Min kultivering

Jag fick FA i augusti 1998. Det var Zhen Shan Ren – Sanning Godhet Tålamod som gick rakt in i hjärtat och jag tänkte att detta vill jag. Det var ju så självklart och når tvärsigenom allt oavsett bakgrund.

Aldrig någonsin ända sen jag började öva Falun Gong har jag tvekat på att det är den väg jag ska gå och att den är den rätta. Det var en lättnad att släppa sökandet efter något annat. Däremot har jag tvivlat på min förmåga att klara det. Det var mycket svårare att kultivera än jag kunde ana. Det hör ihop med att jag alltid varit rädd för att göra fel och att misslyckas. Ängslan och oro har gjort att jag har anpassat mig och gått in i olika roller för att klara mig. Ofta förstår jag intellektuellt vad som är rätt och vad som ska göras men det tar längre tid för hjärtat och känslorna att följa med.

Att kultivera är ju att se inåt och att möta mig själv. Skala av de olika föreställningarna som jag har om mig. Min rädsla eller rättare sagt den rädsla som jag känner för att göra fel bottnar i att jag förminskar mig och inte tror mig om att klara av olika saker. Det gör att jag ofta jämför mig med andra. Redan som liten fick jag förstå att andra var bättre och viktigare än jag. Ser också att det finns avundsjuka i det och att jag gärna vill ha andras egenskaper utan att värdesätta mina egna. Det har varit smärtsamt att se detta, men det är många lager av detta som har rensats bort på vägen.

På mitt tidigare jobb fick jag hjälp med rädslan för att göra fel. Jag hade en bra chef och när jag fick ångest för något som jag tyckte var stort och allvarligt fel i rapporterna sa han bara att vi är inga kirurger och det gäller inte livet. Rätta till det och skicka ut igen. Det är inga problem. Rädslan kan hindra mig från att ta ansvar. Får då prestationsångest och blir stressad. Genom att bli medveten om den och att separera den från mig och se att den inte tillhör mig gör att jag snabbare kan ta bort rädslan. Successivt har det blivit bättre även om prövningarna fortsätter. Jag är beslutsam på att jag inte vill ha detta kvar efter som det hindrar mig så mycket.

När jag blev uppsagd från mitt jobb som jag har haft i 23 år för att kontoret lades ner för cirka 2 år sedan förstod jag att det var dags att släppa tryggheten. Det var svårt och mycket annat som kom upp också. Rädsla för det okända, anseende, att bli avvisad och att inte få vara med och sorg. Men det kändes även positivt. Nu fick jag hjälp med att släppa och jag tänkte att nu har jag möjlighet att göra mer för Dafa. Jag blev helt ställd av att jag inte fungerade som jag tänkt. Det var oerhört svårt att komma igång. Jag som är så handlingskraftig och drivande. Jag förstod inte vad som hände. Jag har ju alltid varit van vid rutiner och jag försökte skapa nya. Det fungerade ibland men lika ofta blev det att jag började skjuta upp istället. När jag fick mer tid och frihet att styra min tid blev jag oftast mer handlingsförlamad istället och känslorna fick styra. Samtidigt kom det många xing-xing-prövningar, inte minst med nära och kära som var svåra att gå igenom. Kontakten och utbytena med andra utövare har hjälpt mig mycket. Även såklart att studera FA och att öva.

Under nästan ett år har jag studerat FA tillsammans med andra utövare på nätet tidigt varje morgon. Det har betytt mycket för mig. Jag har haft svårt att läsa högt själv fast jag är mer koncentrerad då. Många gånger har läsningen gått på rutin och tankarna har varit någon annanstans. Bitvis har jag haft svårt att hålla mig vaken. Numera känner jag mig klar när jag läser och kan ta in det på ett annat sätt. Det har också varit värdefullt att höra andra utövares röster och att nå dem trots långa geografiska avstånd. Det kan givetvis inte ersätta studierna när vi träffas men är bra för vi kan läsa oftare regelbundet. För mig är det lättare när jag har rutiner och har bestämt mig för då behöver det inte gå åt någon energi till att fundera på om och när jag ska studera och öva. Det är bara att göra det. Men det har givetvis varit dagar när jag inte varit beslutsam och det inte har fungerat.

Jag söker jobb och det är svårt att inte veta var jag ska vara och vilka steg jag ska ta. Jag tänker att jag vill vara där jag kan vara till mest nytta och att kunna förklara sanningen. Det fungerar inte för mig att bara vara hemma utan jag behöver vara ute bland människor för att vara igång. Tänker också på att vad jag än gör och var jag än är så är det kultivering. Men jag tar till mig när Mästaren säger att vi ska vakna för jag känner det ofta som om jag bara irrar omkring och är oklar. Jag vill verkligen släppa fasthållanden och kultivera öppet och rakryggat. Jag vill verkligen att mitt hjärta ska vara helt öppet för att rädda människor. För att klara det behöver jag ha tillit och att värdesätta mig själv och andra.

När jag nu har skrivit den här berättelsen trots motstånd och hinder vill jag se det som att nu har jag lämnat denna del bakom mig. Nu är jag här och från denna nivå vill jag fortsätta att kultivera, fortsätta det tillsamman med er – alla medutövare. Vill avsluta med dessa ord (ur Hong Yin) som jag ofta tänkt när det har varit svårt.

Smälta in i FA
Buddhas ljus strålar överallt och allt blir ljust och harmoniskt
Tillsammans flitiga framsteg
Längre fram vägen ljus

Tack Mästaren, Tack alla!