Konst kommer från ditt hjärta

Tankar medan jag graverade Mästare Li’s Yuandynasti-dikt; ”Plommonblom” från Hong Yin II
 

Jag hade funderat på att gravera en av Mästare Li’s dikter från Hong Yin på ett stycke bambu när jag fann en tjock och lång bambusticka på stranden. Den verkade som en gammal vän som länge hade väntat på mig. Jag skar högaktningsfullt bambun i delar. Jag räknade delarna och det fanns 13 st av dem. Västerlänningar tycker inte om numret 13 men det kinesiska folket tänker annorlunda om numret. Enligt en berömd bok med profetior med titeln Ke Yian Yi Lu (格庵遺錄), är nummer 13 ett positivt symmetriskt nummer i de 72 palatsen i ”Förändringarnas bok”. I historien finns det också den berömda berättelsen om de 13 buddhistmunkarna, vardera med en klubba till hands, beskyddande kejsaren Taizong under Tangdynastin. Så jag beslutade mig för att behålla alla de 13 delarna. Jag bestämde mig för att göra en serie kalligrafiverk på bambun. På var del satte jag olika nummer med kinesiska tecken. Vissa har två tecken andra har tre eller fyra. Jag läste sedan både Hong Yin ett och två. När jag läste ”Plommonblom” bestämde jag mig för att använda denna dikt för min gravering.

Jag räknade till att det är 42 tecken i dikten. Vid slutet av dikten har Mästare Li signerat med en kommentar som totalt har 11 tecken. Jag beslutade också att lägga till ett tecken som min signaturstämpel. Så allt som allt är det totalt 54 kinesiska tecken. Jag beslutade att använda en cirkel som design på min signaturstämpel. Det representerar tomhet i buddhismen. Vad det gäller typsnitt minns jag vad Mästare Li hade sagt om den kursiva stilen i ”Fa-undervisning vid diskussionen om konst” så jag bestämde mig för att inte använda den. Istället kombinerade jag kalligrafistil med den regelbundna stilen, Wei tablettinskriptioner och den officiella skrivstilen tillsammans i min gravering. Jag ville tecknen skulle avspegla meningen i Mästarens dikt ”Plommonblom”. För mig är förändringarna tecknens struktur av sekundär betydelse.

“som en ren lotus i den grumliga världen – miljoner och miljarder plommonblom
i den bittra vinden, ser än mer ljuvliga ut
[…]
var stadig i upprätta tankar
från historien tills nutid
just för detta ögonblick”
(från ”plommonblom” i Hong Yin II, provisorisk översättning under förbättring)

Närhelst jag läste dessa strofer hade jag en obeskrivlig känsla. Jag behandlade alla tecknen som en bild. Från perspektivet form och tecknens betydelse försökte jag att fullborda kalligrafin som en kultiverare i Fa-upprätande perioden utan stävan och med upprätta tankar. När jag skrev tecknet ”nutid” i meningen ”från historien till nutid” grät mitt hjärta. Den översta delen av tecknet ”nutid” ( ) är grundordet för ”person” ( ). Den nedre delen är en prick och en böjd linje. Jag kunde inte låta bli att tänka att dagens människor har blivit så tillgjorda och pratar alltid på ett så indirekt sätt…jag arrangerade medvetet så att orden ”solid i upprätta tankar” kom att sticka ut från resten tecknen. Tecknet ”solid” ( ) framstod fast som ett berg. Tecknet ”upprätt” ( ) hade en pyramidform. Jag skrev sedan grunden för ”person” ( ) och sedan grunden för ”hjärta” ( ) i tecknet för ”tanke” ( ) mycket stabilt. När jag skrev ner tecknen skrev jag dem inte först på ett papper för att sedan kopiera dem på bambun. Jag skrev bara ner tecknen lätt på bambu användande en blyertspenna och sedan graverade jag dem direkt efteråt på bambun. När jag betraktade det färdiga arbetet tänkte jag att det hade gått väldigt bra. Det hade blivit bättre än vad jag normalt skulle ha lyckats med om jag så hade ansträngt mig mycket mer med det. Jag kände att det var på grund av att mitt hjärta var lika rent som ett barn när jag skrev tecknen. Återigen erfor jag glädjen av att inte ha några fasthållanden i hjärtat. Efter att jag avslutat det kände jag det som att Mästare Li gjorde Lotushand-gesten. Jag kände också att jag hörde Dafa musik… det verkar som att dikten vill säga mig någonting. Tårar fyllde mina ögon. Återigen kände jag Dafas helighet och Mästarens barmhärtighet.

Bambun var flera år gammal, den hade utsatts för vind och regn. Den hade också varit dränkt i havsvatten. Det fanns små snäckskal inuti den. Den bar också ärr från eld. Bambun hade erfarenheter från att gå igenom alla livets skiftningar. Det är inte lätt att vara människa. Det är också sant för den bambubiten. Jag kände den var en gåva till mig från himlen. Vid det ögonblicket mindes jag en strof från en av Mästare Li’s dikter, ”borsta av dammet för att se de svaga punkterna och de starka”. Strofen öppnade dörren av visdom för mig och hjälpte mig att förstå meningen med ”verklig konst är från himmeln”. Ett stycke vacker kalligrafi kommer inte från ens egna händer. Det kommer från hjärtat. Generationer efter generationer av konstnärer anser att en flitig praktisk träning är det viktigaste för att bli en stor konstnär. Jag tycker at det är mycket fel. Att se ett stycke konst är det samma som att se konstnären själv. Inte undra på att en vis man kommer att veta allt om personen genom att titta på dennes handstil.

Su Dongpo en känd författare, poet, konstnär, kalligraf och statsman under Songdynastin sade: “Konst kommer från ditt hjärta. En sann konstnär är aldrig ensam.” Han var mycket begåvad och är väldigt känd. Inte allt för många människor känner till att han egentligen var en vördnadsfull kultiverare. Han förstod relationen mellan att vara en människa och att skapa konst. Det finns många kända konstnärer i dag som lägger ner mycket möda på att använda rätt teknik, redskap och material. Det finns ett talesätt; ”En hantverkare måste vässa sitt redskap innan han är kapabel av att leverera ett kvalitativt arbete”. Det är ett sant påstående för en mänsklig varelse. Men när man går till en högre nivå är situationen annorlunda.

Varför använde jag bambun till min gravyr? Det är också acceptabelt att använda vanligt trä till gravyren. Jag valde bambu på grund av dess unika karaktär. Det finns ett kinesiskt uttryck för att beskriva bambu. ”Det har sin stolthet till och med innan den bryter genom marken. Den är fylld av ödmjukhet när den är hög nog att nå upp till molnen” det är därför så många kinesiska konstnärer har lovordat och avmålat bambu. Det är svårt att finna något annat träslag som har bambuns hårdhet och tålighet.

Ett antal utövare deltog i processen av att rengöra bambun, gravera tecknen och polera det färdiga arbetet medan de gjorde de ”tre saker” som Mästaren har bett oss göra. Vi skulle ödmjukt vilja presentera det färdiga arbetet till vår store och barmhärtige Mästare.

Översatt från: http://www.pureinsight.org/pi/articles/2006/2/6/3748.html

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.