Några av mina tankar efter att ha läst ett uttalande från utövare i Hongkong

Jag skrev den här artikeln efter att ha hört att Wang Yao Qing, en utövare från Hongkong som bodde i Storbritannien under flera månader, i själva verket var en av Jiangs regims hemliga agenter.

I början hörde jag ofta andra utövare tala om henne, så jag antog att hon var en genuin utövare. Nu vet jag bättre. Men vad var det inom mig som hindrade mig från att se detta på en gång?

Första gången jag träffade Wang var i augusti 2002, under en Erfarenhetskonferens. Som en av de 16 utövare som arresterats i Hongkong hade hon kommit från Hongkong till Storbritannien för att klargöra fakta för regeringen. Hon höll ett långt tal under konferensen. Hennes långsamma och lugna sätt att tala gav oss intrycket att hon var kapabel, passionerad och entusiastisk. Hon talade till största delen om hur hon motstått polismännens ingripande utan andra utövares hjälp och hon verkade känna till alla detaljer om rättegången i Hongkong. (Nu vet jag att det var hon som anklagats för att ha slagit en polis under ingripandet).

Under den perioden fanns det delade meningar om huruvida vi skulle fortsätta vår vädjan framför den kinesiska ambassaden. Jag kommer ihåg att jag kände mig mycket upprörd då andra utövare ansåg att vår dygnet-runt vädjan var att ta det till det extrema. När hon talade om hur de gjort det i Hongkong och det överensstämde med mitt tillvägagångssätt tänkte jag att jag förstod Fa bättre än de andra och började känna mig ganska belåten med mig själv.

Andra gången jag såg henne hade vi samlats för att studera Fa tillsammans. Hon berättade om hur utövare i Hongkong klargjort sanningen för det kinesiska folket. Jämfört med dem hade vi gjort så lite här. Undermedvetet projicerade jag min beundran för utövarna i Hongkong på henne. Jag kommer ihåg hur en utövare föreslog att vi skulle samla ihop pengar som skulle täcka en del av kostnaderna för att skicka material till olika instanser om Artikel 23. En annan utövare motsatte sig idén att samla in pengar, därför att det stred mot Falun Dafas principer. Själv var jag inte helt säker när Wang plötsligt ställde sig upp och sade att den som inte ville samla ihop pengar inte var villig att offra för Dafa och hade problem med sitt xinxing, vilket fick mig att bestämma mig.

Efter det har jag bl a hört att hon hade rest till Peking för att vädja fyra gånger och för det suttit i fängelse i åtta månader. Hennes nioåriga son, mor och syster hade alla rest till Peking för att vädja. Många historier som berättades om henne var mycket rörande. Under tiden som hon var i Storbritannien klargjorde hon entusiastiskt sanningen för våra MP:s. Dessutom uppträdde hon som mycket flitig och omtänksam.

För ett halvår sedan var det många saker jag inte förstod. T ex kände jag mig missnöjd med de utövare som jag tyckte var alltför passiva, som bara koordinerade lite eller de som talade mycket men inte gjorde någonting. Jag tänkte att det fanns en slags vänta-och-se attityd i Europa, personligen såg jag gärna att vi åstadkom mer. Jag började kräva mer av de som frivilligt tog ansvar för att koordinera olika aktiviteter och kritiserade varje litet misstag.

Emellertid kultiverar vi våra hjärtan, vi arbetar inte. Med en vanlig människas xinxing kommer vi aldrig att kunna uträtta någonting. En utövare nämnde en gång att det är två saker som särskiljer en utövare från en vanlig människa; det ena är att han/hon alltid söker inom sig själv när problem uppstår, det andra är medkänsla. Wang brydde sig aldrig om att se inåt, erkände aldrig att hon hade fel och pratade alltid om hur man skulle göra saker bra och storskaligt. Hon delade sällan med sig av det hon upplysts till, det mesta kom från andra utövare. Dessutom krävde mer och mer av andra utövare och kunde t o m bli arg på dem.

Senare började hon uppmuntra utövare att ta avstånd från varandra genom att uppmuntra utövare att göra saker på egen hand; berätta för dem hur kapabla de var och att de hade speciella uppdrag. Vad hon verkligen ville var att separera utövare. Under hennes påverkan växte mångas egon och de tänkte att de förstod Fa bättre än andra, något som är långt ifrån den osjälviskhet, helt och hållet för andras bästa som utmärker en utövare.

Nu i efterhand ser jag att många aspekter av min kultivering varit alltför ytlig. Detta är några av sakerna jag har kommit att förstå av denna händelse.


Översatt från:
http://en.clearharmony.net/articles/200303/11288.html

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.