Vi ska inte vara fästa till "fasthållanden" hos våra medutövare

I början av året delade jag erfarenheter med en utövare som hade varnat mig många gånger att jag bör vara uppmärksam på min personliga kultivering och förbättra mig själv. Han sa åt mig att jag inte bara skulle fästa vikt vid att göra Fa-bekräftande uppgifter för då kunde mina förbättringar i kultiveringen påverkas. Medan jag erkände mina tillkortakommanden försökte jag samtidigt finna ursäkter för mig själv. Jag kände att jag hade rätt och hävdade att jag hade ansvar för mina medutövare. Han kände att han inte hade tagit initiativ till att utbyta erfarenheter med andra utövare för att hjälpa dem att förbättra sig och därmed inte uppfyllde sitt ansvar. I det förflutna var han en träningsplatssamordnare och gjorde mycket koordineringsarbete i detta distrikt och hjälpte många utövare i sin träning. Medutövarna förlitade sig på honom. Hans nonchalanta attityd fick mig att höja min röst under vårt utbyte, men han gjorde inget försök att försvara sig när jag kritiserade honom.

Därefter, på grund av störningar från mina mänskliga fasthållanden, kom jag ofta in på paragrafer när vi studerade Fa, som pekade ut den här utövarens tillkortakommanden. Jag kände att jag hade en god förståelse av Fa, så när vi utbytte kultiveringserfarenheter med andra utövare kunde jag ofta använda hans fasthållanden som ett exempel för att bevisa min poäng. Oundvikligen växte min självkänsla. En dag när jag insåg att han inte alls var berörd och att han heller inte fann några ursäkter för att vara i en sådan skarp kontrast till min inställning, såg jag bristerna på min egen kultiveringsnivå. Han vill bara påminna mig om mina fasthållanden med goda avsikter, varför reagerar jag så kraftigt? Han sade en gång till en annan utövare att hon/han inte skulle se honom som en samordnare. Jag tror han sa så för att andra utövare skulle bli mindre beroende av honom och lära sig att fatta egna beslut så att de mognar i processen. Vissa utövare gick ofta till hans hus för att dela förståelse med honom. Kanske deras kultiveringsnivå var mycket olika, och deras förståelse av Fa var olika. Han ansåg att detta var en typ av störning för honom. Sålunda var han ovillig att gå till andra utövares hus för att utbyta kultiveringserfarenheter som han ofta gjorde tidigare. Han kände att han kan störa andra. Jag höll inte med honom om detta. Jag kände att så länge man kan hantera situationen på lämpligt sätt, skulle man inte störa andra i deras kultivering som hade arrangerats av Mästaren. Teoretiskt bör det vara på det sättet men under de faktiska utbytena av åsikter, om man insisterar att man själv har rätt och inte låter andra få säga sin mening och inte känner igen störningen av de gamla onda krafterna, och har fortfarande känslan av att vara mycket flitig i sin kultivering, denna inställning att vilja briljera kan verkligen få till följd att störa andra.

Jag hade förståelsen att under Fa-upprätandekultiveringen, är varje utövares situation olika och sakerna man inte kan acceptera är kanske inte nödvändigtvis en avvikelse från Fa. Om vi använder vår egen begränsade förståelse för att möta andra på ett fast beslutet sätt, då kommer vi att känna att den andra parten har "definitivt fel". Om vi tvingar vår egen förståelse på andra, så gör vi faktiskt en dålig handling. Vikten ligger i avsikten. Var avsikten god eller illasinnad? Var attityden lugn eller impulsiv? Först när vi ser inåt kan vi lösa tvivlen och förbättra oss.

Engelsk version finns här: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2008/10/14/101480.html