Polisen vid Järnvägsfånglägret i Hengyang, Hunanprovinsen, förödmjukar och torterar kvinnliga Falun Dafa-utövare skoningslöst

En kväll i maj 2002 kom tre civilklädda säkerhetstjänstemän till mitt hem. När de fick veta att jag utövar Falun Gong drog de mig till deras bil utan förklaring. Dagen efter att jag arresterats sändes jag till Hengyangs Järnvägsfångläger. Flera dagar senare fördes jag till ett förhörsrum i fånglägret utav fyra poliser med hengyangdialekt. Strax därefter drog en av dem upp mig från stenpallen jag satt på och sade åt mig att stå på knä. Jag gick inte med på hans krav. Då sparkade han mig hårt i ryggen. Jag klarade inte av att stå upp och tvingades på knä. När jag försökte ställa mig upp igen stampade han på mina händer. En polisman som kallades Tang beordrade mig att räta på ryggen. Jag tvingades föra ihop benen och ställa mig på knä med händerna på ryggen. En polisman med namn Luo hämtade två smutsiga tegelstenar utifrån och sade åt mig att knäböja på dem. Sedan började de skymfa mig verbalt. Jag kunde aldrig tro att sådana motbjudande ord skulle kunna komma från polismäns munnar.

Jag tittade på dem och log. Sedan vände de mig ryggen. Jag vet inte hur länge jag stod på knä. De hämtade handklovar. Först låste de fast min ena hand och sedan den andra, högt ovanför huvudet. Till slut rörde bara tåspetsarna vid marken. Den dagen var brännhet och de torterade mig hänsynslöst så hela min kropp droppade av svett och mina kläder blev genomblöta. Handklovarna skar in i mina händer. Jag berättade för dem om sanningen om Falun Gong, men de lyssnade inte på mig. De hotade mig med att säga att de skulle ta av mina kläder, skicka mig till den manliga fängelsecellen och förödmjuka mig, vilket skulle vara värre än döden. Mina händer hade blivit blåsvarta av handklovarna, jag kunde knappt andas och kunde helt enkelt inte klara smärtan längre. Då sade en av polismännen: "Jag ska säga dig att en Falun Gong-utövares död betyder ingenting för oss och det kommer rapporteras som självmord om vi slår ihjäl dig. Vi behöver inte stå till svars överhuvudtaget."

Vid ett tillfälle sade de snuskiga ord till mig och släppte daggmaskar innanför mina kläder för att jag inte lydde dem. Det var extremt hett ute. Maskarna krälade över mitt bröst, vilket fick mig att må mycket illa. Jag torterades på detta sätt hela morgonen. Efter det tog de två rep och band fast mina fötter med dem. De sade att de skulle släppa ålar innanför mina byxor. Efter en stund kom de tillbaka med flera tjocka, långa ålar. En polisman höll en ål och svängde den framför min mun, näsa och mitt ansikte. De såg att jag höll mig lugn och oberörd, så de slängde ut alla ålarna ur rummet.

En annan gång sa de åt mig att dricka saltvatten. Jag visste att varje gång de förhör mig låter de mig inte gå på toaletten på hela dagen, så jag ville inte dricka. De fängslade då med våld händerna bakom min rygg vid ett järnstaket. Tre personer turades om att hälla vatten i min mun. Den dagen hade jag min menstruation och saltvattnet och svetten blötte ner mina kläder så att menstruationsblodet läckte ut längs mina byxor. Jag drog mig tillbaka och kände mig mycket obekväm.

Efter att de kvarhållit mig i närmare en månad, skrev polismännen ett intyg som sa "icke skyldig", frisläppte mig och sade att de skulle skicka hem mig. De lurade mig emellertid och fängslade mig i ett annat fångläger.

I juli lyckades polisen lura min kusin och förde henne från Hubeiprovinsen till fånglägret. De sade att de behövde information om mig. När hon anlände fängslades hon dock i rummet bredvid mitt och är fortfarande kvarhållen där.

I augusti turades ett antal personer från kommunens säkerhetsbyrå om att förhöra mig. Jag tvingades på knä från morgon till kväll. Ibland skickades jag inte tillbaka till fängelset förrän vid ett-tiden på natten.

Några medutövare av Falun Dafa och jag började hungerstrejka för att protestera mot vår olagliga internering och för att kräva att vi omedelbaret skulle släppas. Vi drogs ut av ett antal manliga kriminella. De tog fram tänger som används för att utvidga vagina vid gynekologi och obstetrik, samt andra instrument och tvångsmatade oss. Jag såg en kvinnlig Dafa-utövare som var nerpressad på den iskalla cementen av fem interner. De höll fast hennes händer och fötter och tvingade henne öppna munnen. Till slut bändes hennes käkar upp. Jag såg att de hällde risgröt in i hennes mun och såg sedan gröten flyga ut ur munnen och näsan på henne. De behandlade mig med samma metoder. Jag kvävdes nästan. När jag kom upp på fötterna, såg jag risgröt över hela golvet, väggarna, på mina kläder och i mitt hår.

Hittills har jag varit fängslad i över nio månader. Jag hoppas att genom min erfarenhet kommer människor inte längre luras av lögner och att de kommer att kunna bedöma rätt från fel, kommer att kunna urskilja gott från ont med hjälp av samvete och förnuft och kommer att behandla Dafa-utövare med respekt.

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2003/8/10/39002.html
Kinesisk version: http://minghui.org/mh/articles/2003/7/14/53971.html