9:e juni 2003
South China Morning Post
Sid 4
Det är inte bara liberala tidningar som rapporterar mer aggressivt på fastlandet. I efterdyningen av SARS klagar t.o.m journalister på Shanghais konservativa Liberation Daily över bristen på insyn.
"Jag är arg över hur SARS hanterades," sa en reporter för tidningen och tillade att om det inte vore för västerländsk media skulle kanske sanningen om utbrottet aldrig blivit känd.
Frågan är nu hur långt medias nya öppenhet kommer att gå? Det står emellertid klart att det finns ett behov för förändring.
En professor i jounalistik sa att "media misslyckats att utföra sin publika skyldighet att informera om utbrottets början, tystad av regeringens kontroller och sin egen självcensur. Kanske media kommer att tänka över sitt ansvar efter detta. Jag tror media kommer använda detta för att kunna rapportera mer aggressivt om katastrofer." Media har kanske inte myndigheterna på sin sida men de har åtminstone en väg de kan lita på: teknologi.
I Guangdong där viruset först dök upp läckte rapporter ut redan i december om ett "mystiskt virus" som snabbt kvävdes av en nitisk propagandamaskin. I januari trodde myndigheterna att informationsläckorna var under kontroll, men de hade inte räknat med den blixtsnabba spridningen från mobiltelefonernas textmeddelanden och på Internet.
Lokala media nämnde för första gången viruset den 10 februari med ett kort uttalande i Yangcheng Evening News där man varnade befolkningen för att skydda sig mot influensan.
Dagen efter offentligjorde ansvariga för hälsovården i Guangdong fler än 300 fall av vad de kallade "otypisk lunginflammation". Bevakningen rapporterade med tv-bilder om panikköp när invånarna hamstrade mat. Under 2 veckor lät propagandamaskinen media hållas innan man slog till igen.
När uppmärksamheten svängde över till Peking följde ett liknande mönster. Under den årliga Kongressen i mars hindrades rapporteringen om känsliga ämnen som SARS.
Men den 4 april skrev arméläkaren Jiang Yanyong ett brev till media där han sa att han kände till fler fall i Peking än vad som myndigheterna erkände. Inhemsk media ignorerade honom men utländska journalister förmedlade hans artikel. Detta skapade en sådan global storm att WHO skickade en grupp för att undersöka situationen, vilket ledde till att Hälsoministern och Pekings borgmästare avskedades.
Vissa statskontrollerade tidningar passade då på att börja publicera artiklar där man hyllade läkaren. Genom att klassificera SARS som en katastrof har journalister kunnat publicera artiklar som förskjuter myndigheternas gränser. Den tidning som gått ut hårdast är den undersökande tidningen Caijing, som kritiserade ledningen för Pekings Folksjukhus för att inte ha isolerat en misstänkt patient.
Men tidningarna har slutat anklaga centralregeringen, utan kritiserar istället lokala myndigheter för att inte göra vad de måste.
Samtidigt har myndigheterna slagit till mot inofficiella informationskällor och arresterat över 100 personer.
Högsta Domstolen har hotat med upp till 5 års fängelse för de som sprider falsk information om SARS. Då Shanghais största engelskspråkiga tidning, Shanghai Daily, rapporterade om fortsatt känslighet i frågan, sparkades en utländsk redaktör för en intervju med en amerikansk radiostation där han förutsatte att staden censurerade antalet sjukdomsfall.
Akademiker sa angående medias roll i en artikel att de visar vägen för framtiden, vilket skapade oro då den publicerades i Southern Weekend den 27 februari.
Den långa artikeln kom bara några dagar efter att Guangdong slog till mot rapporteringen av SARS och citerade åtta vetenskapsmän som efterfrågade förändringar inom industrin.
Zhou Ruijin, före detta redaktör på People's Daily, sa att "det fortfarande finns många begränsningar i rapporterna om viktiga händelser. Rapporteringen fördröjs och det finns många svårigheter. Detta måste förbättras."
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...