Tankar om "himmelska demoner"

Vad är de gamla kosmiska krafterna för någonting? Fa-upprätandet saknar motstycke och det finns inget liknande exempel att följa i kosmos historia. Mästare Li benämner dem gamla kosmiska krafter, så det är de sannerligen.

Efter att ha läst Zhuan Falun anar jag att de gamla kosmiska krafterna är liksom de himmelska demonerna som Mästare Li föreläser om och att deras största utmärkande drag är att de envist håller fast vid sina egna synsätt, inte släpper taget om de gamla kosmiska principerna som de erkänner och att de är motvilliga till att assimilera sig till kraven för det nya kosmos.

Jag har verkligen många områden som behöver korrigeras under kultiveringen. Det som ansågs vara en stor fördel förut, blir nu ett stort hinder. När jag betraktar vanor såsom att hålla fast vid regler och att vara principfast, liksom egenskaper som jag vägrade se som positiva förut, har jag ofta fått tänka efter en extra gång.

Som exempel var flera Dafa-utövare missnöjda med sina äktenskap och några ville till och med skilja sig, så att de skulle kunna gifta sig med någon som delade samma mål. Det är inte svårt att finna någon sådan bland de här utövarna. Det finns fortfarande en envis natur som reflekteras genom deras underlåtenhet att låta det förutbestämda ödesförhållandet följa sin naturliga gång.

Dafa-utövare ska vara goda människor, kultivera på ett upprätt och värdigt sätt. I Kina får människorna höra genom Konfucianismen att de ska "känna till det förutbestämda livsarrangemanget och respektera gudar". De som kämpar emot sina förutbestämda livsarrangemang är de minst visa ur kultiverares perspektiv. Hur kan man vänta på att nästa liv ska ställa till rätta den tacksamhet och den förbittring man fått i det tidigare livet? De som inte kultiverar kanske betraktar sig själva som perfekta, medan kultiverare å andra sidan söker inuti för att identifiera sina brister, eftersom det finns ett behov av att förbättra sig varje gång en utövare råkar ut för en konflikt.

Som exempel har utövarna A och B olika synpunkter på hur ett specifikt Dafa-arbete ska utföras. Utövare A tyckte att utövare B var för radikal i sitt angreppssätt, medan utövare B ansåg att utövare A var för konservativ i sitt Dafa-arbete. Utövare B tänkte att han skulle hålla fast vid sitt synsätt, så en skiljaktighet uppstod. I själva verket skulle det vara bättre om den här konflikten kunde utnyttjas till att eliminera utövare B:s vana att "hålla fast vid sina egna synsätt" och sitt tänkesätt att "jag har alltid rätt", så att utövare B skulle kunna ta ett stort steg framåt i sin kultivering. När man håller fast vid sina egna synsätt på ett känslomässigt sätt, är det troligare att vi har blivit allt mindre rationella.

Många av dispyterna mellan Dafa-utövare är inte särskilt rationella. Ibland när det har varit långvariga dispyter, talade den ene om en aspekt av saken, medan den andre betonade en annan aspekt. Under tiden vi debatterar, utvidgar vi antagligen den här typen av fasthållande som vi ärvt av de gamla krafterna. Det är på grund av den här envisheten som de gamla krafterna hindrar Fa-upprätandet. Har inte Mästaren vid flera tillfällen talat om för oss att man vinner genuint när man ger upp saker? Om vi alla kan ta ett steg tillbaka och tänka ur den andres perspektiv, kan vi kanske hitta det bästa och mest rationella svaret.

Det här är min personliga förståelse, påpeka gärna brister.

Översatt från: http://clearharmony.net/articles/200303/10901.html
Kinesisk version: http://www.yuanming.net/articles/200302/17654.html