Media filmade och fotograferade utövare som hade tvingats att delta i olika aktiviteter för att spela upp en teater för pressen och provinsauktoriteterna. De visade upp detta levande helvete, Dalian tvångsarbetsläger, som någon slags lyxhotell eller ett behandlingscenter för äldre.
Tidigt på morgonen på besöksdagen, väckte polisen utövarna och förde bort deras väskor och ägodelar till ett okänt rum. De delade upp utövarna i olika grupper.
En grupp instruerades att gymnastisera i byggnaden. En annan grupp instruerades att sjunga i föreläsningssalen och en tredje grupp sattes i en ”utbildningsklass”.
Polisen förde bort alla som de trodde kunde visa upp den sanna situationen framför kamerorna. Gömda blev alla de som hade misshandlats och torterats eller var så pass beslutsamma att polisen visste att de skulle ta varje chans att förklara sanningen.
Så här var scenen alltså uppsatt. Varje grupp visade upp det som de var tillsagda att göra framför kamerorna. Inspektionsgruppen anlände långt senare och vid det här laget hade de utövare som gymnastiserat ont i benen och de som sjöng hade ont i halsen. Vad som var ännu lustigare var att de som skulle lära ut den s k ”lagen” inte hade någonting mer att säga, så han sa bara ”låt oss bara sitta ned nu, jag lär ut mer när inspektionen kommer" och satt därefter bara och gjorde anteckningar.
Vad försöker de dölja?
Utövare som just anlänt till arbetslägret skickas till vaktavdelningen. Där ber vakten fångarna att göra ett val. Ge upp Falun Gong eller inte. De som ser misstänkta ut, eller dem de inte gillar, blir handfängslade. De låter utövarna arbeta en hel dag, låter dem inte sova och handfängslar dem vid sängen nattetid. Varje gång någon kommer för att inspektera arbetslägret så gömmer de dem som blivit torterade och förnedrade, någon annanstans. Inspektörerna får aldrig se verkligheten, allt de hör är det som vakterna talar om för dem och vakterna ljuger alltid.
Maten på arbetslägret innehåller nästan ingen olja. De har kokta morötter, gamla gurkor och kål. Det kan vara ruttet gräs ovanpå och sandig jord i botten. Varje gång inspektörerna kommer på besök så innehåller maten massor av olja, men är redan ganska gammal. Det finns kyckling med en vidrig lukt och smak. Många kan inte äta maten utan kastar iväg det som ges till dem.
Det finns kompletta badrum men de visas enbart för besökare och utövare tillåts inte använda dem. Kvinnliga utövare tvingas gå till männens avdelning och använda deras badrum. De tillåts inte att bada mer än en gång på två eller tre veckor, eller på en hel månad. Under SARS-perioden tilläts utövarna att bada en gång i veckan. De har väldigt korta badtider.
Utövare på arbetslägret väcks fem på morgonen för att börja arbeta, de slutar nio på kvällen. De har endast 20 minuters rast mitt på dagen men detta avbrott tas ofta bort för extra arbete. De kan även tvingas att arbeta till elva på natten för att nå upp till kvoten.
Polisen funderar även ut sätt för att kunna störa utövare. På natten efter att de har avslutat arbetet så tvingar polisen dem att recitera ”arbetslägrets regler och reglemente”. Utövare säger ” vi har inte brutit mot lagen och vi kommer inte att recitera era regler.” Polisen låter dem då inte sova och straffar utövarna genom att tvinga dem att stå till kl 12 eller 2 på natten.
En utövare vid namn Wan Jing tvingades att stå en hel natt. Dessutom så sändes hon till en isoleringscell av just den anledningen. De tvingas sedan att arbeta som vanligt nästa dag. Arbetslägren betraktar utövare som slavar.
Medan utövare hjärntvättas tillåter inte polisen dem att sova och tvingar utövaren att stå vänd mot en vägg i flera timmar. Om det inte fungerar så skickar polisen utövarna till isoleringsceller och låter kriminella fångar misshandla dem. Vissa straff innefattar 30 timmar utan tillgång till toalett, fem dagar utan sömn och att stå upp tills benen svullnar. Förutom det så beordrar polisen intagna att stampa på utövares svullna fötter. Han Shuhua fick fotfrakturer efter att några intagna hade stampat på hennes fötter.
Polisen använde också lakan för att binda fast utövare vid sängen så att både deras armar och ben var långt isär. De binder då rep vid utövarnas ben och armar och drar så hårt de kan. Smärtan från denna tortyr medför fruktansvärda skrik. En annan form av tortyr är när de sätter personen i samma position som ovan men hänger istället sedan upp denne från taket och placerar en bänk under, därefter släpper de loss utövaren snabbt flera gånger tills skrevet börjar att blöda. Efter en sådan tortyr så kan skrevet vara så svårt skadat att utövaren inte kan kissa. De tar också het peppar och tvingar in den i kvinnornas genitalier. Detta instruerades av vakten Han, Wan och Yuan Lingyu och utfördes av de intagna Gao Binlin, Sun Po, Ge Hong och Yu Lingyu.
Det finns en annan typ av tortyr som används mot utövare. Vakterna tar bort plankor från en säng och lämnar endast några kvar. Sedan lägger de utövaren på sängen med de fyra lemmarna i fyra riktningar. Efter sådan tortyr kan vissa utövare inte röra sina händer, de kan inte gå och kan inte böja på ryggen eller huka sig framåt på flera månader. Zhong Shujuan och Zhang Jie har utstått en sådan tortyr.
Dalians arbetsläger döljer sanningen om förföljelsen och där pågår förföljelsen dagligen. Den så kallade ”transformeringskvoten” (refererar till det antal utövare som ger upp sin övertygelse) kommer till genom våld och hot, tortyr och förföljelse. Polisen gör allt för att nå upp till en särskild ”transformeringskvot”. De vet att vad de än gör i Kina så är det inget problem, eftersom de är skyddade av huvudförföljaren i Kina, Jiang själv.
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2003/10/7/41057.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/9/23/57844.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...