Dafa-utövare torteras i Masanjia arbetsläger

Dafa-utövare torteras i Masanjia arbetsläger

(Clearwisdom.net) Sanningen om den blodiga förföljelsen mot Dafa-utövare, som genomförs av vakter i Masanjia tvångsarbetsläger i staden Shenyang i Liaonong-provinsen, står i skarp kontrast till lögnerna som sänds i TV. Härmed avslöjar vi för världen den tortyr som Dafa-utövare utsätts för under den illegala interneringen, på grund av sin fasta tro på ”Sanning, Barmhärtighet och Tålamod.” Till följd av nyhetsblockaden har sanningen om vad som sker i lägret, blockerats fullständigt. Väldigt få människor känner till vakternas brutala ondska i Masanjia tvångsarbetsläger.
Li Ping är bosatt i staden Linghai. I november 1999, chockade en degenererad lägervaktchef henne med tre elektriska batonger. Hon sattes fast med handbojor i en basketbollstolpe. Det snöade och vinden blåste. Ett tjockt lager snö föll på hennes kropp. Ledningen bar tillbaka henne när hon var stelfrusen. En gång tvingade en polis henne att stå blickstilla en lång tidsperiod i badrummet. Vid ett tillfälle hällde ledaren för en kriminell grupp en spann med grisföda över hennes huvud, som innehöll nedbrutet matavfall, grönsakssoppa som blivit över och Wowotou [en sorts ångkokta bullar gjorda av kornmjöl eller annan billig säd som äts av fattigt folk i norra Kina]. Så länge som hon gjorde övningarna och vägrade citera eller lyda reglerna vid arbetslägret, beordrade den korrupte teamledaren ledaren för de allmänna fångarna att slå henne brutalt. Denna misshandel gjorde att hennes ben alltid var svullna och fulla av blåmärken. Lägervakten sparkade henne konstant med spetsen på sin läderstövel. En dag lyfte några brutala poliser upp henne och släppte sedan ner henne på marken, gjorde narr av henne och sa, ”Gå nu iväg och öva!”
Chen Li, kring 40 år gammal, var från staden Xingcheng och hade illegalt skickats till arbetslägret i november 1999. Hon hade hungerstrejkat i över 80 dagar för att protestera mot orättvisan. Fängelsepersonalen tvångsmatade henne dagligen och injicerade en IV-lösning i henne. Hon fick ofta ha handbojor på sig och så snart hon skulle göra Falun Dafa-övningarna, slog vakterna henne brutalt. Vid ett tillfälle på vintern, bad en våldsam polisman en ”gängledare” att tvångsmata henne med vatten. Som följd hällde ”gängledaren” hela flaskan med vatten över henne och blötte ner hela hennes kropp. De ville även att hennes familj skulle betala de medicinska omkostnaderna för de påtvingade IV-injiceringarna. Hon blev så allvarligt torterad att hon bara var skinn och ben.
He Guiqin, närmare 60 år gammal, var från staden Xingcheng. När hon protesterade genom att hungerstrejka, tvångsmatade den brottsliga polisen henne och injicerade mediciner i henne. Ibland var hennes mun riven efter att de bänt upp munnen på henne. Vid ett tillfälle knuffade säkerhetsvakten ner henne på golvet, satte knäna mot hennes revben och tryckte till ordentligt. Hon svimmade. När hon vaknade upp var hon alldeles kallsvettig. De kriminella fångarna stal alla hennes pengar. När alla hennes pengar var stulna var hon tvungen att städa upp skräp efter andra kriminella fångar, för att få pengar till dagliga förnödenheter.
Zhang Huishuang, kring 40 år gammal, var från staden Benxi. Hon spärrades illegalt in i Benxi tvångsarbetsläger först och flyttades sedan till Masanjia tvångsarbetsläger. När hon 1999 gick till Beijing för att förklara sanningen, togs hon tillfånga efter att ha gått i 11 dagar. Hon blev ofta brutalt slagen i Bengxi för att hon gjorde övningarna. På vintern tvingade den degenererade polisen henne att stå utomhus i det iskalla vädret och hennes fingrar blev frostbitna. Den brutala polisen lade henne också på en säng och använde ett tortyrverktyg för att spänna fast hennes armar och ben. Därefter drog de hennes lemmar utåt, liksom ”fem hästar som delar en människas kropp” [en mycket grym metod att behandla brottslingar i det forntida Kina, som även är känd som ”dragen och delad i fyra” i den mörka medeltidens Europa]. De torterade henne i 2 timmar. Hon tappade nästan medvetandet av den svåra smärtan och badade i svett, som gjorde hennes kläder genomblöta. Efter tortyren kunde hon knappt gå. Sedan hon skickats till Masanjia tvångsarbetsläger har hon utsatts för ytterligare omänsklig behandling, som de flesta människor knappast kunnat genomlida. Maj och juni 2000, var de månader då ledningen för lägret gjorde allt för att tvinga utövarna att ge upp utövandet av Dafa, för att uppnå sin ”hjärntvättskvot” [den procentuella andelen utövare som tvingats ge upp]. Hon var i den grupp som tilldelats fängelsevakten Zhang Yan, som slog och sparkade henne varje dag. Hon tvingades även stå ensam i cellen, från morgon till kväll. De som förrådde Dafa till följd av den brutala tortyren tilläts en viss frihet. Varje dag omringades hon och attackerades av grupper med förrädare som försökte hjärntvätta henne till att ge upp sin tro på Falun Gong. Hon vägrade lyssna på dem. Efter att hon tvingats stå upp i en månads tid, började de använda elektriska batonger för att chocka henne. Hon chockades kontinuerligt i 5 dagar. Ibland var varje tidsperiod väldigt lång. Den längsta perioden varade från ungefär 06:00 till 23:00. Hon blev slagen en stund och sedan chockad en stund. Varje dag beordrades hon att ta av sig kläderna när hon skulle chockas. Hon var tyst i över en månad och genomled alla slags svårigheter. Hon såg mycket medtagen ut av den svåra tortyren. Till och med efter att hon blivit slagen, chockad elektriskt och attackerad av förrädare, kontaktade den barbariska polisledaren hennes man och ville att han skulle ”övertala” henne. Hennes man ringde henne och hotade henne med skilsmässa om hon inte gav upp sin kultivering. Hennes man skrev många brev, ett för att övertala henne att ge upp Dafa och ett annat för att för att berätta att han ville skiljas. Hon var väldigt sparsam med sina pengar i lägret. Förutom toalettpapper, köpte hon inget. På sommaren använde hon bara en uppsättning kläder. Hon tvättade dem på natten och använde dem på dagen när de hade torkat. På vintern bar hon ett par gamla bomullsstickade skor som hon hade tagit fram. Som tur var gav en utövare henne en gammal bomullsstoppad jacka och den hjälpte henne genom vintern. Hon var alltid generös mot andra och sparsam själv. Hon hade aldrig gått i skolan och kunde inte läsa och skriva. När hennes familj skrev brev till henne, läste gruppledaren det för henne. Hon berättade för mig att, ”Jag kände bara igen tecknen i Zhuan Falun [huvudboken inom Falun Gong]. Så snart jag ställdes inför prövningar, tänkte jag på orden som Lärare Li har sagt.”
En utövare i 30-årsåldern från Chaoyang dömdes illegalt till 3 års tvångsarbete. Hon hade drivit en restaurang i 13 år och var en entreprenör som hade en förmögenhet på över 2 miljoner Yuan [genomsnittlig inkomst i Kina är 500 Yuan i månaden]. Innan hon började utöva Falun Gong hade hon flera sjukdomar. Hennes sinne var fullt av tankar på hur hon skulle tjäna mer pengar. Efter att hon börjat med Falun Gong försvann alla hennes sjukdomar. Hon levde inte bara för pengar längre, hon förändrades helt som person. Hon var rättrådig och hennes förmåga att gå igenom prövningar och visa tålamod var utöver den hos vanliga människor. En gång chockade lägerteamledaren hennes mun med en elektrisk batong, när hon citerade Lärare Lis artiklar. Hon fortsatte att citera och slutade inte förrän den elektriska batongen hade tagits bort från hennes mun. I det lokala interneringscentret hade hon, på grund av att hon gjorde övningarna, blivit brutalt slagen, satt i hand- och fotbojor och inlåst i en ”liten cell” [Fången är ensam inspärrad i en mycket liten cell. Vakterna sätter fast utövaren med handbojor bakom ryggen, så att utövaren varken kan röra sig eller lägga sig ner. De små cellerna är mycket fuktiga och inget naturligt ljus kan tränga in. Fången tvingas urinera och ha avföring i cellen. Fången i en liten cell serveras endast ett halvt mål mat under dagen. På natten springer råttorna omkring. Stanken i en liten cell är så svår att det är svårt att andas där]. När hon skickades till arbetslägret, hade hon nyss blivit utsläppt från en liten cell. Hennes fötter var mycket svullna av bojorna. Hon kunde inte få på sig skorna och bar tofflor när hon kom. I arbetslägret ledde hon övningarna, citerade Lärare Lis artiklar och startade flera hungerstrejker och hon blev därför brutalt slagen, chockad och utsatt för fysiska övergrepp. Under sin första månad i lägret, blev hon på dagarna elektriskt chockad, slagen, på annat sätt utsatt för fysiska övergrepp och hon hungerstrejkade. Hon slutade aldrig hungerstrejka eller protestera mot de fruktansvärda övergreppen någon enda dag. Senare förflyttades hon till Kvinnornas Läger Nr 1 och sattes på den kriminella avdelningen. Varje dag blev hon överbelastad av hårt arbete. Under det hårda tvångsarbetet fick hon dessutom genomlida de prövningar som andra fångar avsiktligt utsatte henne för och hon uthärdade extrema påfrestningar från alla håll.
Cui Yaning, var ungefär 30 år gammal, från Jinzhou och han hade avlagt universitetsexamen. I november 1999 skickades hon illegalt till Masanjia tvångsarbetsläger. Så snart hon anlände till lägret, chockade teamledare Ji Li henne med en elektrisk batong för att hon vägrat läsa upp fängelsereglerna. Senare blev hon brutalt slagen och utsatt för fysiska övergrepp på grund av att hon gjorde Dafa-övningarna. I november 1999, hungerstrejkade hon i över 20 dagar och plågades extremt hela månaden. I juni 2000 blev hon fysiskt torterad och chockad med elektriska batonger för att hon inte gav upp sin kultivering och för att hon vägrade skriva brev där hon lovade att ge upp sin tro.
Utövare Lin Yan från Huanggu-distriktet i Shengyang och Liu Fengmei från JinZhou blev också utsatta för fysiska övergrepp och chockade med elektriska batonger, tillsammans med henne. De laglösa poliserna tvingade henne att stå upp i 4 eller 5 dagar. Efteråt började de använda elektriska batonger för att chocka henne. Vanliga utövare tvingades att stå från 06:30 till 18:30, eller att sitta i hukande position i 18 timmar utan att röra sig. Sedan chockades de tre, en efter en, med elektriska batonger. Andra utövare tvingades sitta på en träpall från klockan 06:30 till 12:30. Vid det tillfället var det över 70 personer i gruppen. Fängelsepolisen Zhou Qian var teamledare. Wang Yanping var divisionschef, Gu Quanyi var den politiska instruktören, Zhou Qin och Su Jing var lägerdirektörerna. Det var de poliserna som direkt deltog i förföljelsen av utövaren Cui Yaning och flera andra utövare.
Utövare Liu Fengmei, kvinna i 30-årsåldern, från Jinzhou i Liaoning-provinsen, blev illegalt satt i Masanjia tvångsarbetsläger i november 1999. Eftersom hon gjorde övningarna, startade en hungerstrejk och citerade Lärare Lis artiklar, slog de onda poliserna henne ofta, chockade henne med en elektrisk batong och utsatte henne för fysiska övergrepp, tvingade henne att stå på i snön och de chockade henne elektriskt samtidigt som hon satt i snön. I november 1999 hungerstrejkade hon i över 20 dagar, som protest mot förföljelsen. En gång låstes hon in i ett litet rum med fönstren täckta av tidningspapper, där hon blev brutalt misshandlad. När vi fick höra skriken därifrån, startade utövarna i vår cell en hungerstrejk och begärde att den misshandlade utövaren skulle släppas ut därifrån. Efter en tid släpade den onde direktören Su Jing ut henne från det lilla rummet. Hon var utmärglad och extremt svag. Efter att ha genomgått en fysisk undersökning, framgick det att hennes blodtryck bara var 20mmHg [65 till 85 mm Hg är normalt]. Hennes säng var den övre bädden. Hon kunde inte ens klara av att komma upp i sängen och svimmade när hon försökte. Efteråt misshandlades hon fortfarande, till och med när hon tvångsmatades och fick dropp. Därefter blev hon förflyttad till underavdelningen ”omfattande tvångsarbete” för hjärntvätt.
I juni 2000 blev hon brutalt torterad igen. För att uppnå ”hjärntvättskvoten”, gjorde de onda tjänstemännen på Masanjia tvångsarbetsläger henne och några andra utövare till sina ”exempel”. Till att börja med misshandlade de dem fysiskt genom att tvinga dem att stå upp i 18 timmar varje dag. Sedan chockade de dem med elektriska batonger under en lång tidsperiod. Huden på hennes hals blev svart av de elektriska chockerna och hon fick blåsor på både halsen och händerna. På den andra dagen chockade polisen henne med två elektriska batonger med hög spänning. De tog av henne kläderna, band ihop hennes båda ben och chockade henne under en väldigt lång tidsperiod. Huden på hennes hals brändes ännu mörkare och stora delar av hennes hals var täckta av blåsor. Hon fick även stora blåsor på händerna. Det tog lång tid för blåsorna att försvinna. När vi frågade henne om hon det gjorde ont, skakade hon på huvudet med ögonen fulla av tårar. Efter att hon chockades elektriskt, blev hon inspärrad i en ensamcell. När hon flera dagar senare släpptes ut därifrån, var hon i ett extremt utmärglat tillstånd. När hon tvingades att arbeta, visste hon inte hur hon skulle klara av arbetet hon tilldelats av teamledaren och kunde därför inte göra klart det. Teamledaren misshandlade henne varje dag. Eftersom hennes familj var fattig, kunde hon inte lägga ut ett enda öre utöver det som var absolut nödvändigt. Eftersom hon inte kunde utföra arbetet så snabbt, misshandlades hon av ledaren för de allmänna brottslingarna. Hennes situation nu är okänd. De onda poliserna som chockat henne elektriskt var Zhang X [mellersta namnet är okänt] Rong (teamledare), Wang Haimin (divisionschef), Zhou Qian (teamledare), Wang Yanping (divisionschef) och Gu Quanyi (politisk instruktör). Direktör Zhou Qin och Su Jing gav sitt stöd åt och tillät dessa kriminella aktiviteter mot utövaren.
Det finns fortfarande många utövare i Masanjia tvångsarbetsläger som stadigt tror på Falun Dafa. Några av dem har lämnat arbetslägret öppet och värdigt och andra har ännu inte gjort det. Bland dem finns rektorer, universitetslärare, advokater, universitetsstudenter, högskolestudenter, analfabeter, förmögna entreprenörer och ägare av fabriker. En av de inspärrade utövarna är en hårfrisörska som spenderat tiotusentals Yuan på att bygga en allmän bro över en närliggande flod, efter att ha studerat Falun Gong. Varje dag äter de majsbröd och en enkel grönsakssoppa, de får utstå förnedrande behandling, fysisk tortyr, mentala övergrepp och den känslomässiga smärtan som det innebär att vara separerad från sin familj. De tror ändå orubbligt på universums sanning, ”Sanning, Barmhärtighet och Tålamod”, från början till slutet. Deras upprätta hjärtan var oförstörbara. Ingen kraft, inga hotelser kunde ändra deras hjärtan.
Masanjia tvångsarbetsläger är ett helvete på jorden. Vi utövare som illegalt spärrats in där tvingas arbeta i över 16 timmar varje dag. Ibland måste vi arbeta 18 eller 19 timmar och till och med upp till 36 timmar i sträck. Det var i mars 2000, mellan den 7 och 12, som vi tvingades tillverka produkter för export. Det partiet med produkter skulle skeppas utomlands genast, eftersom kunden hade ett brådskande behov. Direktören beordrade oss att arbeta övertid. Från 06:30 den 11 mars till 16:00 den 12 mars arbetade vi i nästan 36 timmar och fick inget extra mål mat för övertiden, men serverades majsbröd. Tvärtom, vid lunchen den 12 mars blev de som inte avslutat sitt arbete helt utan mat. Eftersom det var ont om tid levererade de ingen mat och vi hade heller ingen tid att gå och hämta mat. Teamledarna chockade ofta utövarna med elektriska batonger och misshandlade dem på annat sätt, om de inte avslutade sitt arbete i tid. ”Förrädarna” (Falun Gong-utövare som gett efter för det intensiva trycket och nu hjälpte till med att förfölja de utövare som vägrade sluta att utöva) arbetade bara halva dagen och ”studerade” halva dagen. De hade ingen bestämd arbetsbörda.
Utövare som beslutsamt trodde på ”Sanning, Barmhärtighet och Tålamod” tvingades att arbeta långa övertidspass på underavdelningen ”hjärntvätt genom omfattande arbete”. De fick även genomlida den mentala plåga det innebar att inte tillåtas besök av sina familjer. Därutöver fick de stå ut med ”strikt övervakning” 24 timmar om dygnet. Några allmänna brottslingar fick som särskilda uppdrag att övervaka utövare, vilket innebar att vi hela tiden var övervakade, överallt; när vi åt, sov eller gick på toaletten. Utövare fick inte tala med varandra, skriva någonting eller sprida ”Sanning, Barmhärtighet och Tålamod”. Om de allmänna brottslingarna inte ansträngde sig tillräckligt mycket för att övervaka och uppnå det som ledningen önskade, förlängde de onda teamledarna deras strafftider. Därför övervakade de allmänna brottslingarna oss väldigt strikt och stämningen var både hemsk och deprimerande.
Jag var den som kom ut från detta arbetsläger. Många av mina grannar och vänner frågade mig beträffande förhållandena där; om jag blev slagen, chockad elektriskt eller torterad och om kvinnliga utövare slängdes in i männens celler, vilket avslöjades i våra Dafa-flygblad som förklarade sanningen. Låt mig ge några svar på dessa frågor. Varje utövare som beslutsamt tror på ”Sanning, Barmhärtighet och Tålamod” skulle få lida avsevärt i lägret. Det är definitivt så. Så länge vi gjorde övningarna, läste Falun Dafa-böckerna eller vägrade skriva under ”de tre garantierna” för att ge upp Falun Dafa, blev vi torterade och utsatta för stora mentala påfrestningar. Jag fanns i den första gruppen utövare som skickades till arbetslägret, den 29 oktober 1999. Jag blev slagen, chockad elektriskt, inspärrad i ensamcell och fysiskt torterad. Vi hade inga rättigheter. Den onde teamledaren skulle tvinga oss att ge upp ”Sanning, Barmhärtighet och Tålamod”, annars skulle han tortera oss. Så länge jag hungerstrejkade, tvingade de onda poliserna mig att sitta på en stol och de trampade ner mina fötter på två elektriska batonger. Två personer satt på mina ben för att trycka ner dem. De skulle inte sluta chocka mig förrän jag lovade att skriva ”garantierna” att ge upp min tro på Falun Dafa. När jag blev slagen och chockad med elektriska batonger för att jag gjorde övningarna, släpade de onda poliserna mig till en tom cell först så att ingen skulle märka det. Efter att vi utövare hade misshandlats och chockats, fanns det ingen plats där vi kunde tala med varandra. När jag berättade för direktören och divisionschefen sa de, ”Du förtjänar det. Varför gjorde du Falun Dafa-övningarna?” När jag berättade att jag skulle anlita en advokat för att stämma dem för lagbrott skrattade de åt mig, ”Vem såg att du blev slagen och chockad elektriskt? Makten är lagen!”
Jag tillbringade två år i det arbetslägret. Några onda poliser försökte bli befordrade och få en ”belöning” genom att förfölja Falun Gong. Några vill få en högre bonus genom en högre ”hjärntvättskvot”. Teamledarna intrigerade även mot varandra. De använde alla slags medel för att tvinga utövare att skriva ”de tre garantierna” och ge upp Falun Dafa, för att belysa sin ”insats” i förföljelsen. De berättade inte för andra vakter, teamledare, direktörer eller lägerchefen vilka metoder de hade använt för att tortera utövare. Tjänstemännen på högre nivå hävdade att hemliga order hade utfärdats av regeringen att förfölja utövare och de hade alla spridits vidare till myndigheter på lägre nivåer. Så länge som utövare gav upp sin tro eller skrev ”de tre garantierna”, skulle de bli belönade av högre myndigheter för sin insats, vilka föraktliga metoder de onda vakterna än använde. Fastän jag inte bevittnade tragedin då 18 kvinnliga utövare kastades in i männens celler för att bli utsatta för övergrepp, är jag helt övertygad om att flera av vakterna i Masanjia är kapabla att göra något sådant.

http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/12/6/16559.html
http://minghui.ca/mh/articles/2001/11/29/20605.html