Från passiv till proaktiv

2011, när vi gjorde dåligt ifrån oss beträffande Shen Yun i Österrike, upplevde många utövare en nedgångsperiod i kultiveringen. Resultatet blev ett tillstånd av passivitet som under en lång tid även drabbade projektet med konstutställningen "Sanning, Godhet och Tålamod". Idag vill vi berätta hur vi kom ur detta passiva tillstånd genom konstutställningen.

Från det att vi 2006 framgångsrikt genomförde konstutställningen "Sanning, Godhet och Tålamod" över 20 gånger, bestämde vi oss för att köpa in ett nytt material till konstutställningen med titeln Konsten - Sanning, Godhet och Tålamod. Denna samling fotografier ställdes ut första gången 2009 på galleriet i Wien.

Efter den utställningen upplevde utövarna som deltog ett passivt tillstånd. Till och med projektkoordinatorn gick igenom massor med prövningar i den egna kultiveringen. Detta utgjorde ett hinder som påverkade hela projektet. Kraven blev allt högre och trots att vi försökte så kunde vi inte hitta en lämplig utställningslokal på grund av att vi saknade kraft.

Många utövare blev väldigt frustrerade efter den dåliga biljettförsäljningen för Shen Yun 2011. Vi diskuterade varför vi inte kunde skapa framgång för Shen Yun i Österrike. En huvudorsak var den dåliga grunden för Fa-studier. Bristen på samarbete i teamen var också en faktor. Varje enskild utövare arbetade mycket hårt, men den sammanlagda kraften var inte tillräcklig. Trots att vi gjorde massor av saker så uteblev effekten.

Vi var naturligtvis inte nöjda. När beslutet togs att inte genomföra Shen Yun i Österrike 2012, så var kraven för Dafa-lärjungar oförändrade när det gällde att rädda så många kännande varelser som möjligt.

Från Fa-föreläsning vid Fa-konferensen i New York 2010:

Lärjunge: Vilket projekt skulle vara bäst lämpat för räddande av kännande varelser i Afrika? Shen Yun? New Tang Dynasty TV? Eller Epoch Times
Mästaren: (Skrattar) Använd vilken som helst av dem som har mognat. Om ni tycker att NTDTV har mognat, använd då det tillvägagångssättet. Men om ni inte har de rätta förutsättningarna så kommer det inte att fungera. Om det är Epoch Times som har mognat, starta då Epoch Times där. Det handlar inte om vilket projekt som passar bäst. Snarare måste ni för det första överväga om de rätta förutsättningarna för det finns eller inte, och för det andra behöver ni som Dafa-lärjungar tänka igenom saker och ting i praktiska termer för kännande varelsers skull.

I Österrike var varken NTDTV eller Epoch Times tillräckligt mogna, men vi hade mycket bra förhållanden för konstutställningen. Vi hade redan konstverken, projektkoordinatorn var väldigt ansvarsfull och vi hade också erfarenheter av det här. Det var helt rätt att använda konstutställningen för att klargöra sanningen för de som älskade konst och kultur. På det sättet kunde vi också lägga grunden för att marknadsföra Shen Yun 2012 och 2013. Efter att ha utbytt erfarenheter med utövare från andra länder förstod vi att i de länder där Shen Yun hade gått bra, hade klargörandet av sanningen gjorts på ett bra sätt. Under hösten 2011 bestämde vi oss för att utställningsteamet skulle marknadsföra projektet aktivt och ta varje möjlighet att genomföra utställningen.

Men att bara fatta beslutet var inte tillräckligt. Hur skulle vi komma ur det passiva tillståndet? Under de följande två månaderna utbytte vi idéer och erfarenheter, men vi lyckades inte åstadkomma någon egentlig förändring.

Vid det tillfället fick vi frågan av utövare från ett annat land om vi kunde låna ut våra tavlor eftersom de hade hittat en bra möjlighet att visa konstverken. Vår förståelse vi den tiden var att om vi inte kunde arrangera en utställning, så borde vi åtminstone låna ut konstverken till andra länder för att rädda människor där. Vi lånade ut konstverken. Efter några turer blev konstutställningen där en stor framgång och sanningen kunde klargöras på djupet.

Framgångarna i det landet blev början på fler förfrågningar om att låna våra tavlor, nu från flera olika länder. Detta ledde till diskussioner i Österrike. Nu blev det ett diskussionsämne i hela Österrike - varför kunde inte vi genomföra en utställning i vårt eget land? Det fanns olika förståelser för hur vi skulle hantera den här saken. Å ena sidan så var det naturligtvis en bra sak att stödja andra länder, men vi måste ju också fullgöra vår uppgift att rädda kännande varelser i Österrike. Om vi verkligen ville ha en utställning i Österrike så måste vi vara övertygade om att vi på kort tid skulle kunna hitta en lämplig utställningslokal. Efter att ha utbytt erfarenheter och tittat inåt under en längre tid så beslutade koordinatorn för konstutställningen att vi skulle behålla och använda konstverken i Österrike. Beslutet och alla utövare som deltog gjorde allvaret och ansvaret tydligare för projektteamet. Det var i början av 2012.

Koordinatorn för konstutställningen var proaktiv och gjorde veckoplaner tillsammans med teamet, det vill säga att alla noterade vad de skulle göra. På det sättet blev alla aktiviteter och resultat tydliga för alla med en blick. Vi utförde också det vi skulle varje vecka. Vi insåg dessutom, efter erfarenhetsutbyten med andra länder och efter Shen Yun, att vi inte bara kunde sätta igång med arbetet och komma på vad som behövde göras efterhand, utan att vi i stället behövde planera väl och samarbeta, vilket var väldigt viktigt. Först och främst behövde vi komma fram till vid vilken tidpunkt vi måste kontakta gallerierna, när vi senast måste besluta om det första datumet för utställningen, etc. Vi gjorde ansträngningar mot samma mål.

När vi ändrade oss och fattade beslutet så förändrades även miljön. Mästaren gav oss en ny chans. En utövare som inte deltagit i projektet tidigare tog initiativ och tack vare honom skapade vi den första möjligheten att genomföra utställningen sedan 2009. Nu kunde vi visa bilderna på utställningen. Samtidigt kunde vi också visa Falun Gong-övningarna på scenen. Många i publiken blev intresserade. Det blev en bra start.

Sedan fick vi en möjlighet att visa konstutställningen i stadshuset i en större stad i Österrike. Tavlorna visades i ett vackert rum. På den ena sidan av rummet fanns fönster med utsikt mot torget. Under utställningen introducerade vi Falun Gong på djupet för lokala politiker och särskilt borgmästaren. Både nya utövare och andra som inte hade deltagit i projektet från början fick också möjlighet att spela en roll. Den allra finaste upplevelsen för de som deltog på utställningen var att klargöra sanningen genom att tala med besökare och sedan se deras strålande ansiktsuttryck efter att de hade sett utställningen eller hört sanningen. En kommentar i gästboken var: "Ljuset övervinner allt mörker i världen. Jag stödjer Falun Gong."

Under den perioden bokade vi också ett möte för att klargöra sanningen för ledningen på ett berömt museum i Wien. Museumet kunde dessvärre inte visa våra bilder under den tiden. Men den biträdande chefen blev mycket berörd efter att ha sett konstverken. Hon berättade att hon kunde föreställa sig att vi genomförde en utställning där i framtiden, även om vi inte var riktigt mogna ännu. Det var ett tecken från Mästaren. Även om vi inte gjorde tillräckligt bra ifrån oss vid den tidpunkten så hade vi ansvaret för att rädda kännande varelser och det vi skulle göra måste vi göra bra.

Mästaren sade i Fa-föreläsning vid Fa-konferensen i New York 2010:

"När det gäller andra regioner [förutom Nordamerika] måste jag fråga om våra Dafa-lärjungar där som är värdar för Shen Yun verkligen har lagt ner möda på det? Och detta gäller särskilt Europa.Varje år har ni svårt att få det att gå jämnt upp ekonomiskt, och jag överväger nu huruvida sällskapet borde fortsätta åka dit.Ni kan inte fortsätta på det sättet.Ni måste hantera den här situationen på allvar. Det går åt mycket mänskliga, materiella och ekonomiska resurser, så varför gör ni inte detta bra? Om ni inte kan göra det bra kanske ni ska sluta och ägna er åt andra projekt istället, vilket inte skulle vara så krävande."

Då förstod vi verkligen på djupet hur viktigt det var att göra någonting väl, när det skulle göras. Det blev ingen Shen Yun-föreställning i Österrike 2012, men de kännande varelserna väntade fortfarande på att bli räddade. Med all erfarenhet som vi samlat på oss så långt och den kollektiva processen när vi gick från att vara passiva till att bli proaktiva, påbörjade vi nästa utställning.

Nästa tillfälle till utställning var i ett litet med välkänt galleri i en stor stad i södra Österrike. Efter att ha studerat Mästarens senaste föreläsningar beslutade den lokala Fa-studiegruppen att ytterligare stärka koordineringen och samarbetet som en regional grupp. Tidigare hade utövare alltid fokuserat på sina respektive projekt. Det fanns några få samordnade ansträngningar att klargöra sanningen i regionen. Efter att det beslutades att konstutställningen skulle genomföras i regionen och att alla skulle samarbeta, tilldelades var och en i gruppen en uppgift som handlade om att leta efter lokal eller söka stöd hos viktiga personer. Varje vecka efter gruppstudierna utbytte utövarna förståelse och berättade om hur arbetet fortgick.

Med hjälp av utövarnas ansträngningar fick vi snart till stånd ett möte i stadshuset. Det var inte enkelt att klargöra sanningen där eftersom staden också var systerstad till en stor stad i Kina. Vi kunde känna att de var allvarligt förgiftade av kkp. Vi förstod den svåra situationen när vi talade med stadsrepresentanten. De kunde känna förlängningen av kkp:s förföljelse utomlands, så de insåg också hur omfattande förföljelsen mot Falun Gong i Kina måste vara. Förföljelsen var inte uteslutande mot Falun Gong-utövare utan den transporterades även utomlands. Därefter rekommenderade de ett galleri åt oss. Två utövare besökte galleriet i hopp om att vi skulle kunna ha en utställning där.

Galleriägaren var först tveksam eftersom målningarna var kopior och inte original. Först ville hon inte gå med på det. Men utövarna var fast beslutsamma och hade tillit till Mästaren. De gav inte upp utan fortsatte att berätta om bakgrunden till utställningen för galleriägaren, varför vi kände att vi behövde stödja den, att vi kunde ta hand om allting om vi bara fick tillgång till en lokal. Vi berättade också om vilka politiker och medier som vi planerade att kontakta. När hon fick veta att vi arbetade ideellt och om förföljelsen mot Falun Gong, så förändrades hennes attityd. Hon gick med på att låna ut lokalen kostnadsfritt i närmare tre veckor. Hon betalade själv inbjudningskorten till öppningsceremonin för omkring 2 000 kunder ur egen ficka. Hon gjorde även i ordning drycker och champagne. Hon gjorde allt hon kunde för att hjälpa oss.

Efter besöket insåg vi att starka upprätta tankar hade en avgörande betydelse. Vi sökte även stöd hos lokala myndigheter. Allt gick smidigt. De förstod syftet med projektet och vidarebefordra våra önskemål till utrikesministeriet. Det var en intressant signal åt oss. Från början var det ett lokalt projekt, men nu hänvisades vi till federala myndigheter för att rädda kännande varelser. Vi har fortfarande kontakter med de federala myndigheterna. Den statliga myndigheten skickade en representant för att delta i öppningsceremonin. Staden skickade också en representant från kommunfullmäktige till öppningsceremonin. Representanten, som också råkade vara den person som skötte de ekonomiska förbindelserna med systerstaden i Kina, fick nu veta sanningen genom konstutställningen.

Vi tog med oss erfarenheterna och planeringen från marknadsföringen av Shen Yun till utställningen i nästa stad. Vi tog fram en plan med tidssatta aktiviteter. Vi arrangerade informationsbord vid kommunhuset med två eller tre veckors mellanrum, vilket bidrog till att skapa ett upprätt fält för att rädda kännande varelser. Alla varelser väntade otåligt efter att bli räddade, vilket innebar att det efter varje informationsdag fanns människor som fick Fa och kom till övningsplatsen för att lära sig övningarna. Hälften av de nya utövarna kom regelbundet för att delta i den lokala gruppen.

Samordning och samarbete bland utövarna, det vill säga förståelsen om en kropp, gynnade inte bara den lokala Fa-studiegruppen utan också andra utövare. För första gången lyckades vi hitta sponsorer som täckte alla kostnader och material, som exempelvis flygblad och affischer, buffén på öppningsceremonin och inbjudningskorten. Denna erfarenhet stärkte också vårt självförtroende när vi arbetade med Shen Yun i Wien. Öppningsceremonin ägde rum i augusti 2012 och blev en stor framgång. Det kom så många att salen var helt full. Vi hoppades att samma sak skulle inträffa för Shen Yun. För att nå det målet måste vi verkligen arbeta hårt.

Efter de senaste månaders erfarenheter med konstutställningen Sanning, Godhet och Tålamod såg vi att Mästaren alltid hade gett oss chanser. Om vi studerade Fa väl och arbetade mot samma mål så ledde Mästaren personer med ödesförbindelser till oss. Mästaren hade i själva verket redan gjort allting. Vi måste vara klara över vilken väg vi ska ta. Vi börjar nu med förberedelserna inför Shen Yun 2013 i Wien. Vi tänker uppfylla våra löften. Vår tillit till Mästaren och Fa kommer att hjälpa oss.

Tack!