Vid tiden för Tujues (en tidig turkisk nomadstam) uppror under Tang dynastin fick Pei i uppdrag att slå ner deras uppror. Efter att Peis armés matförråd plundrats beordrade han ett hundratal soldater, svaga av hunger, att transportera 300 matvagnar för att fylla på förråden. I varje vagn fanns förutom maten, fem välutrustade soldater, och längs vägen placerade han på olika strategiska platser ett antal vältränade soldater.
När Tujue kom för att plundra matförråden en andra gång flydde de svaga soldaterna och Tujue tog med vagnarna. Efter att de stannat till vid en flod och tagit av sig sina rustningar för att äta hoppade soldaterna snabbt ut ur vagnarna och gjorde slut på dem. Efter detta vågade de aldrig mer plundra matförråden.
En natt när Peis armé slagit läger beordrade han dem snabbt att bryta upp och flytta lägret upp i bergen, något som alla var missnöjda med, då de alldeles nyss slagit läger och var trötta efter dagens färd. Men Pei vägrade lyssna på dem och beordrade dem alla att ta sina saker och flytta lägret. Strax efter att de slagit läger i bergen kom en regnstorm och dränkte den förra lägerplasten i vatten. Han sade, ”Från och med nu lyssnar ni till mina order. Ni behöver inte veta hur jag kunde känna till detta i förväg.”
En annan gång hände det att en tjänare på väg tillbaka med dyrbara ingredienser till en särskild medicin förlorade ingredienserna på vägen. Rädd att straffas flydde han sin väg. Vid ett annat tillfälle belönades Pei av kejsaren för sina tjänster med en häst och en sadel. En annan tjänare som provred hästen råkade förstöra sadeln och blev så rädd för att straffas att även han flydde sin väg. Pei beordrade då en annan tjänare att ge sig ut och finna de två andra tjänarna. Efter att de funnits och förts tillbaka sade han till dem, ”Ni har misstagit er; hur kan ni tro så lågt om mig.” Han straffade dem aldrig.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...