Tankar om fasthållandet avundsjuka

Avundsjuka uppstår när man omedvetet påminns om de saker som personen tycker att dennes liv saknar. Varför tycker vi inte om den personen? Det har inget att göra med honom eller henne. Varför ska den andra personen bära skulden för att vi inte är nöjda med vårt liv, eller känner tacksamhet eller uppskattning? Det är inte deras fel, ändå tvingas de utsättas för vårt ogillande och vår projicering byggd på vår själviskhet och önskan om egen vinning. Avundsjuka kommer när vi inte värdesätter det unika i oss eller sätter värde på våra egna unika gåvor som ingen annan har på samma särskilda sätt, som en själv. Avundsjuka uppstår när vi vägrar acceptera sanningen om att vi alla har situationer i livet som reflekterar vårt eget livs unika karma. Vi borde vara tacksamma över de situationer som vi befinner oss i eftersom vi betalar av karma. Mästaren säger dessutom till oss att det inte finns några förebilder inom kultiveringen, ändå jämför vi oss hela tiden med vissa, som om vi kunde känna till någon annans tidigare liv och de goda eller dåliga gärningar de har gjort, eller ens våra egna. Vi vet inte denne persons vinster eller förluster så som vi tror vi gör. Vi har bara sett ytan av vilka de är. Vi har inte sett deras tidigare liv. Vi har bara sett ett av deras liv. Vem kan säga att vi förtjänar några som helst materiella vinningar eller fördelar? Vi kan ha begått sådana dåliga gärningar att vi inte förtjänar några fördelar.

Varje gång avundsjukan kommer fram, ska vi titta på oss själva och själva påminna oss om det vi har och visa uppskattning för detta genom att inte vara svartsjuka på någon. Varje gång avundsjukan kommer fram borde vi titta på vad våra liv saknar och acceptera den bristen i våra liv, med tillit till att universum relaterar direkt till våra tidigare livs karma, som genom att kunna bäras, hjälper oss att bli fria från vår dåliga karma.

Det som är förluster i situationer, kan tolkas som en förlust – ingen förlust, ingen vinst.