Jag nådde vändpunkten i mitt liv under påsken 2012. Mitt sökande hade äntligen kommit till sitt slut. Min livslånga strävan hade nått sin höjdpunkt.
Jag hade studerat matematik, fysik och filosofi. Efter att jag tagit min examen tog jag ett jobb som lärarvikarie för matematik och fysik. Dock måste mitt sanna jag ha känt till att det fanns mer i livet och därför lade jag ner stor möda för att skriva in mig till en kurs i biblisk hebreisk skrift på universitetet, antingen före eller efter att jag undervisat mina klasser.
Eftersom jag var överbelastad av att ta på min undervisning och kursen för hebreiska skrifter blev jag sjuk och fick en svår lunginflammation, som jag nästan dog av. Jag vägrade att ta medicin och åt bara råa naturliga produkter. Jag hade förlorat min tro på läkare eller vetenskap.
När jag tillfrisknade arbetade jag som forskare vid ett forskningscentrum. Jag lade ner stor möda under den här tiden. Men jag kände att jag var i otakt och hade förlorat livets mening. Att sitta dagligen framför en dator och göra prognoser på var och hur många människor skulle kunna leva 20 år från nu, var meningslöst enligt min mening.
Jag blev utbränd en vecka innan slutet av min prövotid. Därför sade jag upp mig även om jag mycket väl visste att det skulle påverka mitt levebröd betydligt och kunde resultera i att jag blev stoppad att arbeta hos en statlig myndighet. Jag skrev ett avskedsbrev - men i efterhand insåg jag att jag borde ha avstått från att göra det eftersom det var ganska egocentriskt - till alla 800 av mina medarbetare och sade att vetenskapen inte skulle hjälpa mänskligheten att avancera.
Jag levde i ett tomrum under en månad, åt endast linser och pudding dagligen och samlade örter i skogen. Under den månaden insåg jag inte enbart att jag inte längre hade ett jobb, utan att jag också hade lurat mig själv under de senaste tre åren. Under de senaste tre åren hade jag trott att genom att leva på en strikt vegetarisk kost skulle det hjälpa mig att övervinna sjukdomar och ge mig framgång i min strävan efter livets mening. Men inget sådant hände.
Under påsken 2012, en månad efter att jag lämnat min avskedsansökan, hade jag uttömt alla möjligheter. Jag hade gett upp allt jag höll kärt i det förflutna. Hur kunde jag fortsätta? Jag bad i sängen och bad dem som lyssnade att hjälpa mig.
Jag sökte på internet efter termen "Upplysning" och hittade en artikel. Strax efter blev jag uppslukad i ett tal på en konferens som förnekade allt jag hade förstått hittills. Det var Pekings erfarenhetsutbyteskonferens från 1996.
Jag fick veta att det inte bara fanns en gud utan många gudar på olika nivåer. Sedan läste jag om 3 000 världar i ett sandkorn! Det förvånade mig inte alls. På den tiden trodde jag att detta var en uppfattningsrelateradl tanke. Jag kom också att förstå att ingenting sett med ögonen var verkligt. Detta har faktiskt bekräftats av modern fysik. Jag blev förbluffad eftersom jag hade hittat Fa. Men fortfarande i dag måste jag vara noga med att inte dissekera Fa med min vetenskapliga kunskap.
Jag kan inte uttrycka för Mästaren hur djupt tacksam jag är. Mästaren räddade mitt liv. Nu är mitt liv för kultivering.
Jag ville inte sluta läsa och läste hela boken Zhuan Falun inom en vecka. När jag ser tillbaka kunde ingenting längre störa mig eftersom jag hade gett upp mitt ego och frågade inte efter någonting.
Sakta återvände jag till ett normalt mänskligt liv. Jag kontaktade en utövare i min stad som lärde mig övningarna. Den sommaren gick jag dagligen till parken för att göra övningarna. Att göra övningar vissa kvällar med en erfaren utövare var till stor hjälp. Han var den förste att göra mig medveten om att sända upprätta tankar. En gång kände jag, medan jag mediterade med honom, att jag lyftes upp. Detta stärkte min tro på Fa.
Några månader senare blev jag erbjuden, utan någon ansträngning från min sida, ett jobb i en avlägsen stad och jag var tvungen att flytta. Jag blev av med en hel del av mina ägodelar. Jag ville passa in och återvända till livet som vetenskapsman så att jag kunde rädda kännande varelser.
Under de första månaderna hölls jag uppe av min initiala iver för Fa. Allt var så lätt. Även om jag inte kunde öppna vissa dokument om Shen Yun-test gjorde jag testet utan att ha förberett mig så mycket. Detta berodde på att jag var inne i Fa och djupt engagerad i Fa.
Mina problem började när jag åkte med en kollega, som jag knappt kände, till ett cafe. Vi ville prata men han stammade mycket och blev röd, vilket gjorde slut på vårt samtal. Senare uppstod sådana bisarra situationer att jag trodde att han var kär i mig och att jag var kär i honom. Jag kunde inte prata när jag gick till hans kontor för ett samtal. Hela golvet var mättat med after shave som han hade på sig. Jag var under intrycket att Mästaren hade skickat mig mannen som skulle dela mitt liv och jag var ämnad att gifta mig med honom.
Jag kunde knappt jobba och tappade koncentrationen vilket fick mig att tänka att mina mänskliga känslor var fortfarande alldeles för starka. Cirka två månader senare insåg jag att detta var ett test på liv och död av mänskliga känslor. Det var inte nödvändigtvis en erotisk lust. Mitt sanna jag visste bättre och jag skämdes i mitt hjärta på grund av mina starka känslor och ändå kunde jag inte prata med någon om detta.
Jag studerade Fa med en utövare i en annan stad vilket gav mig impulsen att ta upp mitt problem. Hon sade: "Du måste släppa taget om dina mänskliga känslor." Jag visste att hon hade rätt men ville inte släppa taget.
Julen hade kommit och jag tog ut en två veckors ledighet. Under dessa två veckor led jag av en stark smärta och var djupt deprimerad. Sedan återvände mina tankar till det normala. Jag förstod att denna smärta var en illusion. Jag fortsatte att läsa Fa flitigt så jag kunde fly dödsfällan som kallas känslor. Jag använde varje tillfälle att läsa med utövare via Internet. Detta stärkte emellertid ett annat fasthållande, vilket var att jag tittade på klockan som en hök. Jag var tvungen att vara kl 8 i chattrummet och sedan igen kl 9 i ett annat rum.
Mitt hjärta var inte lugnt och jag kände att jag inte kunde leva i den här staden utan de andra utövarna.
En veteran utövare sade att det också är viktigt att läsa på egen hand för att förstå Fa mer ingående. Att studera Fa tillsammans via Internet är inte nödvändigtvis den dagliga lösningen. Dessutom hade tanken att jag måste läsa med andra och inte kunna göra det på egen hand blivit ett annat fasthållande. Jag insåg att jag skulle kunna göra allt på egen hand. Detta betyder inte att jag borde sluta läsa med andra, utan att eliminera detta fasthållande. Detta var början på mina Fa-studier på egen hand och att göra övningar ibland ensam.
Det fanns många störningar under vintersäsongen vilka jag inte blev klok på. Det är skrivet i Zhuan Falun, enligt min förståelse, att man inte känner igen en störning när man första gången konfronteras med den. Mina värmeelement gav ut öronbedövande ljud i timmar så jag kunde inte studera tillsammans med andra utövare via Interet. Det var svårt att koncentrera sig när jag studerade Fa själv. Dessutom höll de många Dafa-projekten jag var inblandad i mig upptagen och stoppade mig från att informera om Fa till folk i min närhet.
Jag var hyperaktiv med Shen Yun och NTD-projekt. Jag var upptagen med att dölja något och det tog lång tid att förstå vad saken gällde. Jag var inte intresserad av att göra bra ifrån mig som en medarbetare i ett vetenskapligt team eftersom uppdragen var tråkiga. Dessutom var arbetet vid datorn tröttande. Jag hade helt enkelt inte upprätta tankar kring mina plikter. Jag ville egentligen vara en del av NTD, så jag kunde visa min duglighet. Mitt arbete tillät mig inte att visa min duglighet eftersom jag ville visa att Fa var sann. Jag var ganska uppriven.
På morgonen översatte jag nyheter för NTD, lagade något att äta och rusade sedan till min arbetsplats. Jag bor långt ifrån min arbetsplats. Flöt allt i mitt liv på som det skulle? Stundom kunde jag inte tänka på jobbet eftersom jag var alltför trött. Efter ändringen till sommartid sov jag ca 5 timmar. För att vara ärlig, när jag fick höra att NTD inte längre producerade nyheter från Tyskland var jag lättad. Visst, jag ville hjälpa Mästaren att räta upp Fa. Men allt bör ha sin egen väg. Jag tog i för mycket i min kultivering. Jag ville fortfarande åstadkomma något.
Den kvällen, när jag insåg min brist, kunde jag uthärda smärtan när man sitter i lotusställning. Innan kunde jag bara stå ut med två minuters smärta. Plötsligt satt jag där i 30 minuter och smärtan minskade lite efter ett tag.
Avsnittet i Jingwen "Dafa-lärjungar måste studera Fa" hjälpte mig att komma till besinning:
En del människor, så fort de stöter på verkliga problem är de inte intresserade av att övervinna dem, eftersom de bara vill vara lyckliga; när det finns problem mellan dem och andra söker de inte inuti sig själva, och erkänner inga fel ens när det är deras fel. Om du inte kultiverar dig själv, hur ska du kunna hjälpa mig räta upp Fa? Hur ska jag kunna använda dig? Om allt ni vill ha är dagar fyllda av lyckliga saker, då förmodar jag att jag som en del av att låta er hjälpa Mästaren räta upp Fa måste arrangera lyckliga saker som ni kan göra, och låta er bestämma, och göra er till mittpunkten av saker och ting för att få er att göra detta. Men det finns ingenting sådant."
Mästaren har gett mig så mycket. Jag vill kultivera öppet och uppriktigt och ta Fa till min nya hemstad.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.