Min Kultiveringsprocess -och möjligheten att släppa fasthållanden

Jag har varit en utövare i 28 månader för att vara exakt och jag har varit med i konstgruppen i lite över 1 år. Sommaren 2020 när jag var helt ny som utövare åkte jag till Styrsö för att se konstutställningen.

Jag blev både tagen och starkt berörd av tavlornas budskap och fick tanken att jag gärna skulle vilja vara med i konstgruppen.

Tavlorna hade ett starkt budskap och en starkt utstrålande energi som gjorde mig alldeles vimmelkantig och yr. Efter mitt besök ville jag gärna bli en del av konst gruppen men jag visste inte på vilket sätt jag skulle närma mig gruppen. Vid mitt andra besök på Styrsö, jag besökte konstutställningen på Styrsö flera gånger, blev jag av en särskild anledning kritiserad av en medutövare som tillrättavisade mig, som jag upplevde på ett bryskt och orättvist sätt. Jag tog mycket illa vid mig och fick tankar på att lämna Falun Gong, det var ett beteendemönster dvs mitt gamla sätt att reagera på. Jag var ju ny och förstod inte den hårda tonen och den bryska tillrättavisningen. Men jag började reflektera över situationen och kom fram till att jag är här för min egen skull och jag visste att jag hade ödesförbindelse med Falun Gong det var klart och uppenbart för mig. Jag kämpade med mina känslor av självömkan och kunde långsamt släppa dem.

Idag förstår jag utövarens reaktion och varför hon tillrättavisade mig på det sättet. Mitt första år som utövare var full av prövningar och jag hade tankar på att lämna vid flera tillfällen. Känslan att känna sig som ett offer, känslan av att inte känna sig hemma i en grupp, känslan av att känna sig utsatt var sådana fasthållanden som jag känt i olika perioder av mitt liv och jag blev återigen påmind om att jag hade dessa fasthållanden. Jag reflekterade mycket över dessa och tittade inåt. Eftersom allt är inre processer så är det naturligtvis svårt att säga när man släpper en bit av ett fasthållande eller släpper ett helt fasthållande. Det sker saker och ting under vägens gång som tex blir saker och ting är lättare att bära - det sker en inre frihet, en lätthet i kropp, själ och sinne.

I Zhuan Falun, föreläsning 9 säger Mästaren: “Endast när du höjer ditt Xinxing kan ditt hjärta bli klart, rent och fritt från avsikter; endast när du höjer ditt Xinxing kan du bli ett med vårt universums egenskap, bli av med olika mänskliga begär, fasthållanden och dåliga saker.”

Under hösten 2021 blev jag en del av konst gruppen och började vara med på gruppens möten online.

I våras hade vi genom guiders försorg och hårda arbete fått tillstånd 4 stycken utställningslokaler/möjligheter på olika platser i Sverige. Grunewaldvillan, Saltsjöbaden utanför Stockholm, Salsta slott utanför Uppsala och Gallerian i Mölndal centrum, och till sist men inte minst Bokmässan i Göteborg i slutet av september.

Jag hade med tillförsikt sett fram emot att börja läsa in mig på samtliga tavlor till den första utställningen i Grunewaldvillan. Jag kände mig ganska osäker inför uppgiften och hade höga krav på mig själv.
Kommer mina kunskaper att räcka till? För jag var ju trots allt ny och hade ingen som helst
erfarenhet av att guida. Tänk om jag inte kunde svara på besökarnas frågor så skummigt! Jag är en person som gärna vill dölja mig själv när jag känner mig osäker i sociala sammanhang. Min osäkerhet gjorde att jag i början hade svårt att få fatt i besökare att guida, eftersom jag höll mig i bakgrunden, för att slippa, så var det ju inte så konstigt. Men en utövare pushade mig att ta nästa besökare och det var precis vad jag behövde. Och egentligen så var det inte särskilt svårt för mig att guida utan det mesta av osäkerheten eller rädslan satt i mitt huvud. För redan vid nästa konstutställning på Salsta slott så hade en bit av min osäkerhet och min rädsla släppt och jag kunde möta upp besökare.

I Zhuan Falun, kapitel 9 säger Mästaren: “Svårt att klara, kan klaras”

Vår utställning på Salsta slott var på 3e våningen i slottet och det fanns ingen värme och det var kallt. Men jag frös aldrig under de dagar vi hade konstutställningen. På den sista utställningsdagen skulle vi ta ner samtliga tavlor och annat som hörde till utställningen. Jag kände mig själv ganska trött efter den sista dagens utställning och jag tänkte för mig själv -hur kommer vi att kunna klara av att ta ner alla tavlorna och gå upp och ner för alla dessa trappor och för det var många trappor skall ni veta.

Vi orkade gå upp för dessa slottstrappor under några timmars arbete upp och ner upp och ner upp. När jag tänker tillbaka kan jag än idag inte förstå hur lätt det var att klara den uppgiften. Kanske gick vi ett trettiotal gånger eller mer upp och ner för dessa trappor med tavlor i händerna och annat som vi bar ner. Mästaren var med oss det var helt uppenbart för mig. Jag tror att andra medutövare i konst gruppen hade liknande erfarenheter.

Gallerian i Mölndal

Även om jag vid mitt första möte med konstverken på Styrsö blev yr och påverkad av konstverken så var det inte förrän på utställningen i Mölndal som jag verkligen förstod kraften bakom tavlorna. Nu hade jag varit med och sett en tom lokal, varit med och burit upp tavlorna, hjälp till att sätta upp dem , tagit emot besökare. När jag kom till utställningslokalen direkt från min arbetsplats kunde jag känna kraften från tavlorna och det fält som skapades. Om jag var trött när jag kom dit var tröttheten som bortblåst och min energi stärktes och påverkade mitt humör.

Fältet som vi skapade tillsammans med dessa fantastiska konstverk gjorde att människor drogs dit även de som inte visste om att utställningen fanns. Många barn som “råkade gå förbi” drog in sina föräldrar för att titta på tavlorna. Flera av barnen kom också tillbaka flera gånger för att titta på tavlorna. En flicka i 10 års åldern sa att “Varje tavla är som en berättelse” Flickan hade berättat för sin mamma om tavlorna och de kom dit tillsammans. Det var uppenbart att många barn hade en förbindelse med konstverken.

Att rädda kännande varelser var något som jag självfallet förstod att vi gjorde när vi hade konstutställningen men det var kanske inte förrän på årets bokmässa i Göteborg som jag verkligen i själ och hjärta hade det klart för mig på ett djupare plan. Det var inte längre bara ord och begrepp och något som jag visste var viktigt för mig att göra utan något verkligt och en realitet. Medutövare i konstgruppen och jag själv hade många fina möten och samtal med människor på bokmässan. Bokmässan blev för min egen del en slags isbrytare då jag verkligen tog mig igenom sådant som jag tidigare hade upplevt som svårt eller delvis svårt. Och som sagt allt är inre processer och kan inte alltid förklaras i ord.

Jag har tidigare sett mig som ganska lat när det gäller min egen utövning - att jag inte övar tillräckligt mycket eller dagligen och inte läser tillräckligt ofta. Jag var medveten om mina tillkortakommanden om detta - men jag kom inte tillskott för att jag alltid skyller ifrån mig på än det ena än det andra som tex att jag inte kan göra det för tidigt på morgonen för då får jag inte sova mina timmar och hur skall jag då orka arbeta eller göra andra saker under dagen. Jag hade redan innan bestämt att jag inte kommer att klara det - utan att prova om det går eller inte. Men efter att ha samtalat med en utövare som övar varje dag så bestämde jag mig för att jag måste vara bestämd och viljestark. Så nu övar jag och läser varje dag oftast med start kl 4.20 på morgonen med övning och sedan läser jag tillsammans med 2 andra utövare men ibland händer det att jag övar och läser på en annan tid på dagen istället för på morgonen. Men för mig är det viktigaste att jag övar och läser varje dag vilket är en stor skillnad mot för hur jag gjorde tidigare.

I Zhuan Falun kap 9 säger Mästaren: Svårt uthärda kan uthärdas. Svårt att klara kan klaras.

Tack kära Mästare
Tack kära medutövare