En 15-årig flickas svåra prövning

En 15-årig flickas svåra prövning

Tack alla ni godhjärtade människor runt om i världen för att ni hjälpte till att rädda mig.[Människor runt om i världen kontaktade berörda myndigheter i Kina och vädjade för frisläppandet av denna unga flicka när de hörde talas om hennes internering- ClearHarmony-redaktören].

Jag hoppas utövare i Kina kan få fram mer information om förföljelsen och avslöja den på websiten Clearwisdom.net. En förbrytares telefonnummer kan också hjälpa godhjärtade människor runt om i världen att rädda utövare som blir förföljda i Kina.

Snälla, stå upp och berätta för alla omkring er runt om i världen om det brådskande behovet att rädda Falun Gong-utövare som blir förföljda i Kina. Även ett telefonsamtal kan få ondskans hantlangare att darra.

1. På Himmelska fridens torg i Beijing

Jag gick till himmelska fridens porttorn den 8 november år 2000 för att veckla ut en Falun Dafa-banderoll . När jag var vid vaktgrinden upptäcktes banderollen då vakterna undersökte min väska. Polisen tog mig genast till ett rum i himmelska fridens porttorn.
De frågade mig vad jag gjorde där. Jag berättade ”Falun Gong utövare är berövade rättigheterna att överklaga. Jag måste därför använda mig av det här sättet för att säga vad jag har att säga, 'Falun Dafa är bra'”.

Jag blev inskuffad i en polisskåpbil med omkring tio polismän. Jag var den enda utövaren. Polisen begärde att jag skulle sitta nära fönstret och han sa, ” Du har tur som bara är unga barnet. Annars skulle vi inte behandla dig så milt. Ett slag skulle slå dig till marken.” De skickade mig till Beijings allmänna säkerhetsavdelning i Tiananmen-distriktet. Det första de gjorde var att fotografera mig medan jag stod i hallen. Jag ville inte att de skulle ta något foto på mig. En polisman kom med en kamera men kunde inte se någonting igenom linsen. Flera polismän sa, ” Vadå, hur kan det komma sig att du inte kan se henne genom kameran?”

Flera polismän kom till mig och började tala illa om Minghui website (Kinesisk version av Clearwisdom) och Lärare Li. Jag berättade för dem att det de sade inte var sanningen, men de ville inte lyssna till mig. Jag höll tyst efter det och ville inte prata med dem något mer. De pekade på en manlig utövare i rummet som hade handbojor på sig och sade, ”Titta , det här är din medutövare. Titta på honom.” Utövaren var omkring 20 år, han såg väldigt trött ut. Hans huvud hängde livlöst. Han hade blivit torterad till den grad att han inte kunde stå upp längre. Polisen slängde min banderoll på marken och stampade på den. Den manliga utövaren som hade endast en hand i handbojorna såg vad polisen gjorde, så han ansträngde sig allt vad han kunde för att röra sig mot banderollen för att rädda den undan polisen. Polisen skrattade åt honom, ” Titta, efter vi har slagit honom så hårt, så försöker han fortfarande ta banderollen.” En polisman sparkade honom till marken och fortsatte att våldsamt sparka honom. Utövaren led utan att säga ett ord. Polisen tog tag i hans hår och slog hans huvud våldsamt hårt mot väggen. Han var fortfarande tyst. Medans jag såg på detta så var mitt hjärta i djup chock. Jag har aldrig någonsin sett någon sådan polisbrutalitet. Jag sade, ” Ni borde inte slå honom. Till och med att arrestera oss är fel. Ni, polisen, är till för att skydda goda människor, men istället så bryter ni mot lagarna och slår oss. Vi är goda människor.”

Polisen påstod att utövaren inte hade lytt dem. Som straff tog de hans andra arm ifrån den som redan hade handboja på sig, och böjde den kraftfullt över toppen på en stol och bojade sedan fast den till en annan stol.

På samma gång efterfrågade de mitt namn och adress. Jag berättade inte någonting för dem. Jag var inlåst i en cell med järngaller. Där var det nio utövare, Jag såg en manlig utövare som hade blivit svårt slagen. Hans vänstra ögonlock hade slagits upp och hans näsa blödde. Hans fru berättade för oss att han inte kunde stå eftersom att han hade blivit våldsamt nedslagen till marken när han vecklade ut en Falun Dafa banderoll på Himmelska fridens torg. Jag såg totalt femton internerade utövare där. Fem av dem blev bortförda av deras sambandskontor.

På eftermiddagen bar polisen in en manlig utövare. Vi satte honom omedelbart på den enda stolen vi hade i cellen. Jag tänkte han hade inre skador efter polisens behandling. På kvällen började han att kräkas. Han hade varit tyst hela tiden och hans ögon var endast delvis öppna..

Klockan tre började vi sända ut upprätta tankar och dela erfarenheter. Vi bestämde till slut att vi skulle hungerstrejka och begära att vi frisläpptes villkorslöst.

Människor ifrån olika sambandskontor i Beijing kom för att se efter deras lokala utövare. De tittade på utövararna en efter en. Vi använde detta tillfälle att klargöra sanningen om Falun Gong för dem. Klockan 7 på kvällen kom en kvinnlig sektions chef från Pinggu kommuns offentliga säkerhetsbyrå med en stor skåpbil för att föra oss till vår nya plats. Vi var tvingade att sitta på huk i skåpbilens mittgång. En timme senare, klockan 20.15 den 8 november, år 2000, ankom tio av oss utövare (fyra kvinnliga och sex manliga) till Pinggu kommuns interneringscenter.

2. Vi kultiverare av Falun Gong är oskyldiga. Vi ska inte samarbeta med de onda krafterna under några som helst omständigheter.

Jag hörde ljudet av järnporten till fängelset, ett ljud som få av människor i min ålder har hört. Jag var fängslad. Vi leddes till ett rum och beordrades att vi skulle bli fotograferade, våra fingeravtryck skulle tas och vår längd mättes och fördes in i registret. Jag var den första. En poliskvinna gav mig en örfil i ansiktet för att jag inte samarbetade med dem . Jag kände omedelbar smärta i ansikte och det blev snabbt väldigt varmt. Hon slog och domderade med mig men beskyllde mig för att jag hade nypit henne. Före den fysiska undersökningen beordrade polisen mig att säga ”Rapportera” innan jag gick in i rummet. Jag var ingen brottsling och vägrade att uppföra mig som en fängslad brottsling och säga ”Rapportera”. När jag undersöktes fysiskt var det ett helt gäng med poliser som trängde sig vid dörren och tittade in. En doktor pekade på mig och frågade dem, ”Vem vill ha den här?” Poliserna Zhang Lijun och Zhu Xiaosong svarade och ledde mig till förhörskontoret i Hanzhuang.

De frågade mig om mina personuppgifter. Jag vägrade att svara. De förhörde mig i tio minuter och sedan slutade de, men de tillät mig inte att sova. De småpratade ett litet tag och frågade sen några frågor. Omkring midnatt, kom polisman ”A” (manlig, omkring 37-38 år gammal, liten smal) och frågade dem, hur kommer det sig att ni inte har fått några uppgifter ifrån henne?” Polisman Zhu Xiaosong sade, ”Hon vill inte tala.” Polisman ”A” beordrade mig att stå upp. Jag vägrade. Han sparkade våldsamt mina ben och slet ut mina hårspännen och det elastiska bandet som höll upp min hästsvans och slängde dem på marken. Han drog mig i håret med båda händerna och drog mig upp ifrån stolen. Han knuffade och drog mig åt sidorna. Jag kände att mitt hårfäste höll på att lossna. Han släppte mig sedan plötsligt och jag föll till golvet. Han började sedan att sparka mig och försökte även att stå på mig, men jag lyckades undvika honom. Polisman Zhu Xiaosong plockade upp mina hårspännen och det elastiska hårbandet från marken och gav dem tillbaka till mig. Jag leddes sedan till juridiska kontoret på fjärde våningen. Fyra polismän tittade på tv och spelade kort och tillät mig inte att sova.

Klockan 6 på morgonen följande dag kom polisman ”A” igen. När han såg mitt hår i hästsvans, svor han åt mig och mitt dåliga sinne för skönhet. Än en gång slet han av mig hårspännena och hårbandet men den här gången slängde han ut dem genom fönstret. Han tvingade mig att stå emot fönstret. Jag stod där och gjorde ingenting, men han hotade mig genom att säga, ”Om du inte lyssnar på mig, kommer jag öppna fönstret och slänga ut dig . Att slänga ut ett litet barn som dig är enkelt.” Han beordrade mig att stå i givakt men jag lydde honom inte. Han sparkade mig. Men när han såg att jag fortfarande inte lydde hans order, sparkade han mina ben. Eftersom han hade gjort så att mitt hår var i oordning använde jag mina händer för att snabbt kamma till mitt hår. Han gav mig en örfil och sade, ”Du vågar kamma ditt hår.” Poliserna hade ätit en del och hade slängt skräpet på golvet. Polisman ”A” beordrade mig att städa upp, han sade att andra utövare som tidigare varit inlåsta i rummet hade lytt hans order och städat upp. Jag vägrade att göra så, ”Jag är inte någon kontorsstäderska som städar kontor. Du gjorde så att kontoret blev smutsigt.Jag vill inte städa upp det. De andra Falun Gong utövarna städade ditt kontor för dig endast för att de var godhjärtade, men jag tänker inte låta dig utnyttja min godhet.” När han hörde mina ord, började han skälla och blev riktigt arg. Han vände om för att lämna rummet men han kom plötsligt tillbaka, drog mig i håret, skakade mig våldsamt och sparkade mig på benen. Jag ramlade till golvet. Han började stampa på mina hälar bakifrån han tog tag i mitt hår och ryckte mitt huvud bakåt. Det kändes som om mitt hårfäste skulle slitas isär. Jag skrek högt för att låta de andra veta att han torterade mig. Han släppte mig, så jag ställde mig upp snabbt eftersom jag tycker att Falun Dafa-elever har sin stolthet och inte borde ligga på golvet. Han sade ”Du vågar skrika”. Han hoppade framför mig och drog mig i håret och sparkade mig vansinnigt. På något sätt ramlade jag ner på golvet och han fortsatte sparka mig. Ännu en gång så lyckades jag resa mig upp.....

Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/12/3/16432.html

Kinesisk version tillgänglig på : http://minghui.org/mh/articles/2001/11/19/19874.html