“Förordet till poesisamlingen om Teng Wang-paviljongen”, som Wang Bo skrev är ett berömt stycke. Dikten som skrevs i slutet av förordet kallas ”Poesi om Teng Wang-paviljongen” och är allmänt erkänd som ett av Tang-dynastins vackraste stycken. Diktens stil skulle senare ha stor inverkan på framtida poeter. Hans dikt ”Lämnar av Du Shaofu vid hans post i Shu Zhou”, är vida känd som ett av Mästerstyckena i Tang-dynastins poesi. Raden ”En hjärtevän långt borta, för ett avlägset land nära” , (A bosom friend afar brings a distant land near), har genom åren blivit ett känt och väl använt citat vilket har rört både forntida och nutida människors hjärtan.
Wang Bo föddes i en familj av lärda, vilkas medlemmar hade varit domstolstjänstemän i generationer. Wang Bos farfar, Wang Tong, var en briljant student vid Xiu Cai i Sui-dynastin. (Xiu Cai är den lägsta rangen som tilldelades enligt det gamla civiltjänste-systemet). Wang Tong arbetade en gång som minister i länet Shu och var privatlärare åt den feodala regenten där. Efter pensionen stannade han hemma och koncentrerade sig på att lära ut på Longmen-skolan och skriva böcker. I hans litterära arbeten finns bland annat ”Klassikerna av Yuan” (eller ”Yuan Jing”) och ”Zhong Shuo”. Båda erhöll lovord från lärda under sin tid. Wang Bos far, Wang Fuzhi, arbetade på många viktiga positioner inom stadsledningen. Han blev under sina senare år intresserad av metafysik, en dåtida form av kultivering.
Wang Bo föddes som ett extraordinärt begåvat och intelligent barn med en enastående upplysningsförmåga. Faktiskt var han ett underbarn. Wang Bo skrev utmärkta essäer vid sex års ålder, pekade vid nio års ålder ut misstagen i boken om Västra Han (eller Han Shu) och läste, då han bara var tio år, med lätthet ut de sex klassikerna (eller Liu Jing) på bara en månad. Även hans vän Yang Jiong, som också var ett underbarn, tyckte att Wang Bo hade fötts mycket kunnig inom den klassiska kinesiska litteraturen. När han var fjorton blev Wang Bo, på grund av sitt rykte som underbarn, nominerad som kandidat till en undersökning för civil tjänstgöring. Han toppade undersökningen och blev satt på en tjänsteposition vid San Langs kungliga domstol. Två år senare rektryterades han som domstolsskrivare för den regenten i länet Pei, som beundrade hans talang väldigt mycket. När Wang blivit arton år var det, särskilt bland hovet, populärt med tuppsstrider. Wang Bo skrev då en artikel med namnet “En tupp gick på korståg mot Kung Ying Wang”. Kejsaren blev så arg att han omedelbart beordrade regenten av Pei att utan dröjsmål avskeda honom.
Efter att ha blivit avskedad reste Wang Bo runt i Sichuan-provinsen. Det vackra landskapet hjälpte hans sinne och gav honom litterär inspiration. Från den dagen gjorde han snabba framsteg i både poesi och essä-skrivning. Som om han blev hjälpt av en gudomlig makt så utvecklades Wangs skrivande dag för dag och varje artikel imponerade stort på hela samhället. “Inskriptionen på det konfusianistiska templet i länet Yi” betraktades som “den mest magnifika och största skatten någonsin”. Senare gavs han en post i regeringen. Dessvärre kostade beslutet att ge dödsstraff till en tjänare honom nästan livet och resulterade i faderns degradering. På grund av det lämnade Wang sin officiella post och stannade hemma för att koncentrera sig på skrivandet. Men vid 27 års ålder drunknade han då han skulle passera en flod och besöka sin far Jiao Zhi.
Även om han bara levde i 27* år så var det ett rikt liv. Som ett begåvat underbarn var Wang mer mogen till sinnet än de andra i hans egen ålder, även lärare och andra vuxna hade svårt att förstå och acceptera honom. Det skulle vara lättare att förstå Wangs liv om vi tänker honom som en person vilken levde i 81 år men vars livstid komprimerades till en tredjedel av tiden. Wangs strålande talanger och handlingar utgjorde en sådan kontrast till hans korta livstid så att de som studerade honom i hundratals år klagade över att han inte levde längre. Men från ett kultiveringsperspektiv var hans liv så naturligt som det kunde vara. Det finns ingen anledning att tycka synd om honom eftersom en kultiverares väg alltid arrangeras perfekt. Genom sitt korta och oförutsägbara liv levde Wang ett rikt och vackert liv i kultivering.
Sedan barnsben var Wang full av godhet. Fadern var en mycket kärleksfull man och lärde honom saker som att, ”De forntida helgonen ansåg att en son utan medicinsk kunskap var långt ifrån sonlig”. Wang höll beslutsamt dessa ord i minnet och sökte i hemlighet efter en bra läkare för att kunna studera medicin och fullfölja sitt ansvar. 661 eller 660 AD då Wang var elva, tolv år mötte han den enastående läkaren Cao från Chang An (den tidens huvudstad). Caos hela namn var Cao Yuan Daozhen. Precis som den kända Bian Que kunde Cao avgöra en person hälsa enbart genom att titta på utseendet, han hade även förmågan att kunna se en persons inre organ och utförde öppen hjärtkirurgi precis som den berömda Hua Tuo. Efter att ha tagit emot Wang som lärjunge berättade Cao för honom om hans familjs medicinska historia. Det kom fram att Cao hade lärt sig medicin från klassikern ”åttioen slags sjukdomar av den Gula Kejsaren”, en hemlig bok om medicinska nedskrivningar vilken Bo Qi gav till den Gula Kejsaren som sedan lämnade den vidare till sina efterträdare. Boken hade passerat 53 generationer då den slutligen kom till Cao. Den 36:e arvingen, Bian Que, var den första som förstod bokens mening. Hua Tuo en annan känd doktor var den 46:e arvingen. Eftersom Cao var en extraordinär doktor var han alltid på sin vakt och väldigt diskret. Han höll sig mycket privat och det var inte många som kände honom. När Cao först mötte Wang klappade han honom på axeln och sa, “Jag har inget behov av att ta en lärjunge”. Men då Wang om och om igen bugade och uppriktigt bad om att få bli hans lärjunge så tog Cao slutligen emot honom. Men Wang Bo höll sina medicinska studier hemliga även för sina föräldrar. Det tog Cao femton månader att lära Wang Bo utvalda kapitel ur Förändringarnas bok (I Ching), den gula kejsarens frågor och svar, klassikern om komplicerade sjukdomar och andra berömda medicinska texter såsom, San Cai Liu Jia och Ming Tang Yu Kui. När Wang Bos medicinska träning var över lämnade Cao honom med orden, “Principerna om Yin och Yang får inte lättvindigt nämnas för andra. Konstformen akupunktur får inte lättvindigt lämnas vidare. Du får inte drivas av framgång och inte skryta. Du ska tyst förbättra dig själv. ”Wang Bo följde sin lärares instruktioner och studerade ytterligare fem år i tysthet. Till slut utvecklade Wang Bo önskan att kultivera och erhålla upplysning. Han kände till sist att han var befriad från all smuts och hade blivit renad.
* I Kina anger man att man går in i sitt andra levnadsår efter att kommit ut ur sin mammas mage.
(fortsättning följer)
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...