Efter att Severe Acute Respiratory Syndrome (SARS) spridits till många länder runt om i världen och orsakat dussintals dödsfall tilläts statligt kontrollerad media i Kina slutligen att avslöja omfattningen av epidemin. Det har emellertid gått minst fyra månader sedan den ursprungliga rapporten om sjukdomen i Guangdongprovinsen i Kina. Bao Tong [Bao var sekreterare till Zhao Ziyang, före detta generalsekreterare i kommunistpartiet som tvingades ta ett steg tillbaka eftersom han sympatiserade med studenternas demokratirörelse på Himmelska fridens torg 1989], före detta tjänsteman i den centrala ledningen av kommunistpartiet, sade att blockeringen av SARS är den största skandalen från kommunistpartiet under 2000-talet. Bao Tongs kommentarer som presenteras nedan är hans personliga synpunkter.
SARS dök först upp förra hösten i södra Kina; emellertid rapporterades ingenting om problemet i kinesisk media. Medan medborgarna inte kände till SARS och inte hade något skydd, började sjukdomen sprida sig i tysthet tvärs över Kina. Den kom från Guangdongprovinsen till andra provinser och från Kina till andra länder, däribland Taiwan, Singapore, Vietnam, Thailand, Indonesien och Kanada. I Hongkong insjuknade inom några veckor mer än 700 människor i SARS, av vilka 16 dog. Lyckligtvis har Hongkong fortfarande pressfrihet och media rapporterade snabbt om utbrottet, vilket varnade människor, höjde invånarnas medvetenhet och gjorde så att myndigheterna i Hongkong intensifierade förebyggande och kontroll av sjukdomen. Media publicerade tillståndet för epidemin för människor i Hongkong och resten av världen, vilket gav värdefull information.
Det finns ingen pressfrihet i Kina. Precis som den vitt spridda korruptionen gömdes epidemin som i en svart låda. Vid sökning på [en statligt kontrollerad hemsida] avslöjades att inte en enda rapport om SARS publicerats sedan förra hösten. Det fanns ingen rapport om källan till SARS eller någon information om SARS utveckling, trend eller försiktighetsåtgärder. Den centrala regeringen använde alla medel för att hindra information från att publiceras utanför Kina, men tillät ändå media att rapportera om det totala eller till och med lokala antalet patienter samt antalet dödsfall, som om denna allvarliga epidemi inträffade utanför Jorden eller helt enkelt inte var intressant.
Konstigt nog fick man när man sökte på [denna statliga hemsida] med sökordet ”SARS” upp ”redovisning av börsen”, eller rubriker som ”Läkemedelsindustrin och ättiksindustrin fick stor uppmärksamhet på grund av den aktuella SARS-epidemin.” Vad hittade man mer? En kort nyhetsnotis den 19 mars nämnde att den kinesiske hälsoministern sagt följande till representanter från WHO i Kina: ”Vissa områden i Guangdongprovinsen har haft SARS sedan november 2002. Den kinesiska regimen har gett ärendet stor vikt och organiserade snabbt medicinska institutioner och experter för att behandla patienterna, analysera orsaken och vidta förebyggande åtgärder. För närvarande är epidemin under kontroll. De flesta av patienterna har återhämtat sig. Människors liv och arbeten har återgått till det normala.” ”WHO:s representant i Kina har gett mycket beröm för de effektiva åtgärderna som vidtagits av den kinesiska ledningen.” Denna nyhet publicerades strax före politbyråns möte. Den målade upp en falsk men vacker bild av frid och välstånd men gav ingen praktiskt information till allmänheten. Inför en sådan dödlig epidemi pratades det bara om ”effektiva åtgärder” men berättade inte för människor vilka de ”effektiva åtgärder som vidtagits av Kina för att förhindra och kontrollera SARS” var.
Inte förrän 1 april, nästan ett halvår efter att det första fallet av SARS rapporterades, publicerad Xinhua den första artikeln som berättade för människor hur man skulle skydda sig mot SARS.
Om media öppet hade tillåtits bevaka det hela i början då sjukdomen bröt ut och avslöjat den verkliga situationen och risken för allmänheten och för människors liv, då hade det resulterat i att nödvändiga förebyggande åtgärder hade vidtagits tidigare. Hur många liv kunde då ha räddats i Kina och på andra ställen?
Om WHO:s representant i Kina inte hade begärt ett möte med den kinesiske hälsoministern, hur skulle då mörkläggningen ha upptäckts? Hur många fler människor skulle då ha dött?
Översatt från http://clearharmony.net/articles/200304/11807.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...