Historiska och nutida exempel på avundsjuka

När jag gick i högstadiet fanns det en mager flicka i min klass som alltid var bäst i klassen. Hon var bäst på varje prov. En pojke i klassen bodde granne med mig. Han var väldigt avundsjuk på flickan och ställde ofta till med problem för henne. Vid ett tillfälle bjöd jag hem pojken till mig. När han var hemma hos mig tittade han bland annat på mitt fotoalbum, som innehöll ett klassfoto. Efter att han gått hem såg jag till min bestörtning att han målat över flickans huvud med en röd tuschpenna.

Ända sedan dess har jag förknippat avundsjuka med röd färg. Så här i efterhand ter sig pojkens handling ganska barnslig. Det var ju trots allt en avundsjuk pojkes ofog. Om en person som håller fast vid en stark avundsjuka får stor makt, kommer föremålen för hans avundsjuka emellertid att utsättas för mer än barnsliga pojkstreck. När man uppfylls av avundsjuka blir man elak; elakhet leder till galenskap, raseri, synd och slutligen till extrem grymhet. I Kinas historia finns ett antal personer som är ökända för sin avundsjuka. Zhou Yu och Pang Juan är två av dem.

Berättelsen om hur "Zhuge Liang gjorde Zhou Yu rasande vid tre tillfällen" är välkänd i Kina. Låt mig först ge en historisk bakgrund till berättelsen. Efter att de Gula Turbanernas uppror kuvats under Östra Han-dynastin (25-220 e Kr), dök lokala krigsherrar upp lite varstans för att kämpa om kontrollen över landet. Cao Cao, som besegrade sin ärkerival Yuan Shao och tillskansade sig kontrollen över de mellersta och nedre regionerna kring den Gula Floden, visade sig vara den starkaste. Områdena söder om Yangtze-floden, i öst och väst, kontrollerades av Sun Quan och Liu Bei som till att börja med var betydligt svagare. Efter att Cao Cao enade regionen norr om Gula Floden, ledde han sin armé över floden och anföll regimen i söder. På inrådan av Zhuge Liang, Liu Beis rådgivare, bildade Liu Beis och Sun Quans styrkor en enad front mot Cao Cao. Zhou Yu var Sun Quans militära befälhavare, en position han innehaft sedan 24 års ålder. Han var stilig och begåvad. Hans hustru ansågs vara en riktig skönhet. Han utmärkte sig både inom det civila och det militära. Vid 34 års ålder ledde han Liu Beis och Sun Quans enade styrkor och vann en överlägsen seger mot Cao Cao i slaget vid Chibi (nära Puyin i Hubeiprovinsen), trots att Cao Caos armé var tio gånger större.

Olyckligtvis hade Zhou Yu även dåliga sidor: han drabbades ofta av raserianfall. Han var även alltför tävlingslysten, trångsynt, fåfäng och lättsinnig. Han blev väldigt avundsjuk på de förmågor och den visdom som Zhuge Liang (Liu Beis rådgivare) innehade och betraktade honom som sin största fiende. I stället för att försöka lära av Zhuge Liang, sökte Zhou Yu alltid efter ett tillfälle att förgöra honom. Zhuge Liang var en mycket bättre person. Han var generös, förlåtande, ödmjuk, förståndig, vetgirig och framsynt. Han var nöjd med att arbeta i skymundan och låta Zhou Yu få äran av slaget vid Chibi. Zhou Yu fortsatte dock sina försök att tränga in honom i ett hörn för att kunna ta livet av honom. Zhuge Liang hade till sist inget annat val än att försvara sig.

Efter att ha vunnit slaget vid Chibi, hade både Sun Quan och Liu Bei tankarna på Jingzhou, en viktig militärbas som kontrollerades av Cao Caos armé. Zhou Yu var självsäker och trodde att han med lätthet skulle kunna ta Jingzhou. Han skadades dock allvarligt av en förgiftad pil i striden som följde. Det krävdes flera våldsamma bataljer innan han slutligen lyckades besegra Cao Ren, Jingzhous militära befälhavare. Under tiden utformade Zhuge Liang en militär order i Cao Caos namn. Hans general Zhang Fei kunde därefter gå rakt in i Jingzhou och ta militärbasen utan ansträngning. Zhou Yu blev så ursinnig att han skrek högt allt vad han orkade, vilket gjorde att såret från pilen som precis hade läkt, gick upp igen. Det var Zhou Yus första raseriutbrott.

Det andra tillfället då Zhou Yu drabbades av raseriutbrott var när han fick Sun Quan att be Liu Bei att gifta sig med Sun Quans unga syster. Zhou Yu ville aldrig att giftermålet skulle äga rum. Det var bara en list för att locka Liu Bei till kungariket Wu, så att Zhou Yu skulle kunna lönnmörda honom. Zhuge Liang genomskådade dock Zhou Yus knep. Under hans ledning gifte sig Liu Bei hastigt med Sun Quans unga syster och därefter flydde de båda tillbaka till Su (dagens Sichuanprovins), Liu Beis maktbas. Zhou Yu försökte fånga in Liu Bei innan han anlände till Shu, men han besegrades av Liu Beis armé som Zhuge Liang hade stationerat där i god tid. Det slutade med att Zhou Yu såg Liu Beis båt segla iväg. Han var ursinnig.

Under tiden fick Zhuge Liang soldaterna på båten att ropa samtidigt: "General Zhou Yus briljanta plan för att erövra Kina slutar med att han förlorar både Sol-Ladyn och sina truppers liv!" Det här gjorde Zhou Yu än mer rasande. Han skrek högt och kollapsade på sin båt. Det var Zhou Yus andra raseriutbrott.

Det tredje inträffade när Zhou Yu planerade att erövra Jingzhou genom att låtsas invadera Västra Su. Zhuge Liang genomskådade emellertid planen och avslöjade listen. Zhou Yu kände sig förödmjukad. Han vrålade i desperation och avled kort därefter. Precis innan han dog, klagade han: "Å Gud, när du skapade Zhou Yu, varför skapade du då även Zhuge Liang?" Hans sista ord avslöjade hans starka avundsjuka på Zhuge Liang, som varade ända fram till hans död. Han ville jämt vara nummer ett och kunde aldrig nöja sig med att vara näst bäst!

Om du tycker att Zhou Yu var oerhört avundsjuk, så var Pang Juans avundsjuka ändå värre. Under de Krigande Staternas period, var både Sun Bin och Pang Juan elever hos samma lärare och de hade olika färdigheter. Efter att Pang Juan tagit examen, blev han general i staten Wei. Han var dock fortfarande mycket avundsjuk på Sun Bins färdigheter och var hela tiden orolig för att Sun Bin skulle bli mer framgångsrik än han själv. Han bjöd in Sun Bin på besök. När Sun Bin anlände, beordrade Pang Juan sina män att karva ut benen ur Sun Bins knän, tatuera hans ansikte med svart bläck och kasta honom i fängelse. Sun Bin låtsades ha tappat förståndet medan han tålmodigt väntade på att någon utifrån skulle kunna hjälpa honom. En dag fick han hjälp och kunde i hemlighet träffa ambassadören från staten Qi och han berättade vad som hade hänt honom. Ambassadören chockerades av alltihop, hjälpte honom att fly från fängelset och förde honom tillbaka till Qi.

När Sun Bin kom till Qi, delade han med sig av sin visdom och sina strategiska kunskaper till kungen av Qi och han vann kungens tillit. Han utnämndes till den högste militäre befälhavarens rådgivare och ansvarade för att utforma militära strategier åt Tian Ji, generalen i Qi. Under hela perioden reste Sun Bin alltid i en vagn med täckta fönster, så att ingen skulle känna igen honom.

Sun Bins och Pang Juans slutliga tvekamp ägde rum vid slaget om Maling. Staten Wei gick samman med Zhao för att attackera Han. Staten Han sökte genast hjälp från Qi. Kungen av Qi beordrade general Tian Ji att hjälpa Han. I stället för att bege sig till Han, ledde Tian Ji armén till Wei på Sun Bins inrådan och han påbörjade en belägring. Pang Juan hade inget annat val än att överge sina planer på att anfalla Han och han fick brådstörtat vända hemåt med sin armé.

När Pan Juan och hans armé väl hade återvänt till Wei, hade Qis armé redan lämnat Wei och var på väg västerut. Pang Juan jagade efter dem i tre dagar. Varje dag kunde han räkna antalet lägereldar som Sun Bins trupper omsorgsfullt hade byggt i sina läger. När han upptäckte att antalet lägereldar minskade för varje dag, blev han mycket sporrad. Han trodde att det innebar att Qis armé var så rädda för honom att trupperna börjat desertera. Han förstod inte att han gick rätt in i Sun Bins fälla.

På kvällen den tredje dagen följde Pang Juan och hans armé Qis armé ner i en smal dalgång. Han såg att det fanns ett träd i dalen med barken avskalad. Det stod något inristat på trädet. Han tände en fackla för att kunna läsa. Det var Sun Bin som hade karvat in följande, "Pang Juan kommer att dö under det här trädet!" Så snart Pang Juan läste orden, visste han att han hade begått ett stort misstag. Pang Juans fackla var signalen för Sun Bins armé som väntade i ett bakhåll. Tiotusen bågskyttar avlossade sina pilar mot Pang Juans trupper. Efter att hans armé lidit stora förluster, föll Pang Juan ihop och begick självmord mitt i pilregnet. Innan han tog livet av sig sa han: "Det är tragiskt att det här slaget kommer att göra honom berömd." Han refererade förstås till Sun Bin. Pang Juans sista ord visade att han var trångsynt och avundsjuk, till och med i sin sista stund.

Ovanstående två berättelser visar att avundsjukan är ett tveeggat svärd som inte bara kan användas mot andra, utan även drabbar en själv. Så snart en person drabbas av avundsjuka, kommer han eller hon att förgöras av den. Både Zhou Yu och Pang Juan konsumerades av avundsjuka hela vägen fram till döden.

Medicinsk forskning visar att avundsjuka är ett ohälsosamt sinnestillstånd som lätt kan leda till hjärtkärlsjukdomar. För att använda termer från modern vetenskap, Zhou Yus arrogans, trångsynthet, intensiva avundsjuka och andra ohälsosamma egenskaper, gjorde att han drabbades av ett allvarligt hjärttillstånd. Efter att ha Zhou Yu gått igenom en rad chocker och raseriutbrott, avled han av en akut hjärtmuskelinflammation. "Zhou Yus tre raseriutbrott" var den briljanta strategi som Zhuge Liang hade använt sig av för att ta hand om en person som konsumerades av avundsjuka.

En känd västerländsk saga, "Snövit och de sju dvärgarna", ger också en varning till människor som drivs av avundsjuka och visar att de till sist måste ta konsekvenserna.

Driven av sin avundsjuka och sitt ego, startade den kinesiske diktatorn en brutal förföljelse mot Falun Gong för fyra år sedan. Hur kan en diktator med absolut makt över hela nationen bli så avundsjuk på Falun Dafas grundare, en kinesisk medborgare utan hög rang eller position? Falun Dafa lär människor att kultivera kropp och sinne, att vara medkännande, att assimilera sig till principen "Sanning Godhet Tålamod" och att nå en nivå med högre moraliska värderingar. Mellan maj 1992 och juli 1999 spreds Falun Gong snabbt i Kina. Enligt en officiell kinesisk regeringsrapport som publicerades 1999, fanns det vid den tiden mellan 70 och 100 miljoner Falun Gong-utövare i Kina. Falun Gongs snabbt växande popularitet gjorde Jiang vanvettigt avundsjuk. Han ställde sig över lagen och Kinas konstitution och beordrade en bannlysning av Falun Gong. Han har använt den regeringsstyrda propagandamaskin för att sprida bedrägliga lögner om Falun Gong för att vilseleda det kinesiska folket. Han har använt alla tillgängliga medel i Kina för att förfölja Falun Dafa-utövare. Förföljelsen mot Falun Gong fortsätter än idag. Det kinesiska folket har fått betala ett högt pris för den här ledarens vanvettiga avundsjuka. Han har inte bara slösat bort oerhört stora delar av landets resurser, utan även massakrerat och torterat massor av oskyldiga och godhjärtade kinesiska medborgare. Han har också direkt attackerat hela landets moraliska stomme.

Genom historien har vi lärt oss att den som drivs av avundsjuka och skadar andra, slutligen kommer att drabbas av återgäldning. De mer ökända av dem har gjort sig till åtlöje för människor under tusentals år. Oavsett hur ohejdad Jiang må vara nu, kommer rättvisan till sist att segra och han kommer att ställas till svars för alla de brott som han begått.