna liv.

Jag förstår att det riktiga riket av tomhet är att göra någonting utan att sträva efter något. Det är vad riket av tomhet är. Man måste göra någonting när man bör göra det. Dafa utövare måste helhjärtat göra de tre saker som Mästaren har bett oss göra. Det är ingenting avsiktfullt utan snarare vår skyldighet och uppdrag

Jag trodde att inte ha fasthållande till vanliga människors saker och att bibehålla ett lugnt sinne var Sanningen men nu har jag förstått ytterligare från Fa, att vi måste göra vadhelst vi måste och skall göra vårt yttersta.

Engelsk version: http://www.pureinsight.org/node/5841