Kultivering är livets grund, att kultivera sig väl och uppfylla sitt stora löfte.

Kultivering är livets grund, att kultivera sig väl och uppfylla sitt stora löfte.

Ärade Mästaren, alla medutövare. Mitt namn är Nancy. Idag ska jag dela med mig av min kultiveringsväg.

På Vägen till Dafa

Jag började min kultivering när jag var 13 år gammal, efter att ha varit med på Fa-konferensen i Schweiz 1998. Jag gick igenom en mycket mörk tid under min barndom på grund av föräldrarnas skilsmässa och hade många dåliga tankar. Dafa var som en vägledande stjärna, den fick mig att förstå och förlåta mitt förflutna, och lyste upp mitt liv med ljus och hopp.

Jag var mycket flitig och gjorde Hongfa överallt med medutövarna, till Tyskland, Lettland, Schweiz, Sydafrika m.m. När Jiang kom till Europa åkte jag med mina föräldrar till olika länder för att vara med på sanningsförklarande aktiviteter. Sedan barndomen har jag alltid varit väldigt självständig, så jag var van vid att hantera problem under kultiveringen på egen hand och förlitade mig aldrig på andra. Det fanns också väldigt få utövare i min egen ålder på den tiden, och jag utbytte sällan med andra medutövare om mina erfarenheter.

När jag började på universitet blev jag dragen till alla slags frestelser i samhället (studentföreningar, bilda sociala närverk, fester mm.). Långsamt blev jag mindre och mindre flitig i min kultivering. Jag fick ett välbetalt jobb efter min civilingenjörsexamen och jag började fokusera på karriär. Med en god ekonomi hade jag en hög livskvalité och kände mig bekväm i det. Med tiden hamnade jag på sidospår och gick vilse från kultiveringsvägen. Vår barmhärtige Mästaren drog mig tillbaka gång på gång, men jag lyckades alltid bara vara flitig för stunden och förlorade mig sedan bland frestelserna i samhället igen. Mästaren dömde mig aldrig, utan uppmuntrade mig alltid genom andra människor. En gång var jag i USA för en träff för ett Dafa-projekt. När jag kom fram var det en utövare som jag inte kände så väl som fick syn på mig. Mycket exalterad tog hon tag i mig och sade: “Du är äntligen här! Redan förra gången ville man att du skulle komma!” Jag visste i den stunden att det var Mästaren som försökte uppmuntra mig och hoppades att jag kunde komma tillbaka till Dafa, och inte svika mina kännande varelser. Men efter att jag kom hem blev jag styrd av min mänskliga sida igen. Efter många sådana upprepningar blev jag till slut så ångerfylld och skamsen att jag inte kunde möta Mästaren eller Dafa mer. När utövare bad mig att delta i heliga projekt för att rädda människor, ville jag bara säga nej eftersom jag kände mig ovärdig. Idag vet jag att känslan av skam och oduglighet, att jag inte ens ville vara i närheten av Fa, var en del av de gamla krafternas fälla för att hindra mig från att komma tillbaka till kultiveringen. Men så pågick det i flera år.

II Att återvända till Dafa

På grund av möjligheter att få arbete flyttade jag mellan olika länder och till slut bosatte jag mig i England. I februari 2020 började jag jobba hemifrån på grund av pandemin. Jag var isolerad under stor del av året. Jag såg sällan vänner och kollegor och gjorde mestadels mina inköp via internet. Utan att jag själv märkte det började det växa en djup känsla av ensamhet och depression. Under året fick jag veta att en nära släkting som var i tidig 20 årsåldern gick bort av sjukdom, min befordran på jobbet blev stoppad, jag fick en vräkningsorder från min lägenhet på grund av en dispyt mellan agenturen och hyresvärden och min kärleksrelation tog också slut. Det ena efter det andra fick mig att må mycket dåligt. En natt låg jag i sängen och kände att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, att det inte fanns något ställe som jag hörde till. Jag kände mig extremt ensam. Gradvis dök tankarna upp som tyckte att jag skulle ge upp mitt liv, dessa tankar blev starkare och starkare. Vid den här tidpunkten blev jag alert. Jag har trots allt fått Fa och vet hur värdefullt livet är. Hur kan jag ha sådana tankar?! Men jag var omringad av mörkret och jag kunde inte kämpa emot. Jag kände att härnäst kommer jag att följa den tanken och kommer att lämna... I det desperata ögonblicket dök det plötsligt upp en sann tanke: Mästaren, hjälp! Jag förstod att det var från den sanna jag som desperat försökte rädda mig själv. Jag kände att mörkret drogs ifrån lite. Det slog mig, för första gången kunde jag inte dra mig själv ur detta. Jag behövde en hand. Jag bestämde där och då att jag måste nå ut till utövare och att jag måste ta del av Dafa projekt igen.

Morgonen därpå bubblade dåliga tankar upp igen: “Jag mår bättre nu”, “Det finns ingen anledning att besvära andra.” “Andra kommer bara tycka att jag är svag”. Jag kämpade ner dessa tankar som hindrade mig från att nå ut till utövare, och samlade all min styrka för att trycka på ring knappen. Jag ringde först till en utövare som sade till mig att genast titta på nio-dagars kursen. Jag ringde sedan till den lokala koordinatorn för att fråga om online Fa-studietider (England var helt nedstängt och man fick inte träffa andra). Jag tittade på nio-dagars kursen på dagen och var med på online Fa studier på kvällen. Jag började också vara med på översättningsarbete av Dafa böcker. Efter ett par dagar kändes det lite bättre, men jag upplevde att jag fortfarande långsamt sjönk ner i mörkret. Jag insåg att online Fa studier och att sitta själv och titta på Fa-föreläsningar inte var tillräckligt. Jag behövde en fysisk gruppmiljö. Så fort jag insåg detta köpte jag en flygbiljett och flög till Sverige några dagar senare, där gruppträffar fortfarande var tillåtet.

Jag insåg att jag spenderat många år avdomnad och bedövad. För de gamla krafterna räckte det inte att få mig att sluta kultivera, deras mål var att få mig att begå ett brott mot Dafa genom att ge upp mitt liv. Jag skulle då bryta mina löften till Mästaren, till kännande varelser, och till liven i den värld jag representerar. Samhället anser att självständighet är något starkt, men i själva verket var detta en fälla som hindrade mig från att öppna upp och be om hjälp. Det gjorde att jag skapade en mur omkring mig och isolerade mig. Jag exponerade inte heller mina fasthållande, för att inte vara “svag” i andras ögon. Mästaren sade i Föreläsning fyra i ”Zhuan Falun”: “Vanliga människor säger att det är bra, men det är inte nödvändigtvis bra; vanliga människor säger att det är dåligt, men det är inte heller nödvändigtvis dåligt.” Jag försökte komma över detta första dagen jag gick till Fa-studier. Jag delade med mig om varför jag flög hit och att jag behövde hjälp att komma tillbaka till kultiveringen. Av en tillfällighet hade lokala utövare planerat att se nio-dagarskursen tillsammans. I denna miljö med utövare kände jag att jag äntligen började vaknade upp. Denna erfarenhet under pandemin fick mig att förstå hur viktiga och värdefulla gruppstudier är. Jag är mycket tacksam för utövarna i Göteborg, denna miljö förstärkte mina upprätta tankar. Jag tar nu varje chans att gå på grupp Fa-studier och att träffa utövare är värdefullt och ger glädje.

Jag inser nu att tiden är kort och kultivering är verkligen seriös. Även om man söker bekvämlighet och lämnar kultiveringsvägen, kommer de gamla krafterna inte att släppa taget om en. Det var så jag omedvetet, under deras invecklade planering, följde deras väg i flera år och slutligen hamnade vid stupet. Jag fick lära mig en mycket stor läxa. Jag säger till mig själv att detta är sista gången. Från och med nu måste jag gå på den vägen som en sann Dafa-lärjungen gör, för det är mitt livs grund.

III Att släppa Qing

Efter att ha återvänt till kultiveringen kom prövningar omedelbart. På grund av föräldrarnas skilsmässa och min uppväxt, har jag under åren många gånger gått genom testet (för) känslor till föräldrar. Men mycket av de djupt rotade sakerna fanns fortfarande kvar. Jag har i flera år känt djup besvikelse och bitterhet mot min mamma, som också är en Dafa-lärjunge. Jag höll distans till henne.

Under åren har jag sett många medutövare lämna världen i form av sjukdomskarma. Jag tänkte på Mästarens ord i “Fa-undervisning vid Västkustens Fa-konferens år 2015”: “Och i en del fall går de så långt att de väljer ut en utövare, utan att ens ta hänsyn till om personen har några fasthållanden, i syfte att testa utövarna på den platsen, för att höja människors xinxing och testa deras tro. De kommer att orsaka den utövarens död, och få den Dafa-lärjungen att gå bort i förtid, och få andra att vackla.” Jag började tänka på hur jag kan undvika att bli en ursäkt som gamla krafterna kan använda för att förfölja medutövare. Jag insåg att jag faktiskt skickar dåliga saker till mamma med mina tankar om bitterhet och besvikelse. En kultiverares tankar har energi. Dessa dåliga tankar kan ha negativ inverkan på henne. Ondskan kanske kommer att skada henne på grund av mig. Jag frågade mig själv: vad var det viktigaste. Svaret är att rädda människor. De dåliga tankarna som jag skickar ut kan försvåra det för mamma när hon arbetar med Dafa-projekt. Om hon, på grund av mig, inte har ett lugnt hjärta när hon gör Dafa-projekt, och det skulle leda till förluster i räddandet av varelser, skulle inte det vara något mycket allvarligt. Varje Dafa-lärjunge är mycket värdefull. Jag bör betrakta mamma som en medutövare där vi tillsammans kämpar mot ondskan och hjälper Mästaren att räta upp Fa. Dessutom, är inte det ett fasthållande att hålla fast vid sitt förflutna? Att kontinuerligt upprepa samma misstag under en prövning, är inte det detsamma som att gå på den väg som de gamla krafterna vill.

Har man förstått så ska man agera, då är det kultivering. Med en gång tog jag beslutet att släppa det bagaget jag har burit på i flera år. Jag berättade för mamma om att jag inte längre vill hålla fast vid det förflutna. Jag har vänt på bladet. Det viktigaste nu för oss är att rädda alla varelser. Efter några veckor kände jag en dag från djupet av mitt hjärta att jag ville vara mer välvillig mot henne. Jag förstod att mitt fasthållande till föräldrarna inte längre fanns kvar, i dess ställe växte det fram ett hjärta av barmhärtighet för en medutövare.

Under denna process fick jag också insikten att det är mitt ansvar att skydda medutövarna och den gemensamma kultiveringsmiljön, eftersom jag är en del av den här Dafa-kroppen. Mästaren sade i “Fa-föreläsning på Manhattan: ”Mer folk behöver bli involverade i de olika projekten som syftar till att kväva ondskans förföljelse. I det ljuset går då en hel del av styrkan förlorad när det blir en person mindre och en hel del styrka är vunnen när det blir ett par händer till. Så jag vill inte lämna kvar en enda person, och inte heller vill jag förlora dem eller låta dem ge sig av för snart.” Jag är här för att hjälpa Mästaren räta upp Fa, så jag måste lyda Mästarens ord. Mästaren vill inte förlora någon av oss, så jag ska inte heller ha något kryphål som ondskan kan krypa genom för att skada andra utövare. Jag bör hålla ett barmhärtigt hjärta till medutövarna och inte ha negativa tankar om dem. Ibland tycker jag att någon utövare har för mycket KKP kultur och vill inte komma nära den personen, eller att någon inte har vett och etikett med mera. I andra dimensioner skapas det dåliga saker. Varje utövare har sina människor som de är ansvariga för att rädda, så utövarna är extremt värdefulla. Jag bör kultivera mig själv väl och ta bort alla negativa tankar mot medutövare, och på mitt sätta beskydda dem.

IV Att släppa fasthållandet vid anseende och vinning

Efter prövningen för Qing kom prövningen för anseende och vinning.

Jag har alltid tyckt att jag är en stark person. Mina kollegor tycker också att jag är kompetent. Lön för mig är viktigt, eftersom det är en bekräftelse på mina insatser. Förra året förberedde jag mig inför en befordran. Kollegorna tyckte också att jag säkert skulle få det. Men till slut fick jag inte det, utan en kollega fick det. Det gjorde att jag kände mig orättvist behandlad och kollegorna blev också upprörda.

Efter att jag återvände till kultiveringen kom en ny chans för befordran och jag började förbereda mig på nytt. Stressen på jobbet blev allt värre och arbetstiden blev längre och längre. Vid slutet av dagen, när jag stängde av datorn, kunde jag inte koppla bort jobbet. Ibland när jag studerade Fa kunde jag inte fokusera. Tankar kunde dyka upp som: ”Om jag inte blir befordrad den här gången ska jag rapportera den och den till HR”, eller att ”Jag ska säga upp mig. De uppskattar mig inte”. Jag blev bara argare och argare. Dessa tankar dök oftast upp när jag gjorde FZN, och om det påverkade FZN, då är det allvarligt! Jag förstod att det var dags för mig att släppa anseende och vinning.

Mästaren sade i ”Dafa-lärjungar måste studera Fa, Fa-föreläsning vid Fa-konferensen 2011 i Washington DC Metro Area”: ”Men med en sådan låg, maktlös människokropp kommer vadhelst ens tankar är i linje med att dominera personen.” Jag förstod att allt i andra dimensioner är levande. Om ens tankar inte är upprätta så kommer yttre faktorer att stärka dem. Skulle den sanna jag jaga efter karriär och rikedom bland vanliga människor? Den sanna jag har kommit hit för att hjälpa Mästaren att räta upp Fa och rädda alla varelser. Under FZN är tankar som inte har med det att göra inte mina egna. Dessa är yttre faktorer. Jag började fokusera på att rensa elementen från fasthållandet vid anseende och vinning, när negativa tankar om jobbet dök upp så rensade jag bort dem. Jag började också att vara mer uppmärksam på hur jag uppförde mig på jobbet. Kollegor tog ofta upp ämnet om min befordran och många gånger började jag följa deras åsikt och blev upprörd tillsammans med dem. Jag påminde mig själv om att jag inte får ledas bort av vanliga människors diskussioner. Så småningom märkte jag att jobbet på dagen inte längre kunde påverka Fa studier och FZN på kvällen. Några månader senare berättade min chef glatt för mig att min befordran gick igenom och jag fick mer än 20% löneförhöjning.

I verkligheten är min kompetens, mitt arbete, min lön, alltihop för Fa. Jag har kommit dit jag är, och har det jag har på grund av mina historiska löften och önskan. Allt är för att rädda alla varelser.

V Hjälpa Mästaren att rädda alla varelser

En dag när jag pratade med en utövare, nämnde hon att tiden är knapp. Plötslig fick jag en känsla av brådska som jag aldrig har känt förut. Jag tänkte att jag fortfarande inte har berättat sanningen för många av mina kollegor. Jag kanske har lovat dem att hjälpa dem under den här tiden; om jag inte gjorde det, och när slutet kommer, hur ska jag kunna möta dem. Jag kommer att bli så ångerfull och känna så mycket smärta i hjärtat! Så jag började utnyttja varje videomöte, och under mycket kort tid försöka berätta så mycket om Dafa som möjligt. Från hur kultiveringen har hjälpt mig att finna balans under pandemin, till den omänskliga förföljelsen och organstölden som händer i Kina. Vet ni, inte en enda av dem har hört talas om Falun Gong! De vet ännu mindre om förföljelsen och om det onda partiet. Det fick mig att inse att det är jag som är ansvarig för att rädda dem. Om inte jag ger dem sanningen kommer de kanske aldrig att får veta om det. Det finns oftast inte mycket tid på videokonferensmöten, så jag utnyttjar varje liten småprat-tillfällen där man frågar hur någons vecka har varit osv. Många lyssnar genuint eftersom de känner mig och har respekt för mig.

Samtidigt började jag ta del i översättningen av Dafa-böcker. Jag kom till Sverige när jag var tio år gammal. Vid den här åldern är det lätt att glömma en del av sitt modersmål när man sällan använder det, det är inte heller lika lätt att lära sig ett nytt språk och tala utan någon brytning. Jag hade dock inga sådana bekymmer utan kunde prata och skriva både kinesiska och svenska flytande. Jag har alltid vetat innerst inne att det är en förmåga som Fa har gett mig, och det är menat för översättning av Fa.

Jag tog kontakt med en utövare som länge jobbade med översättningen för att förstå den nuvarande situationen. Den nya översättningen av svenska Falun Gong-boken skulle publiceras, så jag kom in i korrekturläsningsarbetet. Tiden utöver det använde jag för att gå igenom Zhuan Falun med utövaren. Jag fick veta att det var ingen som koordinerade Zhuan Falun översättningen, så jag förstod att det är dags att ställa upp. Med hjälp av medutövarna koordinerade jag korreturläsningsgrupper och skapade en projektplan. Jag koordinerade även diskussionsmöten när det fanns ord som man inte kunde enas om. Jag har många arbetsmöten på dagarna och slutar jobbet oftast väldigt sent. Med tanke på att många utövarna inte har möjlighet att träffas för sent på kvällen, försöker jag ordna så att korrekturläsningstiden är så tidigt som möjligt på kvällstid. Efter jobbet går jag med en gång online för att möta översättningsgruppen, och har oftast inte tid att äta middag.

Förutom Fa studier, övning och jobb, lägger jag mesta delen av min fritid på översättningen. Ibland dyker det upp tankar om att jag känner mig utmattad, men när jag tänker på hur heligt det är att jobba med översättningen av Fa, och hur stor ära det är att ha fått förmågan att göra detta, så försvinner tröttheten. Allt Dafa-lärjungar gör är en referens för framtiden, översättningen av Fa kommer också lämnas för framtiden, så jag måste vara mycket noggrann, ta det på allvar och göra det väl. Ibland är det svårt att hitta människor som kan hjälpa till. Jag har klagat för mig själv: varför kan inte utövarna prioritera Fa-översättning, det är ändå Fa som man läser varje dag. Men jag kommer på mig själv, detta är ju också kultivering, att se hur man hanterar problemet där man inte har tillräckligt mycket resurser. Är inte detta en chans som Mästaren har gett mig att bygga upp min mäktiga dygd? Den nya svenska Falun Gong boken har publicerats och snart kommer även den nya svenska Zhuan Falun att publiceras. Efter detta ska jag också hjälpa till med en ny översättning av Mästarens Nio Dagars Kurs. Det finns många Dafa böcker som fortfarande behöver översättning. Det är det uppdrag som Mästaren har gett mig, så jag måste göra det väl.

Under tiden har jag också försökt att vara med på aktiviteter för att sprida Fa och förklara sanningen arrangerades av FXH. Tidigare har jag känt att vara med på aktiviteter i stan och dela ut fliers har varit lite pinsamt, tänk om man träffar på människor man känner som tycker att man är konstig. En dag efter Fa studier delade en utövare med sig av att han tyckte att vi (svenska Dafa lärjungar) var så lyckligt lottade. Många länder är nedstängda, även om man vill gå ut och förklara sanningen så kan man inte det, men vi har fortfarande möjlighet att göra det. Om situationen en dag blir ännu värre, även om man vill vara med på aktiviteter, så finns det inget mer. Detta berörde mig. Jag har tidigare missat så många chanser att sprida Fa, nu måste jag ta igen. Varje gång det var en aktivitet så försökte jag vara med.

Nyligen var det Zhen Shan Ren konstutställning på Marstrand. Jag bemötte mitt fasthållande till att inte vilja dela ut flyers. Jag och en utövare gick till nästan alla restauranger, hotell, butiker och färjelägen för att informera människor om konstutställningen. Innan invigningen gick jag proaktivt till gatan för att bjuda in förbipasserande till invigningen. Jag tycker faktiskt att människor lyssnar mer när unga utövare förklarar sanningen, det väcker också många andra unga människors intresse. Som en ung person är det ännu viktigare att jag tar del av Fa-spridningsaktiviteter ute, så att många fler människor från olika delar av samhället och i olika åldrar kan höra om hur underbar Dafa är och sanningen om förföljelsen i Kina.

VI Slutord

Efter att jag har återvänt till kultiveringen har prövningarna kommit som vågor, det ena efter det andra. Jag vet att detta är för att Mästaren hjälper mig så att jag snabbt kan komma ikapp, och så att jag snabbt kan höja mig. Det är verkligen en bra sak. Jag är djupt tacksam för allt Mästaren har gjort för mig. Tacksam för att han aldrig gav upp, trots mina oräkneliga misstag, och ger mig nya chanser att göra det bättre. Så från och med nu måste jag göra det bättre, ännu bättre, så att jag inte sviker Mästarens barmhärtighet. Jag ska följa Mästarens fotspår och slutligen följa Mästaren hem.

Detta är mina insikter på min nuvarande nivå. Vänligen peka ut något som inte är upprätt.

Tack Mästaren och tack alla!