Några tankar om beslutsamhet

Genom att titta på min lilla flicka som försöker lära sig att stå, har jag lärt mig någonting om beslutsamhet. Det visade sig mest i sättet hon reagerade på när hon misslyckades och föll, vilket hon gjorde många gånger. Hon föll. Ibland grät hon och behövde lite tröst, men hon försökte snart igen. Ibland föll hon och började gråta, men medan hon fortfarande grät, tog hon sig upp på knä och försökte igen. Vad som än hände, så fortsatte hon att försöka. Det som slog mig mest var inte att hon om och om igen fortsatte att försöka, utan det faktum att hon inte hade något begrepp över huvud taget om att hon någonsin skulle sluta. Hon hade inget begrepp alls om att hon kunde sluta på grund av att det gjorde ont eller var frustrerande eller svårt. Hon skulle stå. Hon hade ingen föreställning om att de ansträngningar hon gjorde för att stå orsakade att hon föll. Frustrationen, misslyckandena och att det kunde göra ont hängde inte ihop med hennes ansträngningar att lyckas, utan var just de hinder som behövde beslutsamhet för att övervinnas. Hennes beslutsamhet var så enkel, stark och oskyldig att man nästan kunde känna den.

Vår beslutsamhet i kultivering är inte någonting som kan vara beroende av vad som händer på vår kultiveringsväg – hur mycket vi än snubblar och faller, hur svåra saker än är, vi skall inte tveka i vår beslutsamhet. Vi kan inte tillåta några föreställningar om att falla och vingla påverka vår beslutsamhet. Sann beslutsamhet betyder inte att vi är bestämda i att lyckas utan att falla på vägen, inte heller betyder det att vi genast kommer att lyckas. Det betyder att vad som än händer och hur mycket vi än snubblar, så förlorar vi aldrig tilliten till vår förmåga att lyckas och vår fundamentala beslutsamhet att lyckas. Det är väldigt inspirerande att titta på en baby som försöker och faller, försöker och faller, försöker och faller, men aldrig bringas ur fattningen av att falla. Å andra sidan, är det inte förvånande, för en baby är det här naturligtvis naturligt – det är vad bäbisar gör. För en utövare, vad som än händer, det spelar ingen roll hur vi snubblar, vi reser oss igen och igen och med en järnvilja möter vi prövningarna igen. För en utövare är det här också naturligt, därför att vi kultiverar Dafa.

Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200306/13161.html