Nästa gång jag åkte till Peking för att vädja blev jag bortförd på Qianmen. Mitt företag och den lokala polisen tog mig tillbaka, fängslade mig i ytterligare femton dagar och dömde mig orättfärdigt till ett år i tvångsarbetsläger. Jag fängslades i mars 2002 vid Yinmahe tvångsarbetsläger i Jiutai, där jag utsattes för både fysisk och mental tortyr, inklusive hård hjärntvätt. Arbetslägret utförde en frenetisk förföljelse av Falun Dafa-utövare. Klagande gråt från utövare och ljudet av elektriska chockar hördes hela dagarna i arbetslägret. Arbetslägrets direktör Meng, organisationschefen, Zheng Hailing, utbildningsgruppens ledare Zhao Fengshan, Guo Yiping och Tang Bo var alla elaka och använde grymma metoder för att tortera utövare. Polisgruppen använde flera elbatonger samtidigt i långa perioder för att bränna utövares känsliga delar, såsom läpparna, ansiktet, halsen och benen. De brände oss med cigaretter, piskade oss med läderremmar och hällde saltat vatten i såren. Utövaren Zheng Fengxiangs blod var över hela tortyrkammaren. Poliserna stack ett hål genom utövaren Huang Yaosongs armhåla in till hans lunga med ett vasst rör. Deras tortyrmetoder var extremt grymma. De besinningslösa poliserna i utbildningsgruppen gav direktiv till de intagna att tortera Dafa-utövare. En utövare som sändes till utbildningsgruppen dog samma eftermiddag. Lägret stoppade nyheten från att komma ut, förbjöd besök och slutade att svara i telefonen.
Efter dödsfallet förändrade poliserna sina metoder. Vi utövare som vägrade att samarbeta kontrollerades strikt av cangues (not: cangue är namnet på ett tortyrinstrument, används nu för att visa på personen som vaktade utövarna.). Vi var förbjudna att prata eller röra oss fritt. Varje måltid förutom lunchen bestod av två bitar ångkokt bröd. Vi tvingades sitta på en bänk och titta på "utbildningsvideo" som förolämpade Dafa med start klockan 4 på natten och med hjärntvätt istället för en middagspaus. Till slut så förstod poliserna att det inte skulle fungera. De delade in oss i flera grupper för ett arrangerat träningspass i det brännande solskenet. Efter att ha återvänt från träningen så tvingades vi att sitta på ett kallt golv och lyssna på hjärntvätt. På grund av våra upprätta tankar och handlingar så blev det här försöket inte bara misslyckat utan flera utövare som innan hade skrivit garantier att sluta öva skrev nu högtidliga deklarationer att allt det de sagt var falskt. Poliserna ökade olagligt våra strafftider med tio dagar per månad. Utövare Luo Xing, Zhang Wenbin, Wen Yingjia och Xu Yanjun vägrade att signera papprena som förlängde deras straff och sattes i isoleringsceller med tre månadaders extra strafftid. Poliserna frigav inte utövare som inte gav upp utövandet, även om deras strafftid var ute, utan ökade helt enkelt tiden. De tvingade de intagna att förfalska bevis för att rättfärdiga sitt handlande. Utövaren Liu Jinrong slutade som bara skinn och ben. Han hade svår vattusot och blev inte släppt förrän han var nära att dö. När hans liv hängde på en skör tråd så sändes Wang Hongtian slutligen till sjukhuset. Han dog den andra dagen efter att ha kommit hem.
Direktören på kliniken, Wang, var mycket hård mot Falun Dafa-utövare. Vid tvångsmatning av utövarna Pan Gang och Zhao Xishun så instruerade Wang de intagna att dra ut deras framtänder. Utövaren Bai var extremt svag efter över tjugo dagar i hungerstrejk, men Wang misshandlade honom ändå tills hans ansikte blev gravt deformerat och hans syn blev suddig. Han fyllde även en mopp med saliv och tvingade in den i Bai Hes mun.
Direktören för matsalen, Yang, sa till utövarnas familjemedlemmar att de var tvungna att svära åt Läraren annars tilläts de inte komma på besök. Han gjorde en regel att alla som kom för att hälsa på var tvungna att köpa färdigmat för 30 Yuan, men tillät dem inte att lämna någon frukt, personliga saker, hattar, skor eller underkläder till utövarna. De var tvungna att ge pengar till arbetslägret så att utövarna kunde köpa sakerna där. Nästan allt i lägrets affär var av dålig kvalitet eller hade passerat bäst före datumet, men priset översteg flera gånger det normala. Utövarnas familjer lider av extrema ekonomiska svårigheter. Vissa människor kom ända från Yanji och Dalian för att träffa sina familjemedlemmar men fick ge sig av i tårar då de nekades inträde på grund av att släktingarna inte blivit "utbildade".
Efter att jag hade suttit av min tid och två månader extra så släpptes jag, men min lokala polisstation fortsatte att trakassera mig efter att jag hade återvänt hem. Pengarna som togs ifrån mig efter att ha vädjat i Peking upp gick till mer än 15000 Yuan. Eftersom jag sänts till ett tvångsarbetsläger blev mina föräldrar mentalt och fysiskt svaga och led av sjukdomar. Min hustru var tvungen att ta hand om min nyfödda son medan hon drev ett litet företag för att överleva. Hon har erfarit många svårigheter. Min familj och jag har lidit enormt på grund av den här vettslösa förföljelsen.
Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200306/13302.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/6/11/52044.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.