1999 överträdde Jiang-regimen Kinas grundlag officiellt och började att förfölja Dafa-utövare, jag vädjade då för Falun Gong i Peking. I februari 2000, åkte jag återigen till Peking för att vädja för Falun Gong. Efter hemkomsten fängslades jag olagligt i två månader. I februari 2001, försökte jag att berätta sanningen om förföljelsen av Falun Gong för ordföranden i bostadsområdets kommitté, jag blev angiven och olagligt fängslad i ytterligare två månader. På grund av att jag vägrade att bli ”omskolad” dömdes jag olagligt till ett års omskolning genom arbete och sändes till fånglägret i Panjin. På fånglägret samarbetade jag aldrig med vakterna. Natten den 19 april 2001, slet poliserna av mig min vinterkappa och hängde upp mig utanför husbyggnaden i handbojorna. Jag frös och mina händer och fötter domnade. Jag togs inte ned förrän på morgonen. Nästa dag handfängslades jag till ett fönster. Jag ville fortfarande inte samarbeta och tvingades att stå böjd som en fällkniv varje dag till den 20 maj.
En veckas tortyr kunde inte försvaga min beslutsamhet. På kvällen den 25 maj, beordrade fånglägrets vice direktör Zhang Shoujiang, vakten Qi Xia att ta mig till ett litet mörkt rum där vakterna Liu Jing och Cai Li stod och väntade.
De tre vakterna gick till angrepp och förtalade Dafa. Jag sade till dem ”Det är fel att komma med felaktiga anklagelser mot Dafa.” De började då att slå mig i ansiktet och använde även pinnar att slå mig med. När de inte orkade slå mer, hade jag sår överallt – från ryggen och ned på skinkorna. Den vänstra axeln var skadad, handen hade förlorat känseln och det smärtade i bröstkorgen. När svetten rann in i såren, skar det som knivar. Jag tvingades hela tiden att stå böjd som en fällkniv. När det närmade sig midnatt fördes jag återigen till den lilla mörka cellen av vakten Qi Xia. Gruppledaren Yi Xiuyan, vakterna Huang Liang, Cai Li, Zhao Hongyan, Liu Jing och några andra var där. Yi Xiuyan skrek, ”Den här gången måste du "omskolas"!” Jag förstod att ett större test väntade mig. De rusade var och en fram mot mig, jag var inget annat än en sandsäck för dem; de slog mig med all kraft de kunde uppbringa, dygnet runt.
Jag mindes vad Läraren hade sagt i, ”Tvång kan inte ändra människors hjärtan:”
”En kultiverares ståndaktiga och upprätta tankar överstiger all mänsklig förståelse, överstiger helt det mänskliga hjärtat och kan aldrig förstås av vanliga människor, kan på samma gång inte ändras av vanliga människor, eftersom människor inte kan förändra upplysta varelser.”
När de inte lyckades få mig att samarbeta, tog de av mig mina kläder, rev och nöp mig överallt. Min hud var söndertrasad och de koncentrerade sig på att nypa i de redan söndertrasade delarna av huden. Jag utstod smärtan och sade inte ett ljud. Under tiden som vakterna torterade mig, skrattade de.
Ledaren Yi Xiuyan såg på min sargade kropp och sade, ”Det räcker.” Vakten Liu Jing skrattade och sade, ”Vi har inte nypt henne tillräckligt.” Sex vakter fortsatte att tortera mig tills att de var helt utmattade. Därefter tog de mig till ett annat rum för förhör, jag hade nästan förlorat medvetandet, men de tillät mig inte att sluta ögonen.
Efter att ha torterats under en hel natt, fick jag allvarliga inre skador. Jag spottade blod och hade blod i urinen. Det rapporterades av internerna, men vakterna brydde sig inte om det. Jag fortsatte att kissa blod i tre dagar. Mängden blod jag spottade började att minska efter elva dagar. Jag förstod att jag skulle ha blivit dödad om inte Läraren hade skyddat mig.
Vakterna Liu Min och Zhao Hongyan märkte att jag började att tillfriskna, vid midnatt den 29 juni 2001, handfängslade de min ena hand till ett fönster och den andra handen till en varmvattenledning på marken. Att bli handfängslad i den här vinkeln gjorde det omöjligt att varken stå rakt eller böja sig. Jag började genast att svettas på grund av mina tidigare så allvarliga inre skador. Klockan 2 på natten hade jag svårt att andas. Vakterna blev rädda och frigjorde mina händer. Jag föll ihop på marken och kunde inte ta ett andetag på en lång stund. Jag var oförmögen att resa mig upp, vakterna sade då att jag skulle krypa till cellen. Två timmar senare började de att återigen tortera mig. Jag tvingades att gå runt i cirklar med händerna på huvudet.
På fånglägret i Panjin, använder man över 20 brutala tortyrmetoder mot beslutsamma Dafa-utövare.
De använde alla slags tortyrmetoder mot en svag kvinna som mig, men de lyckades aldrig att ”omskola” mig. Den 1 februari, 2002 började jag att öppet göra Falun Gong-övningarna. Vakterna Yi Xiuyan och Liu Jing misshandlade mig på grund av detta och tvingade mig att stå böjd som en fällkniv. Man hotade även med att förlänga min strafftid. Den 2 februari, då jag gjorde övningarna, satte Huang Liang fast mig i en varmvattenledning med ett handfängsel. Jag fortsatte att sitta med benen över varandra när hon lämnat platsen. Efter denna händelse fick jag bära handfängsel dygnet runt.
På grund av den långvariga tortyren, förlusten av blod och skadorna på mina inre organ, var jag mycket svag. De enda tecknen på liv var andningen och hjärtslagen. När fånglägret såg att mitt tillstånd var kritiskt, ville de inte ta ansvaret för att ha ”torterat mig till döds”, och sände mig till Panjin Sjukhuset Nr1. Läkaren sade till dem, ”Hon måste omedelbart in på sjukhus, hennes liv svävar i fara.” Jag vägrade att bli inlagd.
Vakterna på fånglägret ville att mina släktingar skulle övertala mig. Min dotter grät högljutt när hon såg hur jag fått lida. Jag visste vad vakterna var ute efter och sade tyst till min dotter, ”Gråt inte.” Efter den dagen blev jag villkorslöst släppt. Tre dagar efter frisläppandet återfick jag mirakulöst min hälsa. Vakterna bevittnade de övernaturliga i Dafa. Jag gick ut ur fängelset öppet och rakryggat.
Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2003/6/15/36964.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...