Jag bor i staden Huludao, Liaoningprovinsen. Min hustru och jag började att utöva Falun Dafa 1996 och mådde bra av det, både fysiskt och mentalt. Förvånansvärt nog, drog den avundsjuke Jiang igång en storskalig förföljelse av övningsmetoden. Vi har utstått all tänkbar förföljelse under de senaste fyra åren, vår familj är uppbruten, jag är utfattig och hemlös. Här nedan följer min berättelse.
V. Jag dömdes återigen utan anledning till tvångsarbete
Under tiden jag hölls fången, arresterades min hustru och dömdes till fyra år på Liaonings kvinnofängelse. Min 68-åriga mor kunde inte bära alla motgångar, hon fick en stroke och förlamades i halva sidan av kroppen. Hon levde på en knapp pension tillsammans med min 18-årige son.
Den 13 april 2002 bröt sig fyra poliser från Yangjiazhangzis polisstation, bl a Xiao Ning, Ma Da, och Liang X in i mitt hem. De släpade ut mig till polisbilen och körde iväg till polisstationen. Jag satt handfängslad i 18 timmar i sträck innan de sände mig vidare till en hjärntvättsklass i Xingcheng.
Under hjärntvätten hotade de mig med fängelse om jag inte gav upp Falun Gong. De berövade mig på sömnen, försökte att intala mig lögner om Falun Gong och utsatte mig även för annan slags tortyr. Det är stora summor pengar som går till spillo under hjärntvättsklasserna, två veckors hjärntvätt av 10 personer kostar samhället i allmänhet över 100,000 Yuan! Dagligen upprepade polisen frågan, ”Om Falun Gong inte förföljdes, hur skulle vi då kunna tjäna stora pengar?”
Efter hjärntvättsklassen började jag att hungerstrejka i protest mot frihetsberövandet och tortyren. Zhou Fengming, Partisekreterare i Huludaos Politik- och Rättskommitté, kom på besök och frågade ”Är Falun Gong bra?” Jag svarade ”Ja” och dömdes återigen till tre års tvångsarbete på Huludaos tvångsarbetsläger. Jag fortsatte min hungerstrejk. Den tolfte dagen var jag så svag att jag svimmade flera gånger under dagen, tvångsarbetslägret blev rädda och skickade hem mig.
VI. Jag blir utfattig och hemlös
Vid den här tiden var min mors tillstånd sämre. Hennes uppförde liknade en dement åldrings. Jag skaffade mig ett jobb och tog hand om min mor och son. Poliserna från Yangjiazhangzi polisstation dök upp igen efter en knapp månad. Denna gång befann jag mig inte hemma, men förstod att de inte skulle låta mig att leva i lugn och ro och kände mig tvungen att lämna hemmet. Min mor och son lämnades ensamma.
VII Min hustru torteras till döds
Den 28 juli 2002, fick jag veta att min hustru hade avlidit. Hon hade torterats till döds på Niaonings kvinnofängelse! Se http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2002/9/14/26498.htm
Polisen hade sagt till min svärfar att min hustru hade avlidit av ”högt blodtryck och en hjärtattack”. Det här är en omöjlighet, hon var ju kärnfrisk den dag hon internerades. Min svärfar berättade att han fick se min hustrus döda kropp i ett rum med svag belysning, han fick endast tillåtelse att se hennes ansikte och han tyckte att min hustru såg väldigt svullen ut. Trots att min svärfar bara fick se skymten av min hustru, förstod han att hon hade avlidit av svår misshandel.
VIII. Jag arresteras och förs till fånglägret en tredje gång
Den 10 januari 2003, arresterades jag åter när jag delade ut faktamaterial om förföljelsen tillsammans med en annan utövare. Vi spärrades in på Suizhongs fångläger. När vi inte ville lämna våra fingeravtryck, nekade till fotografering och vägrade att skriva på den lögnaktiga förhörsakten, blev vi slagna av polisen.
Illasinnat sade Wang Xueping, ledaren för fånglägret, ”Be inte om det! Jiang har sagt att 'Om Falun Gong-utövare dör av misshandeln, förtjänar de det.’ Hundratals Falun Gong-utövare har dött i fångenskap. Förtjänade de det inte?” Dagen därpå sändes jag till Yangjiazhangzis polisstation, handfängslades i 20 timmar och sändes därefter för den tredje gången vidare till Huludaos fångläger.
Jag satte genast igång en hungerstrejk. Vakterna instruerade fångarna om hur de skulle slå och tvångsmata mig. Jag tilläts inte att sova på tre dygn. Fångarna turades om att övervaka mig och så fort jag slöt ögonen klådde de upp mig. Tvångsarbetslägret visste att Falun Dafa-utövare är goda och bryr sig om andra. När utövarna inte lyssnade till vakten, straffade de fångarna istället och ville på så sätt skapa ett hat bland fångarna mot Dafa-utövarna.
När de torterade mig, drog över 10 interner av mig kläderna, kastade mig på det iskalla golvet mitt i vintern, sparkade och slog. Fången Zhu Changhong, slog mig i pannan med schackpjäser, stack in sina lortiga tår i min mun och slog på mina tår med en brödkavel. Någon annan hoppade på min rygg ifrån ett räcke som fanns ovanför våra huvuden. Fångarna slutade inte förrän de var nöjda.
Ibland tvångsmatades jag med majsmjöl eller råa ägg, men vanligtvis med chilivatten, senap, högkoncentrerat saltvatten, läkemedel och till och med avföring och urin. En gång tvångsmatade de utövaren Chen Dewen (från Geija i kommunen Suizhong) och en annan utövare med ett halvt kilo salt. Chen Dewen dog av tvångsmatningen. Utövare som tvångsmatas med stora mängder med salt tillåts inte ens att gå på toaletten efteråt. Ibland kan tvångsmatningen pågå från klockan sju på morgonen intill midnatt.
Käkarna på utövarna bänds upp och sedan häller de i saltet i munnen. En annan metod är att fånglägrets doktor (eller vilken fånge som helst) för in en hård sond av gummi genom offrets näsa, vidare ned genom halsen till magsäcken. Både lungor och magsäck riskerar att bli punkterade av tortyren. Blod från slemhinnor blandas med saliv, det som skall föras in i sonden spills ut och skapar en enda röra, offret kräks och kvävs nästan.
När de tvångsmatade mig tryckte de ned mig i sängen och handfängslade mina händer till sängkanten ovanför huvudet. Över tio fångar, bl a Wang Chuan, Zhu Changhong, Li Jiandong, Jiang X och Hu Changlin, grep tag i håret, pressade ned min ben (eller slog på dem med plankor medan de pressade ned dem), bände upp mina käkar, körde ett kvastskaft in i örat på mig och hällde en salig blandning direkt i min mun. För att hindra mig att spotta ut, stoppade de in en handduk i munnen på mig och höll för min näsa. Jag kunde inte andas, ansiktet blev rött och hjärtat bultade. Det kändes som om jag kunde dö när som helst.
Efter flera liknande episoder, sa jag till dem, ”Jag kommer inte att svälja även om ni kväver mig.” Polisman Ji Chengguo svarade okänsligt, ”Tror du inte att vi klarar av dig? Vi skall sätta en sond på dig ett tag.” Mina händer handfängslades, jag fördes till sjukhuset och man satte in en sond. När jag kom tillbaka till fånglägret blev jag handfängslad till sängen i 24 timmar. Någon annan tog hand om min avföring och urin. De tvångsmatade mig via sonden under en tiodagarsperiod.
Kring det kinesiska nyåret vädjade fångarna tillsammans med oss om lite lugn och ro (de var tvungna att övervaka mig om jag hungerstrejkade). För att inte gå emot fångarnas vädjan så slutade jag att hungerstrejka. Men eftersom jag aldrig gav upp min utövning, började de återigen att tortera mig genom att tvinga mig att sitta på en liten rund stol 14 timmar om dagen. 40 dagar senare återupptog jag min hungerstrejk. Mina käkar bändes ur led vid fyra tillfällen under tvångsmatningen. De satte åter in en sond och tvångsmatade mig med mellan 150-300g salt, läkemedel eller vin varannan timma, från klockan sju på morgonen till midnatt. Jag kräktes varje gång.
Efter 10 dagar var jag så svag att jag inte orkade ta vara på mig själv. Min hjärtfrekvens låg på över 100 slag per minut. De släppte mig av rädsla för att jag kunde dö och för att slippa ta ansvar.
IX Min anklagelse
Jiang har genomdrivit en policy mot Falun Gong för att ”Förstöra deras rykte, ruinera dem ekonomsikt och utplåna dem fysiskt”. Under flera år utsattes min familj för olaglig husrannsakan och de betalade över 13,000 Yuan efter att ha utsatts för utpressning.
När förföljelsen startade blev jag och min hustru av med våra jobb och hade inte pengar till att försörja vår familj. Min mor togs omhand av anhöriga. Hela min släkt har lidit under den här förföljelsen. De var rädda för att jag skulle dö varje gång jag tillfångatogs. Min hustrus bortgång gjorde dem än mer förtvivlade. Min son grät i flera dagar efter hennes bortgång, han kunde bara inte förstå att hans mor hade torterats till döds av den enkla anledningen att hon ville vara en god människa. Min egen förtvivlan över min hustrus bortgång är bortom alla ord. Jag fick inte ens se henne en sista gång och vågade inte ens se hennes aska, av rädsla för polisen. Min svärfar lurades till att godkänna kremeringen av sin dotter. Min mor stod inte ut med att jag blev arresterad så många gånger, hon blev förvirrad och sjuk.
I Kina lever tiotusentals godhjärtade Falun Gong-utövare ett hårt liv, de tvingas driva runt från det ena stället till det andra. Tiotusentals familjer har brutits upp under förföljelsen. Denna misär har förorsakats av Jiang Zemin.
Jag vädjar till omvärlden att visa sin omtanke och hjälpa till med att få ett slut på förföljelsen i Kina. Jag vädjar till alla att ”stå upp för mänsklighetens grundläggande principer, bevara och upprätthålla rättvisan.”
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2003/11/7/42035.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/10/29/59678.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...