Nancys doktor var för chockerad för att yttra ett ord när han fick reda på att Nancy hade hört kirurgens konversation fast hon var i narkos. Några dagar senare bad doktorn försiktigt Nancy att berätta om sin upplevelse i detalj. Så Nancy började berätta.
"När jag togs in i operationssalen hade jag en enda önskan: Jag vill inte dö under operationen på grund av narkosen. Det är min största rädsla att dö när jag opereras eftersom min mor, morbror och moster alla dött under operationer. Tydligen är min familj särskilt allergisk mot narkosmedel, en typ av allergi man inte kan bota ännu. En injektion av anestesimedlet kan döda oss. Det är lika farligt som överkänslighet mot penicillin. Det finns inget sätt att hindra den allergiska reaktionen när den väl sätter igång. Det är anledningen till att jag särskilt bad dig att använda minimalt med narkosmedel eftersom jag hoppades vara halvvaken under ingreppet. Men jag förlorade verkligen helt medvetandet.
Under operationen kände jag att jag var två personer. En låg på operationsbordet medan min själ svävade över bordet och tittade på operationen. Jag såg dig skära delar av mina bröst och sy ihop med stygn. Jag minns varje skicklig rörelse och procedur. Jag hade till och med en del klagomål på sjuksköterskorna.
Jag blev chockad när jag hörde dig liksom i förbifarten berätta dåliga nyheter om min bröstcancer precis framför näsan på mig som om jag inte fanns där. Sedan insåg jag att min kropp fortfarande låg på operationsbordet. Du sydde ihop tre lager av bröstmuskeln med stygn och använde olika teknik för varje lager, eller hur? Du experimenterade med olika storlekar på plaströren innan du till slut placerade ett i mitt bröst för att undvika att vätska bildades eller inflammation, eller hur?
Läkaren blev röd i ansiktet och ursäktade sig med att han måste gå och ta ett glas vatten, som om han var rädd att svimma framför patienten. När han efter en lång stund återvände till rummet sa han till Nancy, "Som tur är var det du som såg operationen. Om det vore Gud själv som hade sett mig genomföra operationen, hade jag verkligen varit rädd för att avsluta den".
Nancys ovanliga erfarenhet fick läkaren att reflektera över sitt jobb som kirurg. Han berättade senare för Nancy vad han tänkte på. Han sa "Människan kanske verkligen är skapad av Gud. Jag har trott att jag gjort en bra gärning när jag avlägsnat patienters kroppsdelar under operationen".
(Fortsättning följer)
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...