| Publicerad: Lördag 12 Juli 2003 |
|
Jag bestämde mig för att åka till Peking och vädja
Jag började öva Falun Dafa precis innan den 25 april 1999. Vid slutet av 1999 då utövare kom till vår lilla stad för att utbyta erfarenheter, fick vi veta att många utövare skulle fara till Peking för att vädja. De hade också med sig erfarenhetsberättelser från medutövare, som de hade hämtat på Internet. Under de följande två dagarna läste jag alla de där artiklarna. Från den tjocka högen med artiklar så fick jag ta del av många rörande berättelser om utövare som riskerade sina liv genom att åka till Peking för att vädja och förklara sanningen om Falun Dafa. Vid den tiden kände jag att hela min kropp var lätt som en fågel. Det kändes som om jag omslöts i och lyftes upp av ett starkt energifält även om jag bara gick omkring eller gjorde Dafa-övningar.
Jag bestämde mig för att jag ville Ã¥ka till Peking för att vädja. Jag frÃ¥gade mig själv: Varför Ã¥ker jag till Peking? Vad var meningen eller vad var mitt motiv? Jag sÃ¥g att mitt första motiv var för att jag inte hade övat sÃ¥ länge och inte hade gjort sÃ¥ bra ifrÃ¥n mig. Jag fick veta att det fanns mÃ¥nga utövare i Peking, sÃ¥ jag ville träffa dem och utbyta erfarenheter sÃ¥ att jag kunde höja mig. Men jag fann att mina motiv var själviska sÃ¥ jag "kastade bort" dem. Jag fortsatte att titta inÃ¥t. Varför var det rätt av mig att Ã¥ka till Peking? Till slut fann jag det – att skydda Dafa! Orden ”skydda Dafa” visade sig i mitt sinne. Efter det sÃ¥ blev mina tankar kristallklara. Ja, jag behövde ingen annan anledning. Jag Ã¥kte helt enkelt till Peking för att skydda Dafa. Det var rätt.
Sedan frÃ¥gade jag mig själv: hur kan jag skydda Dafa? Vad kan jag göra? Ã…terigen sÃ¥ var mitt sinne inte klart. Jag förstod att jag hade studerat Dafa för kort tid och att min förstÃ¥else var för ytlig. SÃ¥ vad skulle jag göra? Jag kommer ihÃ¥g Lärarens ord, ”uppriktighet är nödvändigt för att du ska kunna räta upp ditt hjärta.” Jag tänkte, ok jag ska bara följa de grundläggande kraven, tänk inte pÃ¥ nÃ¥gonting, bara starta med mitt renaste hjärta, med ett leende och med ärligheten främst. Jag tänkte att sÃ¥ länge som jag hade ett korrekt sinne sÃ¥ kommer Läraren att tala om för mig hur jag ska göra.
PÃ¥ vägen till Peking hände det saker som förvÃ¥nade mig. En lÃ¥ng tid senare sÃ¥ förstod jag mysterierna i processen. Vi den tiden, när tÃ¥get Ã¥kte mot norr, var den enda tanken som fanns i mitt sinne att sitta upprätt med värdighet. Förutom tanken att ”beskydda Dafa” sÃ¥ fanns inget annat i mitt sinne, jag eliminerade alla andra tankar. Jag kände mig pigg och full med energi, som ett skott som bryter sig upp ur jorden.
På resan upplevde jag två rörande berättelser som visar den ärliga sidan som vanliga människor visar mot Dafa-utövare.
Berättelse 1
Så fort jag steg av tåget mötte jag en ung man som arbetade på ett åklagarkontor. Han var intelligent, stolt över sig själv och hade en universitetsexamen. En ung medutövare introducerade Dafa för honom. Men den unga mannen hade hört för många lögner spridda av regimen och var mycket aggressiv. Min medutövare argumenterade häftigt med honom. Jag hoppades att den unga mannen kunde titta på ämnet från en annan synvinkel. Jag visste att det inte hjälpte mycket att argumentera, men visste inte hur jag skulle kunna hjälpa till för att bli av med hans förutfattade meningar. Jag förstod då att jag inte hade studerat Dafa tillräckligt djupt och inte visste vad jag skulle göra utifrån Dafa.
Men det jag visste var att min uppriktighet och mitt uttryck inte skulle förändras. SÃ¥ jag lyssnade pÃ¥ dem bÃ¥da med ett leende. När de pratade om konceptet ”universum”, nÃ¥dde deras argumenterande ett dödläge. De kunde varken förstÃ¥ eller övertyga varandra pÃ¥ grund av att deras förstÃ¥else av ordet ”universum” var alltför lÃ¥ngt borta frÃ¥n varandra. FörstÃ¥elsen av ordet universum som förstÃ¥s av vetenskapen och förstÃ¥elsen hos en Dafa-utövare är olika. De lade bÃ¥da tonvikten pÃ¥ vad de visste, men kunde aldrig riktigt förstÃ¥ varandra.
Jag kunde se att den unga mannen, så stolt över sin kunskap och intelligens var bra på att debattera. Om jag kunde närma mig honom från en annan vinkel och "skaka" om hans förståelse så skulle han bli intresserad. Så fort hans sinne öppnat sig så skulle det säkert bli enklare.
Precis dÃ¥ slutade de argumentera om universum. Jag frÃ¥gade den unga mannen, ”gillar du intelligenstest?” Sedan ställde jag en frÃ¥ga, vilken han svarade pÃ¥ enkelt. Jag sa ”du är väldigt smart.” Han svarade kallt: ”det var en enkel frÃ¥ga.”
DÃ¥ sade jag, “Var snäll och rita en cirkel pÃ¥ en pappersbit, inkluderat mittenpunkten, med endast en linje. Men mittpunkten fÃ¥r inte vara i kontakt med cirkeln.” Han tänkte pÃ¥ det ett tag men kunde inte komma pÃ¥ nÃ¥got sätt att göra det pÃ¥. DÃ¥ fokuserade han ännu mer pÃ¥ problemet. ”När du ritar tänk i mer än ett plan” föreslog jag.
Han tänkte pÃ¥ det lite till men kände ändÃ¥ att det var svÃ¥rt att finna en lösning, sÃ¥ han frÃ¥gade efter en bit papper och en penna. Efter tio minuters försök och fel sÃ¥ fann han lösningen. Jag kunde se att han var förvÃ¥nad över svaret. Han frÃ¥gade mig osäkert ”är det här rätt?” ”Ja, men det finns mer än en väg att lösa problemet pÃ¥. Det fungerar pÃ¥ olika sätt. Om vi avviker lite frÃ¥n vÃ¥rt normala tänkesätt sÃ¥ finner vi att svaret är enkelt men underbart.” Han tänkte medan jag talade. Hans stolthet försvann och hans sinne öppnades naturligt.
DÃ¥ sade jag, “Du pÃ¥stod att du inte förstod varför vi vädjar dÃ¥ du talade med min medutövare för ett tag sedan och sa att du tyckte att det var en värdelös tragedi. Men vi tänker annorlunda. Precis som problemet du nyss löste. Om du tog dig an samma problem frÃ¥n en annan synvinkel sÃ¥ är svaret annorlunda eller det motsatta. Vi tror inte att det är en tragedi att vädja. Vi tänker inte ens pÃ¥ om vÃ¥r vädjan kommer att lyckas, vi vill göra det. SÃ¥ vi bara gör det.”
Han lyssnade och även om han tvivlade pÃ¥ en del av det jag sa sÃ¥ var han intresserad. Han hade i alla fall en förstÃ¥else för varför vi vädjade och hans ansiktsuttsyck visade mer respekt. Precis dÃ¥ sÃ¥ flöt en mening ut ur min mun, ”att göra ingenting är att göra allting.” Hans ögon gnistrade när han hörde dessa ord. Han svarade snabbt, ”Du känner ocksÃ¥ till detta uttalande? SÃ¥ tala om för mig vad det betyder för dig.” Jag funderade pÃ¥ varför jag sade dessa ord och visste inte hur jag skulle förklara meningen bakom dem, min hjärna var helt blank.
Han frÃ¥gade sÃ¥ angeläget men jag hade inget svar. Jag skämdes lite. Men förstod att om jag inte visste sÃ¥ visste jag inte, det fanns ingen anledning att dölja mig själv. Han sade besviket, ”sÃ¥ du förstÃ¥r inte heller.” Han tittade ner och blev tyst.
Men efter en kort stund började han att prata med oss igen. Överaskande nog sÃ¥ sÃ¥g han ut som en annan person. Ärlighet och ett leende syntes i hans ansikte, han pratade med respekt istället för med stolthet och ilska. Han sa: ”Det är intressant att prata med er. Jag känner mig lycklig som har träffat er, jag hoppas att vi kan hÃ¥lla kontakten. Jag gillar mÃ¥nga saker, jag har läst västerländsk filosofi, österländsk Buddhism, Taoism och Confusius böcker. Det har varit intressant att prata med er idag.” Sedan skrev han noggrant ned sin adress och lämnade den till oss. Vi bytte adresser med varandra och blev goda vänner. Vi var tvungna att byta tÃ¥g och skildes frÃ¥n honom. Han skakade hand med oss och sade ”jag önskar er lycka till! Ta hand om er!” Vi var rörda av hans vänlighet och tackade honom.
Berättelse 2
Den andra historien utspelar sig då jag blev hemskickad från Peking. En medutövare och jag sändes till ett vaktkontor vid en tågstation för att invänta en lokal polisbil som skulle hämta upp oss. I mitt sinne hade jag ett stort hjärta och var inte rädd för att bli fängslad. Den första kvällen efter att vi blivit skickade till kontoret, plågades vi båda av kyla, hunger och trötthet. Då fick jag en tanke, jag är inte rädd även om jag tvingas sitta här tills jag dör! Så jag satt där upprätt utan att röra mig. Natten var borta, mitt sinne blev klart och min kropp kändes väldigt ljus. Jag var glad.
Solen gick upp. En av vakterna blev tillsagd att ta med oss för att köpa frukost. Han tog ut mig först. Mitt sinne var lugnt och jag kände inte för att prata. Han frÃ¥gade varifrÃ¥n jag kom. SÃ¥ jag talade om för honom. Han blev glad och svarade med ett leende ”vi är frÃ¥n samma ställe.” Hans hemstad var bara ett tiotal km iväg. ”Du…”, han kunde inte fortsätta prata sÃ¥ han skakade bara pÃ¥ huvudet. Medkänsla, respekt, ledsen för att han inte kunde hjälpa och osäkerhet visade sig i hela hans ansikte. När vi kom till en liten resturang pÃ¥ järnvägsstationen beställde jag en tallrik gröt. Men han beställde nÃ¥gra Ã¥ngkokta bröd till mig istället och sa att han redan hade ätit. Jag ville inte neka hans vänlighet och började äta. Jag sÃ¥g hur han böjde sitt huvud och suckade. Efter att jag ätit färdigt och gick för att betala sÃ¥ kom han fram till mig och ville betala Ã¥t mig. Jag insisterade pÃ¥ att betala men han skrek till chefen, ”acceptera inte hans pengar, ta mina! Annars kommer jag inte tillbaka hit!” SÃ¥ chefen tog emot hans pengar.
När vi gick ut frÃ¥n resturangen sÃ¥ kände jag mig sorgsen dÃ¥ jag lÃ¥tit honom betala notan och ville ge tillbaka pengarna till honom. Han skrek Ã¥t mig medan han nästan grät, ”du är en god människa, jag vet att du har ett gott hjärta…” FörvÃ¥nad sÃ¥ höjde jag mitt huvud och sÃ¥g att han torkade bort en tÃ¥r med baksidan av sin hand och hans ögon var röda. Jag blev rörd men ocksÃ¥ förvÃ¥nad! Jag förstod inte varför han trodde att jag var sÃ¥ godhjärtad. PÃ¥ den här korta tiden sa jag bara nÃ¥gra fÃ¥ ord till honom, vad gjorde att han hade en sÃ¥dan uppfattning om mig? Till slut sÃ¥ gav jag inte honom nÃ¥gra pengar eftersom det skulle ha sÃ¥rat hans känslor.
I processen av den här Fa-upprättande resan så hände det många fler saker. I den processen så visste jag inte att det var Läraren som gav oss visdom. Jag kände inte till att det var kraften i upprätta tankar och jag kände inte till heligheten i det vi hade gjort. Nu förstår jag klart att så länge som vi håller upprätta tankar och har ett rent sinne, även om vi inte känner till Dafa på höga nivåer, så kommer Läraren att arrangera den bästa vägen för oss. Nyckeln är att vi håller ett rent och stabilt hjärta.
När jag tittar tillbaka på den tiden nu, så är min förståelse helt annorlunda än innan. Under processen så kände jag den mirakulösa effekten i att klargöra sanningen om Dafa för människor. Jag har förklarat hur jag upplevde kraften i ett rent, upprätt och sanningsenligt sinne, som en uppmuntran till mina medutövare och mig själv.