Genom Fa har jag börjat finna balansen i mitt liv

Erfarenhetsberättelse från Fa-konferensen i Sverige 2021
 

Jag heter Janett och jag har varit utövare i 1,5 år och andligt sökande sedan 20 års åldern. Under årens lopp har jag provat flera olika metoder inom new age och även gjort långa resor till Sydamerika till en andlig plats som jag besökt flera gånger, trots dessa metoder och resor så har jag inte känt att jag funnit något som gett mig ett andligt djup och svar på de frågor och funderingar som jag sökt svar på.

Genom Fa har jag också funnit insikter om mig själv och i mina relationer till andra människor samt till min egen familj. Jag har fått en fördjupat förståelse och håller inte lika hårt i föreställningarna om vad en familj är och på vilket sätt den bör fungera. Det ger mig en inre frihet och ett lättare sätt att umgås på.

Jag har för några år sedan gått igenom en sk. svår sjukdom med efterföljande behandling. Året före operationen kantades av låg energi och utmattning. Jag började så småningom repa mig efter operationen och förra året 2020 blev jag inbjuden att delta på 9 dagars kursen. Jag visste ingenting om falungong, jag hade provat övningarna vid ett tillfälle men utöver det visste jag inte något.

Utan föreställningar och intryck om vad det var för kurs som jag skulle få vara med på kom jag med ett öppet sinne till kursen. Jag hade en månad före kursen flyttat tillbaka till Göteborg från Smögen, jag ordnade med all flytt och bärandet av kartonger vilket min kropp inte tyckte om och resulterade i en infektion i kroppen som inte ville ge med sig.

Jag hade dessutom bestämt mig för att åka till Stockholm för att hälsa på min son några dagar före kursstart vilket skulle innebära att jag skulle missa 1a dagen på kursen. Det var väl inte så farligt tänkte jag då, idag vet jag bättre hur viktigt det är att vara med på alla dagarna och särskilt de 4 första då det sker många utrensningar ur kroppen. Jag var för trött för att åka till Stockholm så jag avbokade.

Unders 9 dagars kursen kände jag omgående före kursstart en energi i kroppen. Under de följande 9 dagarna som kursen höll på upplevde jag att jag fick mer och mer energi för varje dag som gick. Infektionen var borta och jag fick ett stort energipåslag. Det skriver mästaren också om att efter utrensningar känns kroppen mycket lätt och man kan gå uppför trappor backar utan att bli trött, det var precis vad som hände mig. Känslan i kroppen var att något hade rensats ut och jag kände en ny lätthet i både kropp och sinne.

Jag fortsatte med övningarna och gick på läsningarna. Men jag slarvade också och hamnade i gamla mönster och beteenden. Övade duktigt i två veckor och gick på läsningarna sedan gick jag inte på en hel vecka och så höll det på fram och tillbaka. Jag var regelbunden och ändå inte. Då förstod jag fortfarande inte betydelsen av regelbundenhet av att kultivera, läsa och öva för att behålla energin i kroppen. Jag hade fått ett energipåslag utan att behöva anstränga mig själv, kanske var det det som gjorde att jag inte riktigt kunde värdesätta det. Idag vet jag bättre, tack och lov.

Trots att det varit svårt ibland och jag har utmanats i min uthållighet (vilket kan vara störningar från gamla krafter) har jag aldrig gett upp FA och tron på Mästaren, aldrig någonsin. För då hade jag inte varit här i dag och skrivit denna text. Kanske är det Mästaren som har utmanat mig i min uthållighet därför att han har trott på mig och att jag skall klara prövningen.

Kultivering, självobservation, introspektion, reflektion och att hela tiden blicka inåt i stället för utåt och jag har fått mina utmaningar under året som gått både i det ”vanliga samhället” liksom i kultiveringsgruppen.

Att distansera sig från tankar och känslor och att ta lätt på saker och ting som handlar om mig själv. Min inre egocentricitet kunde tidigare spela mig ett spratt då jag ibland tog mig själv på lite för stort allvar. Jag har under det gångna året sedan jag blev en utövare som kultiverar slutat att ta åt mig när människor påpekar saker som jag gör, som de anser vara fel.

Jag brukar idag faktiskt skratta inom mig själv och släppa taget i stället för att bli irriterad eller känna ilska. När jag slogs av denna insikt så stod det klart för mig att det var egentligen en egen projicering som i grunden handlade om min relation till en av mina söner. Jag har ofta sett det som min plikt att påpeka fel för att underlätta livet för en av sönerna och jag har ansett att jag gjort det av kärlek när det egentligen har handlat om mitt eget kontrollbehov.

Ilska, irritation, rynka på näsan, humma, titta snett, himla med ögonen är fasthållanden som en kultiverare skrivit om i sin erfarenhetsberättelse, han menar att begreppen har sitt ursprung i fasthållandet om hat. Detta gav mig ett helt nytt perspektiv på att ett fasthållande kan finnas på så många olika nivåer vilket också gör att det kan vara svårt att genomskåda det.

Att använda sig av ansiktsmimik som ett känslouttryck har jag gjort många gånger tidigare utan vara medveten om vad det egentligen är. Efter att ha läst denna kultiverares erfarenhetsberättelse ändrades min syn fullständigt och jag är i dag fullt medveten om detta fasthållande och korrigerar snabbt genom att medvetandegöra mig själv.

Jag är tacksam att jag funnit Fa och Mästaren som vägleder mig i mitt liv och finns för mig när jag går igenom lidande och prövningar. Detta skedde senast i maj månad då jag kände en stark andlig närvaro i mitt hem, detta gav mig hopp och styrka och gjorde att jag kunde återvända till kultiveringsgruppen i Göteborg efter att ha varit borta i en månad pga olika omständigheter. Jag är så tacksam att jag äntligen funnit min andliga väg min ödesförbindelse med Fa som kom sent i livet men som väntat på mig att träda in vid rätt tidpunkt.

Tack Mästaren!

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.