Arkeologiska studier och myter

Kommer ni fortfarande ihåg myten om hur Gud skapade människan, den kinesiska legenden om hur Nuwa gjorde människorna och Pangu öppnade himlen, såväl som Noaks ark? När teorin om att “människan utvecklades från aporna” tog över synsättet att Gud skapade människorna så glömdes dessa myter antingen gradvis bort eller betraktades som forntida människors fantasier på grund av deras bristande förståelse av vetenskapen och naturen. Men vad är den sanna naturen i en myt? Många utomjordiska reliker och forntida böcker visar att, oavsett om det är österländskt eller västerländskt, så trodde människan på och dyrkade Gudar. De följde principerna som de lärt sig av Gudar (myter) för uppföra sig och hantera saker, detta lärde de vidare i generation efter generation. Men senare så kunde inte människor längre förstå den inre meningen i myterna och de började gradvis tro att de härstammade från ren inbillning. På senare tid har alltfler lärda börjat göra undersökningar på gamla myter och de har funnit troliga bevis, som skiljer sig från tidigare idéer. Låt oss ta en titt.

Shan Hai Jing (boken om bergen och haven)

I Kina finns det en väldigt gammal bok kallad Shan Hai Jing (boken om bergen och haven). Man har varken kunnat spåra bokens författare eller dess ålder, men den tillägnas vanligen Da Yu och Bo Yi vid tiden för kejsare Yao och kejsare Shun (2357-2205 f.kr). Bokens ger mycket bra information om forntiden och den innehåller nedteckningar på femtio berg, trehundra floder, fyrahundrafemtio Gudar, över etthundra historiska karaktärer, över etthundra länder och över etthundraåttio namn på djur och växter. Boken är uppdelad i fem sektioner, “Wu Zhang Jing” (Boken om de fem dolda bergen) i delen boken om bergen, “Hai Wai Si Jing” (boken om land bortom havet), “Hai Nei Si Jing” (boken om land inom havet), “Da Huang Si Jing” (boken om ej uppodlat land) i sektionen boken om havet och “Hai Nei Jing” (korta artiklar från boken om landet inom havet) i appendix.

När moderna människor talar om Shan Hai Jing så kategoriserar de den vanligtvis som en obegriplig myt. Men från en historisk synvinkel så var de forntida människornas tänkesätt mycket olikt vårt, de ansåg boken vara något av högt värde. Som exempel så anser boken Han Shu (nedteckningar från Han-dynastin) att det är ett arbete inom geografisk naturvetenskap. När Wang Jing gavs uppdraget att organisera floder och vattendrag under den östra Han-dynastin så gav kejsare Ming honom en kopia av Shan Hai Jing, vilket visar att boken ansågs ha ett praktiskt värde. I boken Sui Shu (nedskrivningar från Sui-dynastin) så kategoriserades Shan Hai Jing under geografi, vilket då fanns under den historiska kategorin.

Det verkar som om Shan Hai Jing inte bara är någonting skapat av forntida människors fantasi utan innehåller mycket visdom. Vi har betraktat det som forntida människors fantasier endast på grund av att vi inte har kunnat förstå dess inre mening. Om vi kunde förstå den så kan vi kanske få en extremt bred bild, precis som Wang Hongqi och Sun Xiaoqin har gjort i sina illustrationer, “kejsare Yus berg och floder” (4,5m hög och 7,8m bred).

Wang Hongqi var en atomfysiker. Han kom över Shan Hai Jing av en slump i mitten på 1970-talet och drogs omedelbart till den. Men samtidigt så hade även han en mängd frågor om innehållet. Efter tjugo års koncentrerade studier började han gradvis förstå, speciellt delen “Wu Zang Shan Jing”. Han tror att i Dayu-tiden, för fyra till fem tusen år sedan pågick ett storskaligt geografiskt kartritningsprojekt och att det inte endast ritades kartor, utan att man också skrev en rapport. “Wu Zhang Jing” var den inspektionsrapporten, men kartan har försvunnit.

Från öst till väst i “Wu Zhang Shan Jing”, vad som är i Yang och vad som är i Yin, vilket vatten som flyter vart, såväl som faktiska figurer för avståndsmätning, Wang Hongqi påstår att texten i sig själv avslöjar naturen i en geografisk inspektionsrapport. Han lyckades med det genombrott som han behövde för att dechiffrera boken då han plötsligt förstod att författarens plats var väldigt lik dagens Huan-berg och Tongguan-området. Därifrån kunde han sedan finna platsen för de sex bergen som nämns i boken, baserat på det relativa avståndet de hade till varandra vilket nämndes i boken. Baserat på detta så slutförde han och hans fru Sun Xiaoqin en kopia av bergen C bit för bit. I kartkopian ser vi att Shandong-halvön var avskärmad av havsvatten, delar av Huabei-slätterna var dränkta under havet och Dongting-sjön var som en mycket större sumpmark än den är idag. Allt detta visar vilken påverkan istiden hade på jorden. Koordinerat med naturvetenskapliga undersökningar så pekade han även ut att för 7000 år sedan, på grund av ökningen i den globala temperaturen, vilken skyndade på smältningen av glaciärerna, hade havsvattnet nått foten av dagens Taihang-berg, som nu är Jingguans järnvägsområde. “Wu Zhang Shan Jing” visar på att precis det området var under havsvattnet.

Den här berättelsen visar oss att om vi ändrar vårat medfödda sätt att tänka och omvärderar den medfödda kunskapen från forna tider så kommer vi att göra ett snabbt kliv framåt i vårt tänkesätt. Precis som den ansträngningen som Wang Hongqi la ner, vi kommer inte bara att kunna förstå den forntida kinesiska geografiska kartritningen utan vi skulle även ges fler möjligheter att göra undersökningar i enlighet med nya vetenskapliga fynd.

Noaks ark

Bibeln säger, “Efter de 600 åren av Noaks ålder, på den sjuttonde dagen i den andra månaden, i den påföljande eonen så forsade källorna i avgrunden lös med stor kraft och himlens strömmar bröt lös och det regnade på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Vid den tiden gick Noak, Shen, Kham, Japeth, Noaks söner och Noaks fru och de tre kvinnorna av hans söner, ombord på arken…”

“Och det var en flod i fyrtio dagar på jorden och vattnet svällde upp och lyfte arken och den flöt över jorden. Och vattnet genomdränkte jorden fullständigt och flöt över den, satte upp arken på vattenytan…” “Och vattnet genomdränkte jorden fullständigt i etthundrafemtio dagar…” “Och arken sattes ner den sjunde månaden, den sjuttonde i månaden, på apornas berg.”

“Och vattnet gick ner och sjönk till den tionde månaden, på den första dagen i den tionde månaden så kunde bergens toppar ses…” “Och han förblev i sju dagar till och återvände sedan och sände duvan från arken. Och duvan kom tillbaka på kvällen och det var en olivkvist i dess näbb…” “Och det var under det sexhundraförsta året, på den första månaden, då vattnet torkade bort från jorden, och Noak korsade tröskeln till arkens skydd, och han tittade ut och såg att jordens yta var torr. Och på den andra månaden, på den tjugosjätte i månaden, jorden var torr…” “Och där gick de ut Noak och hans söner och hans hustru och alla kvinnorna till hans söner med dem. Och alla kreatur och alla djuren, alla fåglarna och alla som krälade på jorden, enligt deras art gick ut från arken.”

Denna nedskrivning i bibeln visar att Gud, för att rekonstruera jorden, beordrade sin lärjunge Noak att bygga en enorm ark och ta med par av alla manliga och kvinnliga djur och växter på jorden, enligt kategorier, in i arken innan den stora floden kom. Efteråt så genomdränkte floden allt på marken, förutom arken som flöt på vattnet. Till slut så hamnade arken på den enda biten land som var ovanför vattenytan.

I den moderna tiden, förutom människor som har en religiös tro vilken kräver att de accepterar det, så behandlar de flesta människor inte det som någonting som verkligen inträffade. I vilket fall, i september 1960 så publicerade magasinet “Life” en sattelitbild tagen, taget från över 10,000 fot över jorden av ett turkiskt spanarplan, på vilken man tydligt kan se en båtliknande relik nära berget Ararat i Turkiet. Efter att den publicerats så attraherade bilden många vetenskapliga utforskningar. Trots det så behövs det vidare undersökningar för att finna om reliken verkligen är Noaks ark, denna vetenskapliga upptäckt ger oss en anledning att fundera på om denna myt är sann, på anledningen till denna stora flod och varför Gud valde Noak och lät honom undgå denna stora katastrof!

Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200309/15242.html