Mina kultiveringserfarenheter från att hjälpa till med ‘Art of Zhen-Shan-Ren’-utställningar

Hälsningar till ärade Mästaren
Mina medutövare

Jag fick Fa för 15 månader sedan. Jag skulle vilja berätta om mina kultiveringserfarenheter från att ha hjälpt till med tre konstutställningar – Art of Zhen-Shan-Ren – som hölls i Storbritannien i år.

Den första utställningen sattes upp i ett traditionellt Georgianskt område i huvudstaden – populärt för konstnärer, författare musiker och innovativa vetenskapsmän sedan århundraden. Lokalen hade en omtyckt kafeteria och ordnade många evenemang; besökarna drogs ofta till vår utställning. Men galleriet varför litet för att kunna visa alla sju teman. Av den anledningen kommenterade många konstnärer att de inte kunde få grepp om den övergripande handlingen, inte kunde förstå temat, eller tyckte att layouten var oproffsig. Efter ett tag gav vi upp försöken att presentera temat. Under dessa omständigheter upptäckte vi att besökarna reagerade bättre när de fick lov att helt enkelt förhålla sig till de olika målningarna var för sig, och knyta ihop sina egna upplevelser av målningarna. Men vi tror att det var Mästarens önskan att använda hela handlingen i sju teman för att nå kännande varelser och tyckte att vi hade svikit Mästaren i det avseendet. För att göra utställningen lyckad kunde vi bara rena våra hjärtan och helt och hållet lita på att Mästarens arrangerade saker och ting därefter.

Mästaren sade: ”Människorna i den här världen kom hit för Fa.” (Fa-undervisning vid Epoch Times-mötet 2009)

Likaväl som konstnärer, fick många människor med olika kulturell, andlig och politisk bakgrund reda på sanningen. De tittade länge på målningarna. En del kännande varelser hade kommit särskilt för att få Fa. En gång blev galleriet tomt så vi började sända upprätta tankar. Strax därpå kom en äldre dam in, hon frågade om Falun Dafa och satt rätt länge tyst och läste Zhuan Falun. Galleriet blev snart fullt igen och efter att den gamla damen hade gått kom en ung man, tog upp Zhuan Falun och stod uppslukad av innehållet. Det var en mycket rörande scen. Jag kände Mästarens närvaro och hans stora barmhärtighet i erbjudandet av räddning till alla varelser.

En annan fråga är vikten av att ge kännande varelser utrymme till att knyta an till målningarna och låta bilderna få uttrycka sig. Målningarna har i sig Fas kraft och kan i sig själva beröra människors hjärtan. Mästaren använde följande situation för att höja mitt Xinxing och hjälpa mig att ta bort mina fasthållanden. En gång började jag visa en ung kvinna runt och talade om varje målning medan jag gick. Efter att ha sett bara hälften av målningarna insåg jag att hon såg besvärad och hon ursäktade sig och gick snabbt därifrån. Efteråt kom det in en äldre man som såg dåligt. Han använde ett förstoringsglas för att läsa informationen på väggarna. Jag bekymrade mig om honom och erbjöd hjälp och han började diskutera många historiska frågor och korruptionen inom politiken, på ett sätt som jag tyckte var svårt att fatta. Det kändes som om det var ombytta roller med den unga kvinnan tidigare och jag kände mig lite besvärad. Jag förstod då att jag hade tryckt på den unga kvinnan för mycket.

Mitt sinne var fel; jag bekräftade mig själv snarare än att bekräfta Fa och osjälviskt spela min roll. Efter att jag förstått kom mannen och tackade mig mycket vänligt för att jag hade lyssnat.

Den andra utställningen sattes upp i en stad med en stor konst- och kulturscen och olika sorters kreativa människor. Galleriet låg nära en livlig marknadsplats i stadens centrum, med en strid ström av förbipasserande att ge foldrar till. På framsidan av utställningsbyggnaden hade nio små lotusblommor gjutits in i väggen när den byggdes. Det var en starkt förutbestämd plats och konstverken från alla sju teman kunde visas.

En morgon promenerade vi till utställningen direkt efter FZN kl 05.00 medan vi reciterade Lunyu. I galleriet gjorde vi övningarna bland målningarna från det första temat och sände upprätta tankar. Det var en helt unik, ren miljö; platsen kändes genomsyrad med egenskaperna Zhen-Shan-Ren. Att börja dagen med sådant fokus och att ha rensat platsen gav bra resultat. Medan vi åt frukost efter övningarna började besökarna att komma fastän det ännu inte var dags att öppna. De såg avspända ut och verkade må bra.

Under hela dagen byttes vi åt med att sända upprätta tankar eller sände upprätta tankar som grupp för att eliminera alla störningar. Detta hade en stark effekt på så sätt att det lät kännande varelser med ödesförbindelser komma, och ständigt renade miljön och oss själva.

En annan viktig sak är att kultivera munnen i utställningsrummet. En gång kom en annan utövare och frågade om något som han var särskilt intresserad av. Den lokale koordinatorn sade öppet till oss: ”Gå ut om ni ska prata om personliga saker. Om utövare pratar om saker som inte är Falun Dafa så kommer människor inte in; de kommer att missa sin chans – och ni kommer att få se ett tydligt exempel på det just nu!” Det stod ett ungt par och tittade på vår banderoll och tvekade i dörren. Efter några sekunder vände de om och gick iväg istället för att komma in.

Mästaren säger: ”När en utövares sinne avviker från Fa hittar ondskan en väg in.” (Fa-föreläsning vid Floridas konferens i USA 2001) När vi hjälper till med vilket projekt som helst måste vårt hjärta och sinne vara helt fokuserat på att hjälpa Mästaren att rädda kännande varelser. Bara när vårt sinne är i Fa kan vi nå upp till standarden, samarbeta väl och uppnå en bra effekt.

Sista dagen som utställningen var öppen hjälpte jag till med att dela ut de sista foldrarna. Att tala med förbipasserande och visa dem vägen till galleriet hade en mycket positiv effekt och ökade antalet besökare. En del människor stannade till och sade att utställningen var så vacker. En ortsbo sade: ”Vi kommer att sakna er när ni har åkt er väg!” Utställningen hade verkligen berört hjärtana hos de kännande varelserna och tusentals hade kommit och sett målningarna.

Den tredje utställningen: Jag blev väldigt upptagen med arbete och Dafa-projekt dagarna innan jag hade ordnat så att jag skulle hjälpa till och kände att tidsbristen överväldigade mig. Min kultivering blev lidande eftersom jag inte kunde hitta någon tid till att studera Fa. Sedan kom depressionen sakta krypande och för första gången sedan jag fick Fa kände jag mig pessimistisk. Jag kände att det var ett fasthållande men kunde inte få bort att den tyngde mig. Jag hade planerat att använda tiden under resan till galleriområdet till att studera Fa men efter att inte ha sovit mycket under några nätter kunde jag inte hålla mig vaken.

Mästaren säger: ” Hur svår miljön än är, hur upptagna ni än är, så kan ni inte glömma att studera Fa. Ni måste studera Fa, för det är den absoluta, mest grundläggande garantin, för er förbättring.” (Fa-föreläsning vid Floridas konferens i USA 2001)

I stadens centrum satte vi upp en stor banderoll och ombads dela ut foldrar. Jag kände ingen tillit och kände mig avvaktande. Många människor tog inte emot foldrarna när jag erbjöd dem. När jag försökte sända upprätta tankar kunde jag inte göra det ordentligt. Efter ett tag ropade den andre utövaren på mig och min första tanke var: ’Han kommer att läxa upp mig för att jag inte gör ett bra jobb.’ Jag blev chockad av att se inåt och se min mentalitet att försvara mig och bråka. Det var riktigt hemskt. Utövaren frågade mig bara om jag ville ha något till lunch. Hans vänlighet fick mig att slappna av och minnas – ’vi är en kropp som hjälper Mästaren att rädda kännande varelser.’ Jag upptäckte mina själviska fasthållanden. Jag hade blivit full med tankar på hur mycket ’jag’ offrade och bidrog till Dafa, huruvida ’min’ kultivering var bra eller dålig, huruvida ’jag’ var duktig eller inte; jag insåg också att min tidigare självgodhet hade förvänts i en depression. Jag skämdes över att se hur långt bort jag hade avvikit från Fa och en stadig kultiveringsväg.

När mina upprätta tankar gradvis blev starkare kändes en kraftig energigivande värme i kroppen. Med ett lugnt tillstånd drogs jag automatiskt till vissa människor, vilka ofta inte bara tog emot foldrar utan också visade stort intresse. Eller också upptäckte jag lätt någon kines som kom åt mitt håll. När jag delade ut en folder sände jag upprätta tankar för att rensa bort all störning, tog ögonkontakt och gick direkt för att hjälpa till och rädda den kännande varelsen. Ibland kände jag en brygga av ljus som öppnade sig mellan oss. Men när jag delade ut foldrar och mina mänskliga föreställningar verkade, följde jag inte Mästarens arrangemang. Om jag blev otålig missade jag lätt någon kines eller högre klassens professionella, och de avgörande chanserna gick förlorade. Eller om jag blev oförsiktig så togs inte informationen emot.

När jag följde Mästarens arrangemang skedde många mirakler. En gång passerade en kinesisk kvinna förbi mig lite längre bort på trottoaren. När jag fick se henne sände jag upprätta tankar. Hon stannade plötsligt och tog sig tid till att rätta till skon, så jag kunde nå fram till henne. Kvinnan var godhjärtad och intresserad av utställningen. Andra gånger, efter att jag sänt upprätta tankar för någon kines som var på lite avstånd, blockerade en människohop deras väg och kom då att gå framför mig så att jag lätt kunde ge dem foldrar. Ibland stod vi tillsammans och reciterade Lunyu. Effekten var mycket kraftig. Många människor – både västerlänningar och kineser – drogs till vår banderoll när vi reciterade Fa. De blev mycket intresserade av utställningen och tackade oss. En del västerlänningar kom också direkt och bad om foldrar och ville veta vägen till galleriet.

Galleriets läge var rätt ovanligt, med utställningslokalen flera våningar ovanför en nattklubb. Det var en kort promenad ut ur centrum och nedför en bakgata där området kändes ganska nedgånget. Men vi måste lita på Mästarens arrangemang. Klubbägaren var en mycket öppen och schysst person. På en vägg inne i klubblokalen hade han satt upp ett ord med stora bokstäver – ”Tålamod”. Han hade länge letat efter genuin konst. Precis när den gamla utställningen togs ner rekommenderades stället till vår koordinator som kontaktade ägaren, och denne accepterade genast erbjudandet. När det handlar om att hitta en lokal eller hjälpa till med en utställning, så flyter saker på mycket lätt när man följer Mästarens arrangemang.
Kvaliteten på besökarna till utställningen hade varit mycket bra och många nyckelpersoner hade lyssnat till inbjudan. Fler människor besökte utställningen under det sista veckoslutet än under alla andra veckoslut tillsammans. Den sista dagen kom många utövare och hjälpte osjälviskt till på sina egna sätt. Tillräcklig med personal och det starka upprätta fältet gjorde en verklig skillnad. Vi höll på till långt in på kvällen med att ta ned målningarna. Jag kände mig mycket rörd av att se varje utövares hängivenhet och av att uppleva att alla arbetade väl tillsammans som en kropp.

Jag hoppas att vi alla kan samarbeta bättre och uppfylla våra löften om att hjälpa Mästaren att rädda kännande varelser när ”The Art of Zhen-Shan-Ren” fortsätter att färdas runt i Europa.

Tack Mästaren

Tack medutövare.