Dödstortyrkammare vid Shuanghe’s arbetsläger för kvinnor

Dödstortyrkammare vid Shuanghe’s arbetsläger för kvinnor

Den brutala tortyren av Falun Gong-utövare vid Shuanghe’s arbetsläger för kvinnor i staden Qiqihaer, Heilongjiang-provinsen

Det primära syftet med ”Omskolning genom användandet av tvångsarbetsträning” är för närvarande i Kina, såsom det förklaras av den tillämpliga lagstiftningen, att intensifiera den mentala omskolningen av dömda. På samma gång krävs av lagbrytaren att han/hon deltar i viss mängd fysiskt arbete, men ska betalas på motsvarande sätt som för samma typ av arbete som utförs av en icke fånge, osv. Lagstiftningen fastslår också att lagbrytaren inte ska straffas fysiskt, inte utsättas för övergrepp, eller förhöras med användande av tortyr, etc.

Emellertid går Shuanghe arbetsläger för kvinnor, under ordförandeskapet av Jiang Zemin, helt och hållet emot vad som har fastslagits genom lagstiftning. De i grunden oskyldiga utövarna som blev arresterade och förföljda utsätts nu för alla sorters tortyr. För att komma upp i kvoten för lägrets framgångsrika reformeringar går chefen hur långt som helst när det gäller att få Falun Dafa-utövare att ge vika.

Jia Zhonghua och Guo Yan var två Falun Gong-utövare som tillfångatogs och blev satta i kvinnogruppen vid lägret. En dag i augusti 2000 genomförde arbetslägret ett ”Exponeringsseminarium”. Seminariet var inget annat än högläsning av artiklar från de Centrala nyheterna, vilka bestod av förtal, lögner och fabricerade historier. Så både Jia och Guo vägrade att delta. Denna vägran att delta förargade lägerchefen; av det skälet blev både Jia och Guo satta i ”små celler” med handbojor bakom ryggen, i tre dagar. I tjugoen dagar därefter fick de bara två pyttesmå portioner med välling per dag. De tilläts inte tvätta sig eller sova. Efter den långa tiden med handbojor lossnade skinnet på deras handleder. Till och med nu har de då och då ont i händerna och nerverna är skadade. När strafftiden var över hölls de fängslade och torterades i ytterligare tre månader.

En dag i september, 2000, sågs Zhang Lijuan träna Falun Gong i sin cell. Hon kedjades fast i ett värmerör, av gruppledaren Wang Mei, och tvingades tillbringa natten i hukande ställning. Efteråt sattes hon fast med handbojor bakifrån i ett dörrhandtag i tre dygn till och tilläts inte sova. När hon fullgjort sin tid förlängde de den med ytterligare tre månader.

Den 10 oktober, 2001, blev en kvinnlig utövare torterad i den ”lilla cellen”. Sedan dess har vi inte hört något om hennes nuvarande tillstånd, eftersom nyheter till omvärlden om allt vad som utförs i ”kammaren” skärs av. För att försäkra sig om maximal säkerhet var cellen också vaktad av några interner. Den här tortyrkammaren är ett levande helvete. Vilken sorts tortyr som helst kan tillämpas i den här cellen, och många Falun Dafa-utövare har dött i den här kammaren.

Wang Mei, som befälhavande tjänsteman vid den första fånggruppen vid lägret, var hon välkänd för sitt brutala agerande. Som en tjänsteman inom ”Folkets polisstyrka”, skulle man förvänta sig moraldisciplin och laglydighet från henne. Emellertid manifesterade sig hennes demonnatur i högsta grad. Hon använde oförskämt språk och kunde ta till fysiskt våld mot vem som helst av sina gruppmedlemmar. Hennes favorituttryck var: ”Det är väl ingenting att föda några fler i lägret. Ta bara några koppar vatten till i kokgrytan så är problemet löst!” Den 10 oktober, 2001, delade hon ut arbetsuppgifter till alla utövare som byggde om matkällaren. För att visa sin auktoritet gav hon order om att utövarna inte fick hjälpa varandra. Alla måste klara hela sin egen korglast. Bland de utövare som olagligt satt fängslade i lägret var en del äldre kvinnor i sextioårsåldern; en del var bara unga flickor som just slutat skolan, medan andra hade varit kontorister. Men Wang Mei tog ingen hänsyn till deras bakgrund. Hon tog ingen hänsyn till lagen utan njöt bara av att se människor lida.

Den första föreskriften för familjer som besöker Falun Gong-utövare innan de släpps in är att de måste läsa ett stycke högt, som är skrivet med förtalande ord om Falun Gong och Lärare Li.

Den andra föreskriften kräver att allt som tas med in av besökare till utövarna måste inspekteras. De skär t o m upp fodret på bomullsjackorna. Beträffande gods som de inte godkänner, ber de sedan besökarna att köpa det från lägrets egen proviantbutik. Priset på en tandkrämstub är 5 till 6 Yuan, mer än det dubbla mot i en butik utanför.

Beträffande besökare som godkänns för tillträde så kan de bara träffa utövarna på avstånd, ledsagade av två vakter. Ingen muntlig kommunikation tillåts, fastän det står klart och tydligt på väggarna att besökare får tala med de internerade, etc. Den här inskränkningen gäller inte fångar som inte är Falun Gong-utövare. I samma stund som de två parterna möts skyndar vakterna på besökarna och säger: ”Du har sett henne nu, hon mår bra, eller hur?” Det är hela besöket. När det gäller utövare som har torterats, kommer lägret absolut inte att låta dem ha besök. Eftersom det inte finns någon lag som styr deras göranden, kan de hitta på vilken ursäkt som helst till sin fördel. Detta är den nuvarande situationen vid Shuanghe’s arbetsläger för kvinnor.

Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/11/6/15456.html

Kinesisk version tillgänglig på http://minghui.ca/mh/articles/2001/10/28/18556.html