Mina tankar om förhistorisk geografi

Många gånger spelar vårt moderna synsätt rollen att grumla vår förståelse av forntida berättelser. Om vi omvärderar vårt tänkande och öppnar vårt sinne, kanske vi upptäcker att många av de gamla legender som vi tidigare hört visar sig vara sanna.

T ex sade Läraren under sin föreläsning vid Metropolitan, New York 2003, "...de tidigare kontinentalplattorna, som förändrades för niotusen år sedan." I en föreläsning i New York 1997 sade han, "Vid den tiden fanns det utanför Europas kust en kontinent som sjönk."

Lärarens undervisning fick mig att tänka på formen på dessa förhistoriska kontinentalplattor. Nu existerar det Europeiska-Asiatiska kontinentalplattan, Afrika, Nord- och Sydamerika, Oceanien och Antarktis. Om vi också tänker oss en kontinent utanför Europas kust så liknar dessa kontinentalplattors övergripande form en sköldpaddas, med Antarktis som dess huvud och kontinenten utanför Europa som dess skal. De andra kontinenterna är dess fyra ben och Australien dess mage. Påskön kallas av dess ursprungsinvånare för Ahu Te Pito Kura, eller "den heliga naveln". Namnet Påskön kommer från det faktum att holländska upptäcktsresanden nådde ön på påsken 1722.

I den kinesiska och även inom många andra kulturer finns det en legend om hur människan bor på en sköldpaddas skal. Moderna människor ser detta som en fabel, när det i själva verket kanske var så kontinentalplattorna såg ut i under en förhistorisk tid.