Efter det skickade Jingbao ofta Yu Xiao till templet Tou Tuo för att passa upp på Wei Gao. När Yu Xiao blev äldre och kom in i puberteten, blev de båda förälskade i varandra. Under den perioden fick Guvernör Jiangs kollega Chen Changshi ett brev från Wei Gaos farbror. I brevet stod det: "Min brorson har bott i er prefektur en längre tid. Vi önskar att han återvänder hem och hälsar på sina föräldrar." Efter att Chen Changshi läst brevet, betalade han en resa och arrangerade så att Wei Gao kunde bege sig hem. Eftersom han trodde att Wei Gao inte ville åka ifrån Yu Xiao, arrangerade han listigt så att Jingbao hindrade Yu Xiao från att ta farväl av Wei Gao. Så snart Wei Gaos båt kom för att hämta honom, uppmanade Chen Chang båtkarlen att fara iväg omedelbart. Det var svårt för Wei Gao att åka därifrån och han var tårögd. Medan han skrev ett brev för att ta farväl av Jingbao innan båten for iväg, kom plötsligt Jingbao och Yu Xiao dit helt oväntat. De hade sprungit dit för att ta farväl av Wei Gao. Wei Gao var utom sig av både sorg och glädje. Jingbao bad Yu Xiao att åka iväg med Wei Gao för att passa upp på honom längs resan, men Wei Gao var osäker på hur länge han skulle stanna hos sina föräldrar och han ville inte att Yu Xiao skulle behöva vara borta från sitt hem så länge, så han beslutade att inte ta med henne. Wei Gao lovade att han inom fem till sju år skulle komma tillbaka och gifta sig med Yu Xiao. Han gav Yu Xiao en ring av jade och en dikt som ett bevis på sitt löfte.
När Wei Gao fortfarande inte återvänt efter fem års tid, bad Yu Xiao oroligt för att han skulle återvända. Wei Gao hade fortfarande inte kommit efter ytterligare två år. På våren det åttonde året suckade Yu Xiao och sa: "Wei Gao har varit borta i sju år. Jag tror inte att han kommer tillbaka!" Därefter svälte hon sig till döds. Av vördnad för Yu Xiaos kärlek till Wei Gao, begravde Jiangs familj henne med jaderingen på långfingret.
Senare utnämndes Wei Gao till ämbetsman på mellannivå med en adelsmans rang. Kejsaren skickade Wei Gao för att ta hand om en strategisk plats i Västra Shu (dagens Sichuanprovins). På den tredje dagen efter att han tillträtt sin nya post, omprövade Wei Gao alla fångar för att rätta till felaktiga domar och orättvisor. Närmare trehundra fångar som var anklagade för olika typer av brott, fick sina domar omprövade. En fånge som bar många kedjor och bojor, tittade på Wei Gao och sade för sig själv: "Domaren är broder Wei." Sedan ropade han: "Domare! Domare! Kommer du fortfarande ihåg Jingbao i Jiangs familj?" Wei Gao svarade: "Jag minns honom mycket väl." "Jag är Jingbao!" Wei Gao sa: "Vilken förbrytelse anklagas du för?" Jingbao svarade: "Efter att vi skildes åt klarade jag snart ämbetsmannaprovet för Ming Jing-kategorin och jag utnämndes till domare i Qing Cheng. Min familj orsakade av en olyckshändelse att den tilldelade ämbetsmannabostaden och ett förråd brann ner. De höll mig ansvarig för förlusterna och satte mig i fängelse." Wei Gao beslutade: "Du borde inte få skulden för olyckan som din familj orsakade." Wei Gao släppte genast ut honom från fängelset och han återfick sitt ämbete som domare. Wei Gao rapporterade även den nya domen till guvernören. Guvernören lämnade ett svar till Wei Gao och bad honom att behålla Jingbao som rådgivare tillfälligt, tills han kunde återfå sin ursprungliga tjänst.
Wei Gao var mycket upptagen med all slags återuppbyggnadsarbete efter ett krig som precis tagit slut. Därför fick han inte möjlighet att fråga om Yu Xiao förrän flera månader senare. Jingbao berättade för honom: "Dagen då du reste hem lovade du att gifta dig med henne inom sju års tid. När du fortfarande inte kommit tillbaka efter sju år, svälte sig Yu Xiao till döds. Innan Yu Xiao dog, skrev hon en dikt med titeln 'En jadering som gåva'. Den lyder: Grönsiskan har flyttat sedan flera vårar. Du lämnade en jadering till en vacker kvinna. Du skickade inga brev till mig via Yang Zi-floden. Att drömma om dig är den enda trösten för min kärleks längtan." Efter att Wei Gao fick höra dikten kände han sig ledsen och han sörjde djupt.
Efter det kopierade Wei Gao flitigt och noggrant buddhistiska skrifter och han reparerade Buddha-statyer för att återbetala Yu Xiaos kärlek. Wei Gao tänkte hela tiden på Yu Xiao och han beklagade att han inte kunde träffa henne igen. På den tiden fanns det en man från berget Zu som hade förmågan att tala med de döda och som kunde få de döda att framträda inför familjerna. Han bad Wei Gao att äta vegetarisk kost i sju dagar. Därefter, under en natt med svagt månsken, framträdde Yu Xiaos ande inför Wei Gao. När hon såg Wei Gao, hälsade hon honom och sa: "Tack vare ditt outtröttliga arbete med att kopiera buddhistiska skrifter och reparera Buddha-statyer kommer jag att återfödas som en flicka om tio dagar. Efter sexton år kommer jag åter att bli din älskarinna för att återgälda din välvilja." Strax innan Yu Xiao försvann, log hon sorgset och sa: "På grund av att du glömde bort mig, finns vi nu i två olika världar!"
Då Wei Gao uträttade ett mycket bra arbete i Västra Gansuprovinsen, fick han stanna kvar där i över tjugo år under Kejsare De Zongs styre under Tang-dynastin, för att ta hand om Västra Shu. På grund av sitt enastående arbete, befordrades Wei Gao flera gånger och han uppnådde en hög ämbetspost. Under tiden han administrerade Västra Shu fanns det inte en enda region som inte var lojal mot honom. Alla etniska grupper i regionerna i sydväst var lojala mot honom.
Ett år, när Wei Gao firade sin födelsedag, lade han märke till en ung sångerska bland de som uppträdde. Hon skulle fylla sexton år och hette också Yu Xiao. När Wei Gao tog en närmare titt på den unga sångerskan, upptäckte han att hon såg ut precis som Yu Xiao hos Jiangs familj. Det fanns till och med ett ringformat märke på hennes långfinger som påminde om jaderingen som han gett till Yu Xiao strax innan de skildes åt.
Wei Gao suckade djupt och sa: "Nu förstår jag till sist att livet bara innebär ankomst och döden betyder avfärd. Nu vet jag varför Yu Xiao sa att hon kunde gifta sig med mig sexton år senare."
Kommentar: Wei Gao var även känd som Wei Chengwu. Han föddes i Jing Zhao-perioden under Wan-året på Tang-dynastins tid. I början av Zhen Yuan-perioden (785 e Kr) var konflikterna mellan minoritetsgrupperna i sydvästra regionen intensiva och krig bröt ut. Många städer och territorier i regionen ockuperades. Kejsare De Zong bestämde att Wei Gao skulle vara den ämbetsman som styrde i Jian Nan Xi Chuan-regionen och han var ansvarig för att stävja stridigheterna bland minoritetsgruperna. Wei Gao skötte Shu-regionen framgångsrikt.
Munken Hai Tong från Lin Yun-templet reste ursprungligen den jättelika statyn av den Store Buddhan Le Shan, under Kai Yuans tidiga år (713 e Kr) när Kejsare Xuan Zong regerade. Under Zhen Yuans nittonde år (803 e Kr) när Kejsare Xuan Zong styrde, lät Wei Gao färdigställa den stora Buddha-statyn. Det tog sammanlagt 90 år att göra färdigt den jättelika statyn av den Store Buddhan Le Shan.
Berättelsen om Wei Gao togs upp i en populär musikal med namnet "Kvinnan Yu Xiao som gifte sig i två livstider", under Yuan-dynastin (1271 till 1368 e Kr). Den var också känd som "Kvinnan Yu Xiao". Under Qing-dynastin (1644 till 1911 e Kr), skrev den kvinnliga poeten Li Wen en dikt till minne av berättelsen: "Det som finns i hennes sinne kan aldrig ske; Yu Xiao har bara sina drömmar." En annan kvinnlig poet, Qiu Jin, skrev också en dikt till minne av berättelsen: "Yu Xiao är borta för evigt; Wei Gao grips av stort vemod."
Källa: En samling märkliga berättelser (eller Taiping Guangji på kinesiska)
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...