Uppvaknande

Någonting händer mig när jag vaknar på morgonen. Det händer ganska ofta, nästan varje natt, att jag vaknar tidigt på morgonen och inte kan somna om. Jag tänker på de stunder dagen innan som jag inte betett mig som en utövare bör.

Det är smärtsamt att återuppleva de onödiga saker jag sagt eller gjort.

Jag ligger där med smärta i hjärtat och tårar i ögonen, natt efter natt. Jag ser tyst på när mina tankar, föreställningar, begär och strävanden löper amok i mitt huvud.

Jag ser hur jag bedömde den situationen vid den tiden, vad jag kände och vad jag hoppades uppnå genom att följa de tankarna. Nu, några timmar senare i min säng ser jag dagens händelser annorlunda, jag ser att resultatet sällan blivit som jag tänkt från början. Jag ser hur de gamla krafterna utnyttjat mina kryphål, använt sig av mina fasthållanden och föreställningar för att skapa de resultat som de önskar se.

Att se sina egna tilkortakommanden så tydligt fick mig att önska att jag inte vaknat och att jag hade betett mig bättre. Bara de saker jag gjort bra dagen innan kom inte för att plåga mig.

Det var som om mina misstag kom för att påminna mig om att göra bättre nästa gång, “Så du anser dig vara en utövare? Se bara på vad du gjorde igår! Det är inte första gången heller! Vad tänker du göra åt det?”

Mitt samvete tänkte inte låta mig få sova – detta fortgick under flera månaders tid, natt efter natt.

När jag senare gick upp så kände jag mig alldeles förstörd och inte alls utvilad. Jag hatade det men kunde inte göra någonting åt det.

Jag frågade andra utövare, som enligt mig också borde ha liknande “problem”, då jag inte ansåg att de heller levde upp till det som man skulle kunna vänta sig av en utövare, om de också hade samma upplevelser? Jag trodde att alla skulle ha det, men de tittade bara konstigt på mig och sade att, nej, det hade de inte råkar ut för, men jag borde vara tacksam för att jag var så medveten om mina fel, fastän jag inte ännu kunnat förändra mitt beteende till de krav som jag satt upp för mig själv. Jag såg framför mig hur min kultiveringsprocess avlöstes av det ena smärtsamma misstaget efter det andra.

Vad mer var, mitt arbete med att översätta Mästare Lis skrifter påverkades. Ett arbete som jag ansett vara mycket viktigt och ansvarstyngt. Då förstod jag att jag inte gjorde så bra ifrån mig.

I ren desperation började jag läsa tre kapitel ur Zhuan Falun varje dag. Jag sov fyra eller fem timmar varje natt och jag började inse att jag måste ändra på mitt sätt att tänka.

Jag insåg att om jag såg på en annan utövare och sade, “Den och den beter sig inte som en utövare, som gör det ena och det andra. Han/hon måste ha ett lågt xinxing och det är därför han/hon beter sig så,” så skulle jag i samma ögonblick ha misslyckats.

Varför skulle jag ha misslyckats? Jag skulle ha misslyckas därför att jag inte undersökte mitt eget beteende först. Istället försökte jag undersöka någon annans beteende, och det var istället jag som inte betedde mig som en utövare.

Frågan är, “Hur kommer det sig att jag ser denne persons beteende framför mitt eget?”

Om det inte vore relaterat till mig, skulle jag i sådana fall överhuvudtaget se det? Det är någonting inom mig som behöver se detta, för att kunna släppa något som jag bör göra mig av med i kultiveringen.

I samma stund som jag började tänka så började jag gradvis uppleva hur jag nu hade styrkan att oavsett yttre omständigheter först och främst se på mitt eget beteende och ändra på mig. Jag har nu förmågan att ändra på situationerna som tidigare lämnade mig hjälplös inför dessa ”yttre omständigheter”.

Nu, när jag ser andra utövare säga saker som jag tycker är fel, eller när de beter sig på ett sätt som jag anser vara oacceptabelt ställer jag mig frågan, “Är jag också sådan? Finns det någonting här som jag behöver upplysas till eller släppa?"

"Kommer jag att korrigera mitt eget beteende eller vill jag att de varelser som jag representerar också ska lida av mina fasthållanden till följd av att jag inte vill ändra mig? Hur länge ska utövarna som sitter i arbetsläger få lida därför att jag inte har kontroll över mig själv? När jag upptäcker att andra inte har upprätta tankar, gäller det mig också? Vad är upprätta tankar? Hur många projekt ska jag fortsätta att dra mig undan därför att jag inte anser att de gör saker på ”rätt” sätt? Hur länge ska det här få fortgå?”

Den återstående frågan är, “Hur kan jag inte vara villig att göra vad som krävs av en Dafa-lärjunge i Fa-upprätande perioden?”

Vänligen påpeka brister i min förståelse.

Översatt från:
http://clearharmony.net/articles/200302/10506.html