Vad hände den 20 november?
36 medborgare från 11 olika länder – från Australien, Danmark, Tyskland, England, Frankrike, Indonesien, Israel, Kanada, Sverige, USA och fyra från Schweiz – satte sig i meditationsställning och höll upp en banderoll med orden Sanning, Barmhärtighet och Tålamod, på engelska och kinesiska.
Varför bestämde du dig för att delta i den här insatsen?
För att ta ställning för frihet och mänskliga rättigheter för miljontals människor; för att med vår fridfulla meditation framföra en protest mot den statligt sanktionerade förföljelsen; och för att låta alla kineser få veta att Falun Gong utövas överallt i världen, är värdesatt och har stöd.
Situationen i Kina har förvärrats sedan attackerna den 11 september. Dagligen mördas utövare och tortyren blir allt mer förskräcklig.
Det var därför våra hjärtan krävde att vi stödde utövarna i Kina och att vi måste höja våra röster för dem, eftersom de hindras från att utföra någon form av fridfull protest.
Dessutom ville vi se med våra egna ögon hur omgivningen var, få ett eget intryck av situationen.
Hur reagerade den kinesiska polisen?
Polisfordonen kom fram omedelbart med tjutande sirener och tutor och omringade oss så snabbt att turisterna och journalisterna hade svårt att hinna se vad som hände. Efter att poliserna släpat och knuffat oss västerlänningar in i polisbussarna arresterade de oss, spärrade in och begick övergrepp på oss. Flera av oss misshandlades och skadades.
En australiensk utövare var blodig om munnen och hade brutit ett ben i handen. En annan australiensare drabbades av en bruten näsa från ett häftigt slag i ansiktet när han arresterades; en tysk kvinna drogs i håret in i skåpbilen.
I själva bussen slog flera polismän en svensk utövare så allvarligt att han kollapsade halvt medvetslös på golvet i skåpbilen. Polismännen fortsatte att slå honom i huvudet och ansiktet.
De tog strypgrepp på halsen på en kvinnlig utövare från Frankrike.
En schweizare drogs i tröjan in i bussen, vilket gjorde att han ströps så att han knappt fick luft. Han fick blåmärken på revbenen.. Väl inne i bussen knuffades han ner på golvet och blev slagen på ryggen.
På polisstationen beslagtogs deras personliga tillhörigheter och identifikationspapper med våld. De försökte skrämma oss psykologiskt genom att separera någon av oss från gruppen.
Vi krävde om och om igen att få ta kontakt med våra respektive konsulat, något vi förvägrades. En polisman sade senare att våra konsulat inte ville ha kontakt med oss, en lögn.
Två unga svenska kvinnor fick hjärnskakning när de knuffades och gavs en flygtur nedför trappan. De spärrades sedan in i ett rum med flera andra i ett utrymme som bara var 2 gånger 5 meter, vilket liknade en fängelsehåla. Senare flyttades de till ett annat område och förhördes enskilt. En polis tog våldsamt tag i en kvinnas mobiltelefon och trevade också i regionen för hennes könsorgan. Polisen använde våld och tryck när många av oss vägrade skriva på förhörsprotokollen, vilka skrevs på kinesiska. Återigen blev utövarna slagna och de hotade till och med en manlig utövare med döden.
Hela tiden var vi under fysiskt och psykologiskt tvång. De vägrade berättade för oss vilka planer de hade för oss. Vi bevakades strikt, till och med på toaletten. Polisen lämnade oss inte ensamma. Vi fotograferades och videofilmades konstant och fick bara ett mål mat och vi fick heller inte sova under de 24 timmar vi var inspärrade.
Vad gjorde starkast intryck på dig?
När jag såg det som liknade en fängelsehåla med galler visste jag att Falun Gong-utövare utsattes för övergrepp och tortyr där. De som har oturen att hamna där möts av avsiktliga, brutala övergrepp från de kinesiska myndigheterna, utan något skydd. Jag blev chockad av att den kinesiska polisen var så beredd att använda våld. Jag var på något sätt klar över att vi skulle få vissa resurser på grund av våra nationaliteter. Men jag var också medveten om riskerna, eftersom de kinesiska myndigheterna under de senaste 2 1/2 åren har uppvisat sitt oberäkneliga och skrupelfria beteende för världen att skåda. När jag ser tillbaka ryser jag vid tanken på vad som skulle kunna ha hänt oss om vi inte varit västerlänningar och om inte hela världen snart skulle känna till att vi arresterats.
Vad lärde du dig av det inträffade?
Att det är mycket viktigt att de kinesiska utövarna får hjälp från utlandet, eftersom de har berövats all sin självständighet och frihet i sitt hemland och eftersom de tvingas utstå ofattbart lidande.
Och vad har du för önskningar om Kinas framtid?
Frihet och rättvisa för alla kinesiska medborgare, som jag under den här resan upplevt vara så förstående och varmhjärtade.
(Översatt från engelska - ursprunglig text på tyska)
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...